Överlevnadslådan

för en medberoende innehåller en hel del kontroll.

Dels den yttre, den som driver oss i rasande fart genom datorer, telefoner, fickor, anteckningar, kvitton och allt annat som går att kontrollera, men också den som kommer inifrån och som tar kontroll över situationer som känns obehagliga.

Tystnad vid ett fikabord på jobbet kan vara en sådan situation, någons dåliga humör en annan.
Vi drar igång snacket och vi ser till att humöret blir gott, oftast relativt omedvetna om att vi försöker kontrollera andras känslor så att de passar oss...

Det som vi trodde handlade om att vi "bara ville lätta upp stämningen så att alla ska ha det trevligt" är egentligen en skenmanöver för något som vi inte klarar av; andras känslor som är utanför vår kontroll.

Det kontrollerandet är det svåraste att få bukt med, eftersom det är uppbyggt och sedemera inbyggt sedan lång tid tillbaka - dessutom svårt att se för det har rätt snygga förtecken som
godhet, empati, omtänksamhet och vänlighet.

Det är dock viktigt att se att det handlar om oss och vad vi klarar av, inte om andra och om hur de känner.

Mitt obehag sitter i mig, inte i andra, och det är jag som vill bli av med min jobbiga känsla; alltså tar jag kontroll över den trista fikapausen och lättar upp den stämning som jag hävdar finns, eller så kramar jag surputten så att den blir glad igen eftersom glad passar mig så mycket bättre.

Ju mer av glorian vi kan plocka bort, desto helare blir vi.
Tro det eller ej, men vi är rätt ego... under det vi kallar "jag gör allt för andra".