På min badstrand i förorten har man placerat en dusch mitt på gräsmattan ovanför beachen. För de pyttiga, ett till tre, är detta favorittillhållet.
Varmsamt sticks små fötter i det iskalla vattnet och dras tillbaka fort, och så skrattas det högt och länge...ända tills den lilla foten är där igen för att känna på det där roliga som kommer och är så kallt.
Det är då vissa föräldrar kliver in och ska visa vem det är som bestämmer. Resolut tar det tag i sin lilla skrattande krabat och lyfter in den i duschen och håller den kvar där till krabaten är helt avduschad.
Skratten utbyts genast mot förtvivlad gråt för att det är så kallt så kallt, men föräldrarna ser märkligt nöjda ut.
Jag sittter en bit därifrån och känner mig alldeles hjälplös.
Jag ser hur barnet efteråt klamrar sig barnet fast vid sin förälder...det är så barn gör när de har blivit bestraffade och vill känna sig omtyckta igen.
Jag önskar att de förstod att de inte hade gjort något fel, att det egentligen var föräldern som borde ha duschat kallt.
2 kommentarer:
Känner igen mig.
Aldrig knyter jag näven i fickan lika ofta som på sommaren. Det känns som det är då man verkligen stöter på oliktänkande vad gäller barns rättigheter. Att bli tvångsduschad utan medicinsk orsak klassar jag som en tvättäkta kränkning.
Ja visst är det en kränkning, och om man gör det offentligt kan man ju fundera på hur mycket det kränks innanför hemmets väggar.
Skicka en kommentar