Att tänka efter... före

är ofta det vi förväntar oss av missbrukarna, en kombination som tyvärr inte alls är fungerande för den som missbrukar.
Har man dessutom problem med impulskontroll så är det förstås ännu svårare att tänka på konsekvenser. Det är här och nu som gäller och morgondagen finns inte.

Här och nu är egentligen ett lysande sätt att förhålla sig till livet, det innebär ju inte - för oss som använder oss av det - att det vi gör här och nu inte får konsekvenser i morgon.
Tvärtom ger bra gärningar idag oftast bra gärningar i morgon.
På samma sätt fungerar det naturligtvis tvärtom.

Missbrukarens här och nu handlar mest om att inte förmå att lägga in en tanke mellan impuls och handling.
En tanke som skulle kunna vara att kontakta sin sponsor, en vän eller gå på ett möte och berätta om impulsen.
"Vita knogar" är ett uttryck inom missbruksvården som handlar om att stå emot ett sug, trots att suget är för djävligt.
De flesta kommer inte så långt.
De agerar på impulsen och så långt som till vit knoge har de inte kommit...

De flesta av oss anhöriga har också vita knogar, eftersom vår impuls också är så oerhört stark.
Det kan gå bra i flera veckor, och så pang är vi där igen.
Oftast är triggern missbrukaren.
Han eller hon "gör" nåt, och så slås hela vårt alarmsystem igång.

Målet är inte att få bort larmet, det är att inte agera på det.
I alla fall inte agera så att missbrukaren får den omvårdnad, gränslöshet och anpassning som vi ägnade oss åt tidigare.

Den första tanken som "borde" komma när larmet går är; vad gör jag nu för mig själv?

Vad kan få mig att må bra?
Vilka vänner har jag som är bra för mig?
Vem kan jag umgås med som inte är i ett missbruk?
Vem har sunt förnuft när jag tillfälligtvis inte har tillgång till mitt eget?

Att ha en to do lista när kyrklockan ringer är inte så dumt.
Det kan ge en god tanke före...