lördag 10 december 2011

Han hade alldeles för stort huvud för struten,

så det gummiband som skulle hålla den på plats fick bytas ut mot röda sidenband som knöts under hakan.
Stjärnan han höll i handen for runt, runt, och det där med ordning i tåget - som mest bestod av tvååriga pepparkaksgubbar - var inte så lätt.
Redan då sjöng han högst av alla.
Rena toner, otydliga ord.

Dagisfröken - som också var musiker - sa att om sonen inte valde en musikbana skulle hon äta upp sin mössa.
Just nu verkar hon slippa det.

Sista luciatåget var i åttan.
Utan strut. Utan andra killar.


Inga kommentarer: