tisdag 27 juli 2010

Frågar man den här familjen om matönskemål

kan man få förslag på allt från pannkakor till oxfilé och eftersom jag var den som frågade så får det bli pizza.
Ett utmärkt förslag från mig själv en tisdag.
Eller är det onsdag?
Min dagförvirring håller i sig och det är bäst att jag kollar det snarast eftersom sonen ska åka på sitt livs sista kollo på lördag klockan nio.
Två veckor utan instrument, spel och telefon men med goda vänner och mycket mygg på Barnens Ö.

Nästa helg skulle vi egentligen åka till västkusten på dop. Sonen ska bli gudfar och planen var att jag skulle svänga förbi kollo för att hämta honom och sedan skulle vi åka direkt till min bror och dopet. Dagen efter skulle jag kvista tillbaka med sonen till Ön igen.

Det var innan jag började titta på hur långt det är att köra.
Från mig till Kollo är det drygt 12 mil och sedan är det 57 från kollo till västkusten.
Det spricker, eftersom vi har drygt ett dygn på oss fram och tillbaka.

Nåväl, i vår familj är det så vi gör.
Vi går inte på varandras barndop.
Brorsan är gudfar till sonen, men var inte med på dopet.
Jag är gudmor till hans äldsta son, men var inte med på dopet.
Det säger sig självt att vi inte ska bryta den traditionen av att inte vara fysiskt på plats.
Vi kommer att vara oerhört sympatiska gudföräldrar ändå.

Amen.

2 kommentarer:

Agneta sa...

Hahaha! Låter väl alldeles utmärkt! Gudföräldrar är man ju hela livet, medan själva dopet pågår i ca 40 minuter eller nåt sånt... Spela roll om man är där eller inte!

Åsa Hellberg sa...

Ja, precis!:)