vandrar det förbi en kvinna med precis så där långa ben jag tycker är så snyggt, och strax framför mig på en gul handduk sitter en annan med långt tjockt mörkt hår.
Jag tittar på henne när jag själv försöker få mina tunna blonda strån att sitta fast i en tofs, och jag tänker att det där håret måste vara allldeles underbart att slänga med.
Vid sidan om mig stretchar någon. Hon måste vara i min ålder och hon är i perfekt trim med magen innanför, inte utanför, bikinibyxorna.
När jag kommer hem studerar jag mig själv i spegeln.
Korta ben, tunt hår, en före detta platt mage och jag inser att jag inte vill byta en enda kroppsdel.
Det jag ser i spegeln är jag.
Jag vill inte se ut som någon annan.
En annan kropp på mig hade känts väldigt... udda.
För övrigt ska jag visst på fotboll på onsdag. Det är VM-final mellan Sverige och Italien i Gävle.
Det visste ni inte.
Det är jag och Maggan Graaf som ska dit.
Mina kroppsdelar och jag somnade en stund, behöver jag säga det...?
5 kommentarer:
Äsch... det var självklart en snygg spegelbild.. klart du vill behålla den !
Hälsa Maggan så gott :)
Kram...
Nej, det var ingen snygg spegelbild men det var JAG...
Jag ska hälsa henne... om vi någon gång i livet träffas:)
åh, vad skönt att läsa det där, för det är just så jag börjar känna! TILLSLUT! Fått kämpa för det.. vill vara bara jag.
Ja jag kan ju ibland drabbas av litet stråk av dåligt självförtroende när jag ser alla dessa andra som kan uppfattas perfekta. Men jag har också hamnat där att jag är väldigt nöjd med mitt yttre trots massa skavanker. Det är jag helt enkelt!
Tempelgudinnnan; Bra!
Faith; visst är det skönt?
Skicka en kommentar