och konstaterar återigen att jag om jag ska ha ett enda hus så är det bara det som jag har byggt i mitt huvud, annars kan jag lika gärna bo kvar i min förort.
När jag gick min kilometer runt Farsta Centrum idag passerade jag parkbänken där de som gillar vårsol i kombination med fylla satt.
Ett par tanter med stavar passerade samtidigt och den ena sa "det där är typiskt Farsta" samtidigt som hon nickade nedlåtande mot bänken.
Tänk att det är inte alls min bild.
Min förort är fylld av härliga människor som är trevliga, glada och som har goda hjärtan.
Vissa är gamla, andra fulla, någon tredje kom hit från en annan kontinent.
Själv kom jag hit från Bohuslän.
Mina grannar från Auswitch.
En del är jättelånga och andra pinnsmala och korta.
Någon går alltid i högklackat och en annan behöver helt klart hjälp med pifferiet.
Här finns barn som skrattar och en del som borde få göra det.
Jag tycker om min förort och människorna i den.
Tanterna med stavar tycker jag kan promenera hem till sig.
8 kommentarer:
Håller med dig fullständigt, vilka taskfransar som sa så där! Kvällskram :-)
Tråkig attetyd men..
Tanterna med stavar är säkert fast i sin egen lilla bubbla - och mår antagligen inte så där jättebra i sig själva.
En man jag känner brukar säga att han tänker, "jaha du är där du i din vandring...",
Det är ju bra att du kan se med andra ögon än tanterna...
Du får ju ett gladare liv än dem då.
kram Sanna
Himla härlig reflektion...
//Helene
Du skriver så himla bra! Fint och tänkvärt idag!
(Jag kommer också från Farsta och bodde där mina första 17 år. Farsta och Sköndal förblir alltid mitt HEMMA.)
Så fantastiskt väl rutet och skrivet. Och jag hoppas tanterna promenerade hem.
Svärisarna är i Hamburgsund i helgen. Igår då de ringde satt de på altanen och drack vin...
Tänkte du ville veta det.
(förövrigt älskar jag din sista mening i inlägget)
Jag hoppas att jag aldrig blir en sådan tant!
Sus; Åh... Hamburgsund.
Skicka en kommentar