lördag 20 mars 2010

Kånk och stånk

men det blev fint och är värt den utmattade ryggen
Det saknas ett lite pyttigt bord och blommor, men det kommer tids nog.

Jag missade "Så ska det låta" igår, men tar igen det om en stund när reprisen sänds.
För mig är det ett bättre program att se när jag är ensam eftersom jag väldigt gärna sjunger med.
Det är nämligen inte alla i familjen som är nöjda med mitt sjungande, särskilt inte den yngre generationen som har sökt in på musikgymnasium.
Och var tror då den unge herrn att han har fått sin talang ifrån?
Va?
Va?
Va?

Jag kanske inte sjunger så himla vackert längre, det kan jag väl hålla med om, men tänk vad glad jag blir.
En truddelutt senare kan jag vara på ett strålande humör, vilket rimligtvis borde gynna även de som är runt omkring mig.
Om de ville lyssna vill säga.

Nu kommer jag att vara munter alldeles för mig själv, och det är inte heller illa, men visst hade det varit kul med en kör istället för ett solo.
"Hellberg family choir " upphörde någon gång år 2001, och för mig personligen hade det varit kul med en reunion.

Jag övar så länge.

3 kommentarer:

nillas liv på pinnen sa...

Klart du ska sjunga!
Kan trösta dig med att mina döttrar inte tycker om när jag sjunger heller, trots att jag sjunger som en gudinna. *host host*
"Du förstör den här låten, jag kommer aldrig mer kunna lyssna på den!" Såna trakasserier.

Anneli Stålberg sa...

Dansa och sjung som om ingen ser eller hör!

Kram!

Åsa Hellberg sa...

Ni kan få vara med i min kör.
Den är garanterad barnbefriad.

Kram Åsa