lördag 25 december 2010

25 år i Stockholm.

Det är naturligtvis inte klokt.
Särskilt inte hur tiden går.

Jag kom hit som ung och lovande och har vädigt svårt att förlika mig med att det inte skulle vara så längre.

Nu ska jag till centrum med den unge mannen som helt ovetande har fått all talangpress lagd på sina axlar.
Så blir när föräldrarna har misslyckats med att bli världsstjärnor.

2 kommentarer:

Spader Madame sa...

Så får det blir för mina telningar också! Men vi säger inget! Största julkramen till er från en numera piggare Spader!

Åsa Hellberg sa...

Tack, och vad skönt!