Jag har nu avslutat Marian Keyes bok, och som vanligt när det gäller 750-sidors böcker finner jag i alla fall 200 sidor jag klarar mig utan. De är de som inte ger mig något i berättelsen, inga nya ledtrådar till karaktärerna, och jag gäspar mig igenom stycke efter stycke. Samma upplevelse som jag hade med Stieg Larssons första del av triologin.
Ni som just nu sitter och kämpar med ett första manus, tänk på mig när ni skriver.
Jag vill max ha 400 sidor och det gör väl 320 manussidor ungefär.
Perfekt läsbart och bärbart.
Paulo Coelhos Alkemisten var på 184 sidor i pocketvarianten.
Mycket sagt på få sidor.
Det gillar Hellberg.
6 kommentarer:
Jag älskar tjocka böcker som aldrig tar slut. På bokrean går jag på vikt/bok, ju tyngre och tjockare desto bättre.
De blir så förfärligt otympliga, hur håller du upp dessa tjockingar?
Saken är väl inte egentligen hur många sidor en bok består av totalt, utan just som du skriver, Åsa, om en massa sidor bara är fyllda med blaha blaha. Får man i andra länder betalt per ord, som vi sa när jag läste i Lund och vi skulle tvinga oss igenom en mängd maffig litteratur?
Förenkla är ordet. Det gäller bara att inte förenkla FÖR mycket så man förlorar sammanhanget. Det är nog där det svåra ligger.
Ninna; säkert är det så.
Jag såg något inslag på tv igår som handlade om översättare och urusla löner (trots ett gäng akademiska poäng). De får nog inte betalt per ord i alla fall:)Förlagen ser dem tydligen som ett nödvändigt ont snarare än som ett bidrag till en boks framgång (enligt översättaren som intervjuades i inslaget).
Muskler, Åsa, muskler. Och har man dem inte så får man dem efter att ha läst ett par kapitel.
Kia; haha, då blev allt solklart:)
Skicka en kommentar