och därmed har hemmapysslandet börjat.
Jag rättar till överkastet, byter kanal på tv´n, sätter på mig mer lypsyl, kollar på balkongen om kanske solen ändå tänker stanna kvar, checkar klockan, laddar mobilen, sätter på mig ett par andra tofflor, funderar på att byta till en annan stor, lika sunkig, t-shirt. Tänkter att kaffe vore gott men då kanske jag inte kan somna ikväll, och visst var det väl idag jag skulle tvätta, fan också, jag måste handla tvättmedel, och kanske lite mat. Kan å andra sidan skicka sonen när han väl vaknar, borde jag kanske väcka honom nu, nej, jag skriver en lista på all filmjölk först och glömmer säkert tvättmedlet. Känner mig nervös, fladdrig, orolig och idag kommer jag säkert inte att få ur mig ett ord och allt är ändå skit, och fan att jag har valt ett namn på en av huvudpersonerna som någon annan redan har valt, trots att jag inte har läst boken hon pratar om och nu kanske jag måste skriva om eländet, men det vill jag inte, jag orkar inte mer, jävla skiteländesroman.
5 kommentarer:
Du är lika mänsklig som jag - även om jag inte ska skriva en roman.
Skönt att se :)
lycka till
Sanna
Have faith. Det kommer att bli skitbra. Men vägen dit kan ju stundtals vara kantad av ångest och skrivkramp.
Är på Öland och hittade en av min farmors tidningar från förra året, Allers eller Hemmets Journal minns inte vilken, men i vilket fall, i den fanns ett reportage om dig :) Jag ropade till mig mina vänner med ett "Kolla här!! Det är ju Åsa! Jag brukar läsa hennes blogg". De blev så klart väldigt imponerade ;)
Roligt var det att hitta dig i tidningen i alla fall.
Kram från Öland!
Sanna; vilken tur:)
Elin; Jag blev också imponerad:)
Hälsa farmor!
Ah. PROCESSEN.
Jag skriver på kapitel sex. Det har jag gjort i flera veckor nu.
Oj vad jag känner igen. Det är därför jag hyr skrivbord. Väsentligt mindre överkast att rätta till. Inga tvättmaskiner. Och tofflor skulle se lite märkligt ut :-)
Skicka en kommentar