Vet ni hur mycket jag har längtat efter min sittkudde med hål i mitten?

Vi kan väl konstatera att den funkar sådär i min soffa.
Skit och pannkaka.
Jag tar med den till bilen, där kanske den fyller en funktion.
I soffan får jag sitta på en vanlig kudde. Om jag lägger den under låren hänger bakdelen lite "fritt" från friktion, om ni fattar vad jag menar.

Ingen jävla svanskota ska komma här och bestämma när jag ska skriva eller inte.
Punkt.

Balkongen är kollad och samtalen avslutade.

Alltså har jag ända fram till kvällens pass på Dysberoendekliniken till mitt eget förfogande.
Så här på morgonkvisten ska jag roa mig med två avsnitt av Grey´s och jag tror att jag ska go totally wild och dricka mer kaffe under tiden.

Onsdag.
En bra dag mitt i veckan.

Tjejmilen

De som är i lite bättre form än jag ska springa på lördag och det gör de alldeles  rätt i.
Själv ska jag sitta bekvämt på min nya sittkudde och påbörja ett nytt skrivprojekt.
Jag har dubbla tiden på mig den här gången och sista ordet ska därvidlag vara skrivet 31 december.

Det är fritidssysslan det. Just nu ska jag ägna mig åt arbete.
Toodiloo.

Jag har köpt säsong tre av Grey´s

och nu är jag besatt.
De är som en bladvändare, det går inte att sluta.
Två avsnitt till, sedan tror jag faktiskt att jag somnar.

So long!

Min sittring har skickats,

ni fattar vad det innebär?
Snart kan jag börja skriva igen!

Uppdatering till er som googlat er hit. Sittringen fungerar inte alls särskilt bra om man har ont i svanskotan, i alla fall inte för mig. 

Jag skulle snarare behöva något som var format som ett U så att själva kotan slapp att vidröra ringen. 

Provad en gång, aldrig mer.

Jag tänker ta mig en liten promenad

till mitt centrum.
Jag är så hungrig att jag riskerar att gå in i någon form av koma.
Tre ostskivor till lunch är verkligen inte att rekommendera, men om jag läggar klienterna så tätt får jag skylla mig själv.

Vi hörs senare om jag inte har tuppat av.

Jag står inte ut med korkade människor.

Därför undviker jag samtliga husfruHollywoodvarianter.

Det blir för smärtsamt.

Men jag blir glad för att jag slipper gå runt och bekymra mig för hur jag ser ut eller framstår.

Det är verkligen inte dumt att bo i en tvåa i en förort.

Höst.

Sonens första förkylning brukar ofelbart komma en vecka efter skolstart och med tanke på att det snörvlas här och där i bloggvärlden antar jag att snorsäsongen har börjat.

Igår hivade jag mina döda balkongblommor.
Hej då.
Vi ses nästa år.

Mina naglar är nymålade.

Under skrivperioden har det där med lack inte varit en bra idé, men den här veckan är jag skrivledig och därför passar det fint med lite röda fingertoppar.

Christian lagar mat på femman

och jag tänkte se om jag kan lära mig något.
Just idag har jag gjort en fantastisk köttfärssås till broccolin, men ordet fantastisk kan jag säga är obefintligt i kombination med all annan mat jag gör.

I dagens avsnitt ska Arne Hegerfors göra något med kyckling.

Nu har jag beställt en sittring.

Min svanskota går inte med på något annat helt enkelt.
"Gå till doktorn", säger min mamma.
Då ska ni veta att hon säger det om det mesta.

Jag vet naturligtvis exakt vad de kommer att säga om den delen av min ryggrad som sticker ut.
Ta bort är inget alternativ, man knipsar liksom inte av ryggen hur som helst, inte utan lååång konvalescens i alla fall.

Jag provar dyna och sitter mindre en vecka så får vi se vad som händer.

Nu är mitt manus på väg via mail

till min väninna på förlaget.
Det är en rysare att släppa taget om något man tycker om och lämna det för bedömning.

Jag har ägnat morgon åt att skriva ut det (vilket alltså inte behövdes) och åt städning.
Madre, vad mycket damm det är överallt.
Troligtvis är jag hungrig.
Det är sådana känslor som försvinner när jag är strängt upptagen med något annat.

Suck.
Min underhållande bebis har lämnat hemmet.
Håll en tumme för henne nu när hon ska upp till bevis.

Måndag och vi tar det lite lugnt.

Skoldagen börjar inte förrän tio, i morgon elva, vilket väl får ses som lyxigt.
Jag är ledig och ska snart ta fram min dammtrasa, men först ska jag kolla ett par saker i manuset innan jag printar igen.

Senare ska jag försöka hitta någon fysisk butik som säljer sittringar.
Tips, någon?

Jag hade verkligen kunnat tänka mig se

en romantisk komedi ikväll, men inte en enda en av alla mina kanaler visar någon sådan som jag inte har sett. Alla går tyvärr inte att se igen, men har du inte sett 27 dresses kan jag rekommendera den.
21.00 på fyran plus.

I morgon ska jag printa manus igen.
Jag tänker städa under tiden.

Sonen handlar pizza

just som jag sparar den sista redigeringen på min externa hårdisk.
Tjoho.

Likt en fotbollsspelare som måste sätta på sig högerdojjan först

har jag också ritualer.
Mina avslutas med att det nytvättade håret åker upp i någon form av tofs.
Jag har också märkt att saker och ting går märkvärdigt lätt om håret inte är knustorrt när det knyts ihop och om jag har en gnutta parfym på mina handleder.

Jag har inget emot mina egna knasigheter så länge de leder till resultat.

Övervägde att börja jobba klockan fem eftersom det verkade omöjligt

att somna om, och blev därför otroligt nöjd av att vakna till åskknallar tre timmar senare.
Nu skiner av någon anledning solen och hur vädret ska ha det idag vet jag inte och jag bryr mig inte heller;
jag ska redigera resten.
Sedan behöver jag faktakolla några grejer där jag har tagit i och till det behöver jag en jurist och en mäklare.

Tjoho, nu kör vi!

Tack för musiken.

Eva Dahlgren och Niklas Strömstedt gjorde ett suveränt program idag.
Jag skulle inte alls titta på det men fastnade, och blev som den lipsill jag är berörd när de på slutet nämnde sina gemensamma barn (biologin är verkligen inte viktig) och kallade varandra familj.

Familjer kan tack och lov se ut precis hur som helst.
På min arbetsplats för många, många år sedan var det en kille som frågade om när jag skulle "skaffa en man så att sonen får en familj". Slut citat.

Man ska inte fråga mig sådana saker, man kommer nämligen att känna sig fruktansvärt dum efteråt.
Tillintetgjord.
Rent av ointelligent.
Stackars krake...

Dagens spaning

resulterade i en tumme ned för de koftor jag ville ha.

Typen  - stor, mysig och grovstickad - fanns hos alla kedjor, men de hade gjort misstaget att placera fejkade skinnlappar på armbågarna och då är inte jag med längre.
Alltså kom jag istället hem med ett par billiga jeans som kommer att bli utmärkta arbetsbyxor. De behöver dock döljas av något (eller så är det min bak - och framdel som behöver...) och jag går därför på ny koftjakt en annan dag.
Jag kan också börja med att kolla vad jag redan har i höstgarderoben. Varje år hittar jag "men den här jag jag glömt."

Det är snart dags att gräva fram den.
Tjohoooooooooooooo.

En av sonen gamla dagiskompisar

har en pappa... som har en tvilling. Identiskt. Väldigt identisk.
Numera låter jag bli att hälsa.
Efter arton gånger av käcka hejsan hoppsan till fel person - som dessutom verkar vara en tjurpelle eftersom han inte en enda gång har sagt att jag nog nog tagit fel på bror, han har bara givit mig idiotblicken-  har jag slutat hälsa

Idag måste det ha varit just tjurtvillingen jag såg i affären.
Han hade med sig en fru jag inte kände igen. Hon skrattade och var glad  men han drog inte på mun ens mot henne.

Tänk så olika lika syskon kan vara.

På ena sidan

manushögen i papper, och på den andra är det öppnat i min dator.

Det tuffar på och hittills har jag gått igenom hälften.
De stora strykningarna gjorde jag innan printen men jag tror att det kommer några till mot slutet.
Just nu börjar jag slarvläsa och då är det dags att lägga av för idag.

Det verkar vara varmt ute och tyvärr måste jag ta en promenad till mitt centrum.
Jag är väldigt över sommaren men behöver mat och mer papper.

Nu börjar jag piggna till,

men har bestämt mig för att göra det i sängen.
Har jag nu varit grotesktrött sedan jag kom hem är det väl själva fan om jag ska få lust att vara vaken nu?

Medan ni är ute i det fina vädret i morgon ska jag redigera.
Det kan hända att jag hör av mig om jag behöver tips på synonymer.

Fredag.

Jag kommer att stånka och stöna över tunga matkassar.
Muttra något om att jag är trött.
Sparka av mig skorna utan att ställa dem på rätt ställe.
Låtsas att jag är totalt utarbetad, slå ut med händerna och säga "jag tänker inte göra ett handtag till."

En gång i veckan får jag åka bort och jobba.
En gång i veckan får jag komma hem klockan fem.
Satan, vad jag gillar det.

Kan du undvara minst 25 kronor

så hjälp till i Simonas insamling.

Samtidigt klappar du dig själv på kinden av bara farten eftersom det är så ageranden vid medkänsla fungerar.

När vi ger så får vi tillbaka, visst är det härligt?

Välkomna nya följare!

Det värmer att ni hänger här.
Vad vill ni veta, och kanske främst - vad borde jag verkligen inte ägna tid år?
Det händer ofta att jag ägnar mig åt trams.
Andra gånger pratar jag manus, medan det som var huvudsyftet med bloggen från början - att inspirera andra att gilla sig själva, klappa sig på kinden och faktiskt på allvar bli sina egna bästa vänner - har lite kommit i skymundan måste jag säga.

Det är dock fortfarande centralt i mitt eget liv och jag klappar på för fullt.
Heja mig, säger jag till mig själv i smyg och slänger upp handen som i en vinstgest för att förstärka allt det positiva.
Amygdala ska gilla det har jag hört.

Ja, det var väl det.
Välkomna, som sagt.

Otroligt delicious

pastasallad, Grey´s anatomy och en glad skolunge.
Kan det bli bättre en torsdag?
Jag tror banne mig inte det.

Tvättstugan klockan 19 tänker jag inte nämna. Jag är rädd att det skulle dra ned helhetsintrycket av en bra dag.

Hemmet har pyntats med Gladiolus,

men tyvärr inte med de som drar åt orange eftersom de hade för många blommor. Jag vill att de ska spricka ut först hemma hos mig. Av samma anledning lät jag bli de ljust purpurfärgade och valde istället vita och röda.

En klient kvar idag och sedan ska jag fylla kylskåpet och tvätta.
Husmodern ska ägna sig åt vardag eftersom hon planerar att försvinna in i sitt manus på lördag igen.
Jag struntar i att det ska bli 25 grader.
Det är som med allt annat en fråga om prioritering.

Dagens första samtal är klart,

och jag har en kort paus till nästa.

Från och med nästa vecka jobbar jag inte längre tre dagar per vecka, och jag tjyvstartade redan den här med att ha ett samtal i tisdags.
Jag kommer att vara ledig måndagar, vilket jag behöver, inte minst för att jag vill fortsätta skriva.
Man kan säga att jag på äldre dagar har skaffat mig en hobby.
Det har jag aldrig haft förut.

Fränt va?

Idag har jag arbetat under granskning.

Vi behöver alla feedback på det arbete vi gör, och att ha med en observatör i en grupp är superduper.
När jag gick min coachutbildning var det alltid observatörer med, många gånger flera stycken med uppdrag att granska specifika saker.
Nervöst i början eftersom jag så gärna ville göra bra ifrån mig, men efter ett tag släppte det och så var det bara att köra.

Nu ska jag köra rätt ner i bingen.
I morgon börjar skolan.

Vi som är medberoende söker ofta svar på varför

vi är just det, och emellanåt tänker jag att det faktiskt inte är viktigt.
Frågan är hur vill vill ha det med oss själva härifrån och framåt.
Vill vi känna värdighet, självrespekt och harmoni  kan vi påbörja jobbet ditåt idag, oavsett varför det blev som det blev.

Nu ska jag till Dysbereondekliniken.
Tjingeling.

Och på tal om annonser.

Har ni sett de där som dyker upp på kvällspressens hemsida där det är någon som heter, typ, Pelle som i en chattruta - likt facebook - dyker upp vill prata lite?
Jag blir  illa berörd.
Även om det är en annons känns det närgånget och obehagligt.

Jag tänker inte skriva ut vad företaget heter, den glädjen ska de inte få.
Pilutta dig, e-I´msonotyourdarling.

Det gör mig galen att se

att när man söker på Casanovas Kvinna kommer det upp googleannonser om tillfälliga sexkontakter och någon matchmaking-sajt som ska verka mer rumsren.
Det betyder att de som står bakom annonserna har lagt in min titel som ett av sökorden.

Hoppa och skit.

För första gången sedan i onsdags

fräser det från en stekpanna i det här hemmet.
Det är sonen gör något med ägg.
Själv ska jag ratta förbi min vägkrog på vägen till Dysberoendekliniken senare.
Jag tror att det blir cheeseburgare.
Mm.
Den nuvarande hungern motar jag bort med filmjölk.

Jag kan inte fatta att jag har ägnat ännu ett inlägg åt mat.
Borde ta en allvarlig funderare på en bloggpaus....

Utan att ha slagit upp mitt manus

inser jag att vissa sängkammarscener  måste strykas.

För mycket av det goda, helt enkelt.

Idag ska jag dock ägna mig åt annat.
Coaching.

Där är det sällan tal om samma ljuvliga föreningar som det är överflöd av i boken.

"På vilket sätt tror du att det hänger ihop?" frågade coachen.

Jag har hittat den perfekt bilkudden

för min svanskota och de elva milen till Skavsta igår kväll kändes inte alls.
Nu ska jag bara hitta någon som funkar i soffan också.
Avhållsamhet från skrivande är än så länge det bästa, men det kan jag ju inte hålla på med.
När är alla andra på mitt gamla kontor skaffade sig höj - och sänkbara bord, funderade jag faktiskt vad de höll på med. Att stå när man kan sitta har aldrig varit min grej.

Jag frågade aldrig om de hade ont i rumpisen.
Det var på den tiden min egen var i fin form.

Home, sweet home.

Hörrni, det där med mörkerkörning är inte särskilt kul.
Adderar man som idag på lite dimma, är jag rent av livsfarlig.
Tur att jag inte dessutom var trött.
Jag var wild & crazy och drack kaffe klockan fyra och ber en bön om att effekten av det är borta nu.

God natt.

Enligt Luftfartsverket

ska ungen som vägrar kommunicera med sin hämtande mamma, landa 22.35 istället för 22.50.
Tur att mamman har koll.
TUR!

Kan man hoppas att han har köpt lite choklad?

"Någon"

ville göra en intervju med mig idag, och jag fick föreslå tid vilket jag gjorde.
Därefter hörde jag ingenting och under de två timmar jag hade reserverat kom det inget samtal.
Är inte det konstigt?
Jag struntar i vilket men är ointresserad av att sitta och vänta när det finns roligare saker att göra.

Redigera till exempel.
Nu får det vänta till på lördag.
Jag kan behöva fylla på färg i printern och köpa mer papper till dess.

Fortfarande inte ett ord från Palma.
Jag hoppas verkligen att han är med på planet som går om 40 minuter.

Nu antar jag att alla som besöker min blogg också

har hittat till Simonas.
Om inte, så är det rent nödvändigt att gå in där idag.

Alla dar, förresten.

Är det bara jag som blir förvirrad av alla kostråd?

Ut med potatis och in med smör, bort med bröd och in med nötter, frukt är skitfarlig och snabbmakaroner ska vi inte prata om. Korv är pest och juice är kolera.
Tre mål, sex mål, tallriksmodell, näve eller decilitermått?
Inget sötningsmedel men inte socker. Mörk choklad men inte ljus. En bit, absolut inte två.

Vatten kan vara farligt i för stor mängd.
Det är inte bra att vara alkoholist men vin varje dag är bra. Ett glas, absolut inte två.
Sushi är bra, men ut med riset.
Bajset ska vara mellanbrunt och helst komma varje dag.

Paulun lanserade GI men har ändrat sig till ISO.
Dahlqvist förordar LCHF och har nu för höga sockervärden.

Jag tror att jag får börja tänka själv.

Jag har inte hört något från Mallis

på två dagar och hoppas att det inte beror på att mobilbatteriet är slut.
Om, mot allt förmodan, det skulle vara så att planet är försenat på Palma kan det ju vara bra att kunna ringa sin pappa från terminalen och berätta det.
Jag har mer än en gång i min aktiva flygkarriär stått på startlinjen bara för att få åka tillbaka igen på grund av tekniskt fel, alltså talar jag från någon form av erfarenhet - om än 25 år gammal...

Just nu håller jag koll på planet från Skavsta till Palma, avgång 14.35.
Det är samma flight som ska ta honom tillbaka hem och går den i tid är första slaget vunnet.
Sedan måste jag kontrollera att det lyfter i tid från Palma 19.10.

Fattar ni omfånget av mitt kontrollbehov?

Jag har sålt en stor lägenhet på Gärdet

för i runda slängar fyra miljoner, vilket nu när jag gör min research visar sig vara några miljoner fel. 

Jag kan nog klämma i med åtta.

Det kommer att glädja kvinnan som säljer.

I det mer verkliga livet i förorten ser jag fram emot att få hämta min unge sent i kväll.

På torsdag börjar han tvåan i gymnasiet.

Det är lika overkligt som mitt manus.

Hurrni,

tycker ni att vi ska prata om min mathållning när sonen har varit bortrest?

Idag tryckte jag in mig en findusburk med chili con carne.
Jag vet inte om det var särskilt begåvat, magen ger ifrån sig rätt oroväckande ljud just nu.
Det kan också vara pizzan från igår, eller för all del soppan från i lördags, som spökar.

Han landar 23.00 i morgon.
Det är bra.
Jag kan tydligen behöva lite ordning i förorten.

Idag har ännu ett onödigt kapitel rykt.

Än så länge inga tillägg... förutom en epilog som jag inte har skrivit än.

Allt är alltså genomläst och om det håller eller inte kan jag inte riktigt bedöma.
Tempot är det i alla fall inget fel på, så långt kan jag sträcka mig.

Ni som skriver, vilka marginaler har ni på era inskickade manus?

Jag är en jäkel på att passa tider,

men idag trodde jag inte att jag skulle hinna dammsuga, tömma diskmaskin, svepa över toa, bädda, duscha, torka håret och klä på mig mellan förra blogginlägget och detta.
Nu sitter jag här i trettio minuter utan något att göra...

På manussidan kommer nu följande att hända.

1. Läsa på datorn och ändra det jag där ser. Igår skrotade jag ungefär 2500 ord.
2. Printa ut och göra en ny genomläsning samtidigt som jag gör ändringar direkt i manuset.
3. Ny print, ytterligare genomläsning (det är här man börjar kräkas).
4. Eventuellt be någon läsa.
5. Eventuellt ändra efter feedback
6. Skicka till väninna på förlag som ska lämna det direkt till redaktör (lyx). 
7. Påbörja del två.

Ska vi säga två veckor?

Jag behöver en deadline.

God morgon.

Jag ska alldeles strax vifta med en dammsugare. Det borde jag göra varje dag, men det gör jag inte.
Istället sopar jag.
Min sopkvast är den mest använda prylen i det här hemmet eftersom jag är på ständig jakt efter kattsand.
Dessutom är den energisnål och använder jag mina mest svepande rörelser skulle jag säga att den även bidrar till en smidig kropp.

Jag skulle dock vilja ha en piffigare variant än det enkla svarta jag har.
Det här ser bra ut.

Tjoho.

Min svanskota och rygg har dock lagt av efter tolv timmars arbete, så jag lägger av för idag.
I morgon förmiddag ska jag jobba.
Jag tror att jag ska ta ett rosa ryggpiller och ligga ned fram till dess.

PUNKT!

Kött?

Jag måste ha skojat.
Nu har jag ätit min pizza-slice och återgår därmed till koman.

Break i skrivstugan.

Jag har inget maskindiskmedel.
Det är sådan jag funderar på under tiden jag skriver och det funkar sådär.
Nu går jag och köper eländet.
Och kött.
Idag ska jag laga mat är det tänkt.

Vi får väl se hur det blir med den saken.
Jag ska först sätta min sista punkt.

"Ha det så bra i tarmen"

Jag hann trycka på skicka innan jag såg att T9 återigen hade spelat mig ett spratt.
"Värmen" kom först som alternativ tre.

Sisådär 80 000 ord.

Unna är inte ett av dem.

Way to early 05.45,

och man kanske kan tycka att jag numera borde ha lärt mig något.
Som att sluta ögonen i tid.
Jag har klara problem med att sluta zappa.

Läsa törs jag inte.
Jag är alltför rädd att det skulle få mig att förstå att mitt eget bidrag till underhållningslitteraturen är rena skräpet.

Sista kapitlet.
Den kan ha varit det som väckte mig.
Jag vill ju så gärna veta hur det kommer att gå.

Helt plötsligt ska jag - bara så där - påbörja sista kapitlet.

Jag blev så nervös att jag var tvungen att sluta för idag.

Istället tänker jag gå till centrum och köpa kaffe.
Ska jag få till det sista i morgon kommer det att behövas.
Det känns lika skumt som det gjorde när jag plötsligt kom på att jag var klar med Casanovas Kvinna.
Det här kom lika plötsligt.
Strange.

Jag behöver nog godis idag.

Tio över tolv, när jag redan hade somnat,

fick jag ett sms från Mallorca som sa att sonen just hade ätit sitt livs godaste köttbit.

Kunde jag somna om efter det?
Nej.
Men jag blev glad för att han är glad.

Själv ska jag äta soppa idag.
Först tvåtusen nya ord i mitt manus.
God morgon.

Om jag borstar tanden nu

kan jag kliva upp bustidigt i morgon.
Bra förslag.

Jag har bäst spänst i fingrarna mellan åtta och tolv.

Idag har den här bloggen

upplyst hågade om hur man skriver stycken, sköljer bihålor och hanterar otrohet.
Det känns bra.
118100 Hellberg Coaching; den enda blogg du behöver?

Vi kan lätt konstatera att de som söker diskussioner, starka åsikter, recept, fundamentalism eller moderåd inte hittar hit. Jag antar att andra ändå kanske behövs som motkraft till alla trevliga råd som jag slänger mig med, så jag ändrar min slogan till Hellberg Coaching, en av de bloggar du behöver.

För övrigt ger vädret mig huvudvärk.
Det känns som om det är en bra idé att lägga sig ned lite.

Inget manus idag heller.

Istället ska jag vara på Dysberoendekliniken.
Utbildning + anhöriggrupp.
Ikväll ska jag ha ett maratonsnack med en av mina bästisar.
Per telefon.
Varken hon eller jag orkar åka över hela stan för att ses.
Telefonen måste vara den bästa uppfinningen, ever.
Eller?

Hallelujah.

Nu fungerar det plötsligt igen.
Det viktiga var att sonen har landat på Mallis. Enligt tidtabell.
Förra gången fick han en försening på tre timmar.
Försök att fördriva den tiden på lilla Skavsta den som kan.

Väderprognosen säger 33-35 grader fram till tisdag när han kommer hem igen.
Jag tror att han får det väldigt bra.

Men, va fasiken är det här? Jag har viktiga saker att meddela.

Nähä, här funkar Blogger fortfarande inte... Det var ju tråkigt. Jag återkommer väl helt enkelt.

Sonen är uppjagad ur sängen. Jag är uppjagad för att han ska resa utan mig. Blogger vill inte att jag skriver inlägg, vilket är strålande eftersom jag ändå inte har tid. Min stackars svanskota ska åka bil några timmar, jag måste hitta något smart att sitta på. Tjingeling.

Min huvudvärk KAN bero på

sonens bortavaro i natt fram till 03.30.
När jag själv ska resa någonstans har jag alltid, alltid, alltid resfeber och springer verkligen inte runt i tunnelbanan på fest arrangerad av Stocholm stad natten innan. Jag är hemma och läser mina listor, dubbelkollar pass - pengar - huvudvärkspiller och funderar på vilka skor jag ska ha på flyget.

Hans avresa till Mallorca idag verkar inte beröra honom något särskilt. Det är jag som är hispig.
Väckning är beordrad till tio.
Bilen avgår elva.
Jag har tagit huvudvärkstabletter.

Tänk vilket trevligt besök jag har haft på bloggen idag.

Nu är alla trevliga, men det här var onekligen lite annorlunda.
Så kan det bli om man länkar nyheter om trevliga kungliga tilldragelser:

Internetleverantör:royal palace of sweden

Ledig betyder vila,

Här latas ingenting... men hade det gjort det hade det förstås varit helt okej.

Klienter från åtta till ett, och sedan tolv stycken i en grupp tre timmar - plus en halvtimma före och lika länge efter, är allt jag pallar med på en dag.
Det har hänt tidigare att jag har tryckt in fler, men det har jag slutat med.
Ordet Nej är bra eftersom det gör mig till en bättre coach.

Medan sonen och hans kompis var på gymmet slumrade jag och vaknade av att de kom hem. Sedan skulle det duschas, fixas, kläs, garvas och vips var de på väg tills stan och Ung08.
Jag föreslog en tjocktröja.
Han blick tydde starkt på att det var det dummaste han hade hört.

Uppsida: Han kommer att komma hem tidigt för att han fryser.

Det är alltid roligt med bebisar.

Jag gissar att den här får heta Gustaf eller Josefine.

Är nu ledig fram till jag ska till kliniken,

och då menar jag verkligen LEDIG eftersom dagens matlagning är inställd.
Ska vi ta ett TJOHO på det?
Forden och jag tänker  glida förbi hamburgerstället på vägen mot stan och fram till dess kan det hända att jag skriver ett ord eller två. Eller sover.

Möjligheterna ter sig oändliga när jag slipper tänka på mat.

Jag var aldrig tjejen som grabbarna ville pussa

när jag växte upp.
Den jag för ögonblicket var kär i  pussade istället på mina vänner.
Idag kan jag se att det på sätt och vis inte var så dumt.
Sötast i klassen håller ju liksom inte i sig och vi som inte kunde charma med vårt utseende fick utveckla andra sidor.
En annan uppsida är att det förfall (nedfall) som uppträder i exakt min ålder inte är så himla noga, så länge insidan är intakt.

Jag kom att tänka på det när jag snubblade förbi programmet "Hight school reunion" på femman.
Vedervärdigt program för övrigt.

Nu ska jag jobba.
Tjoho!

Vi såg Harry Potter häromdagen,

i 3D.

Har ni försökt att sätta ett par 3D-glasögon över ett vanligt par ?
Det funkar så där kan jag berätta, men är alldeles nödvändigt om jag ska se något.
På vägen till Heron pratade vi om mogenhet och 17, och att den nya födelsedagen innebar att jag inte var så pinsam längre.

När jag hotade att gå ut ur salongen med båda glasögonen på näsan var han plötsligt 16 igen.
Vi får nog testa den där pinsamheten långsamt...

När en av kvinnorna i min nya bok

är med i bilden hettar det ständigt till.
Madre, vilken oblyg viol.

Nog sagt om det.
Vi ska äta tacos och tvätta.
Jag ska se på Grey´s.
Ungefär så blir det i Farsta efter klockan fem.
Vad gör du?

Det ska bli fint väder i förorten,

vilket är skönt för katten som fortfarande gillar balkongen.
Hos mig är det inte sommar längre så jag struntar helt och hållet i väder och vind.
Det enda som är sorgligt är att mina pelargoner nu har gett upp efter tre månaders spridande av ren glädje.
Möjligtvis är de sönderpysslade.
Eller så är det min andedräkt.

Vi säger nog så.

Hallå.

Ni glömmer väl inte Simonas insamling?

Dialog.

Den här är underbar.

Jag vet inte riktigt hur skrivandet gick idag,

och nu har jag slutat mitt i ett stycke för att veta var jag ska ta vid nästa gång, när det nu blir.
Den här veckan blir lite annorlunda arbetsmässigt eftersom jag har varit tvungen att ändra tider på grund av sonens resa till Mallis.
Alltså jobbar jag i morgon, istället för på torsdag när han behöver skjuts.

Medan han packar ned badbrallor har jag tagit fram tjocktröjor.
Det är lite orättvist.

Kvart i sju.

Först när jag förstod att jag inte skulle kunna somna om så fattade jag att det var måndag.
Det blir lite snurrigt när man är ledig som jag.

Den här lediga dagen ska jag göra samma sak som jag har gjort sedan den fjärde juli = sitta i min soffa.
Jag är glad att jag slipper köra bil.

När vi åkte till Heron 16.30 i fredags för att gå på bio var köerna - enligt radio Stockholm - obeskrivbara, så efter att jag hade köat Söder till Farsta för att hämta sonen, tog vi den smarta bakvägen över Huddinge - Segeltorp till Kungens Kurva.
Inte en bil.
Vips var vi framme.

Alla andra hade parkerat på E4;an.

Tyvärr hade halva filmen gått

när jag slog över till fyrans filmkanal och det var först när jag såg skådisarna, Jeff Bridges och Jane Fonda Barbara Streisand, som jag förstod att det var en Åsafilm.
Kärlekens båda ansikten, från 1998.
Han är en före detta het (och sårad) man som har bestämt sig för celibat och hon har aldrig någonsin upplevt passion.
Det blir jobbigt.
Tjoho.

Nu stänger bloggen för idag.

Det finns olika sätt att berätta

att någon åker båt.
När det kommer från mina tangenter blir det inte mycket mer än så.
Där andra använder brodyr för att berätta kör jag med raksöm.
Enkelt - rent av fattigt - men med tempo framåt.
Jag tänker inte på hur jag formulerar mig och det borde jag göra.
Ska göra.
I redigeringen.
Jag är fullkomligt övertygad om att jag alltför generöst har gödslat med alldeles ljuvliga adverb och rent av fantastiska adjektiv, trots att jag säger att jag skriver enkelt.
Utöver det har jag säkert upprepat mig eller sagt ett som skulle vara två.
Jag vet inte, jag har inte gått tillbaka och tittat.

Jag skriver som en slottermaskin, vilket i mitt fall betyder fort och fel.
Det gör att när jag är klar har jag bara börjat...

Jag vet inte riktigt hur många ord

mitt manus kommer att ha när jag har nått slutet.
80-85 tusen kanske?
Hittills har jag skrivit 70.
Riktiga flytdagar skriver jag femtusen, men det känns som jag vill sakta ned farten lite nu.

Det drar verkligen ihop sig och då gäller det att vara med, snarare än att flyta med, om ni förstår vad jag menar.

Bloggen som ligger i framkant.

Det här berättade jag -  och tog action på - redan igår.
Ni kan lita på mig, det är helt uppenbart.

Update: Efter att ha scannat den andra kvällstidningen kan man dock börja undra.

Jag har läst om många skrivare

som har fått handledsproblem under tiden de skriver sina alster.
Det problemet har inte jag (peppar, peppar, tvi, tvi, tvi, ta i trä).
Mitt problemområde sitter mer söderöver och jag är nu på jakt efter någon form av sittringsprodukt.

De flesta ser ut så här:

Vilket inte skulle funka för mig eftersom min kota är för lång och skulle landa på kudden.
Den här skulle däremot vara perfekt:

Jag letar vidare efter dagens skrivpass.

Jag orkar nästan inte ens berätta

att katten kissade på golvet idag igen - samma ställe som igår - trots att det var ledigt på toa.
Nu har han fått ren och fin sand, och går han inte på rätt ställe efter det vet jag faktiskt inte vad jag ska göra.
Möjligtvis skickar jag honom till Nilla, som gav Misse tummen upp efter gårdagens kissprotest.

Nu packar jag ihop för idag samtidigt som jag slänger ett öga mot himmelen och ber om att få sova i åtta timmar.
Tack på förhand.

Nu är det höst.

Jag kunde inte somna i sängen och bestämde mig istället för att höstdekorera hemmet (och bloggen).
Bort åkte allt grönt, och på allt beige, guld och brunt.

Kuddar till soffan, väldigt mjuka.

Fler kuddar till soffan, väldigt djuriga.

Lite djur till sängen.

Gardiner, I love gardiner.

Sonen ska till Mallis och hälsa på sin pappa

nästa vecka, och jag kommer att skicka med honom små uppdrag eftersom ön finns med i min bok.
Bra va?

Om jag kunde sova?
Nej, inte en blund.
Jag börjar om försöket nu och går från soffan till sängen.
Det kommer alldeles säkert att göra susen.

En lysande dag i skrivstugan.

Som mellanmål åt jag tårta från igår.
Gårdagstårta är nästan den bästa om ni frågar mig.
Sonen har åkt till stan med sin kompis och själv funderar jag seriöst på att ta en författartupplur.
Genom persiennerna ser jag att solen skiner men jag kunde inte skita mer i det än vad jag gör idag.

Jag får luft via balkongen, det räcker gott och väl.

Mina finaste kuddfordral

ligger och skumpar i tvättmaskinen.
Det är en stor chans att det blir byte till höst här hos mig under helgen.
Jag ska i så fall visa det på bilder.
Fräna bilder.
Nära.
Detaljer.

Moahahaha.
Som om jag har tid med det.
Jag ska skriva en bok!

Fullmåne bådar inte gott för min sömn,

inte heller allt det socker som jag klämde i mig på bion, och därefter hemma när vi åt jordgubbstårta.
En lysande födelsedag som började när jag hade duschat och det var blött på badrumsgolvet när katten skulle på sin toa.
I protest mot att han inte kunde gå dit utan att få blöta tassar satte han sig helt enkelt utan för dörren och kissade på golvet.
Han är livsfarlig här han upplever att han inte kan kissa när han vill (vilket han alltid vill när det är upptaget, alltid, alltid, alltid).
Ligger en kudde på golvet sätter han sig istället på den. Eller varför inte på en tom - men stängd  - sportbag, eller i en papperskasse från konsum?

Hädanefter kommer hans toalett att flyttas ut ur badrummet när vi duschar eller av andra anledningar vill vara ifred.

Men som sagt, födelsedagen var fin.

Nu ska jag harkla mig.

Det är dags för väckning till skönsång.

Jag föreläser sjätte december

här.

Caroline har läst Casanovas Kvinna!

Klicka här.

Tusen tack!

Tänk att han har varit så här liten... och listig.

Grattis på 17- års dagen!

En jobbtimma kvar,

sedan tänker jag svimma i min underbara soffa.

Vill först tipsa om en söt romantisk komedi som jag hyrde häromdagen,
"No strings attached", med Natalie Portman och Ashton Kutcher.
Jag blev varm i hjärttrakten, fuktig i ögat och slutet var så där utdraget som jag gillar.

Det var ingen bra koma idag.

Fan.
Jag var för trött och det som kom ut var inte bara stolpigt och onyanserat, det var dessutom tråkigt...
Min övertygelse är att när texten bara flödar blir bra, men när jag måste klämma ur mig något blir det bara skit.
De två sidorna som blev skrivna kommer garanterat att deletas när jag tar upp det igen.

Nya tag på lördag.
I morgon jobbar jag på kliniken och firar sonens 17-års dag.
När han fyllde 15 och 16 var han på kollo, så i morgon ska vi äta middag och gå på bio.

Så där ja.

Nu öppnar jag manuset.
Fyra timmars koma från och med nu.

Change of plans,

och jag kommer att hinna klämma in en skrivrunda idag.

Om inget oförutsett händer tror jag att min deadline kommer att hålla.

Det bästa med ett sådan här projekt - utöver själva processen - är att det inte går att skjuta upp till i morgon om jag vill vara klar sista augusti, vilket är bra för mig som tidigare alltid har varit en jagtardetimorgontyp.
Jag vet inte hur många nätter jag har suttit med marknadsplaner timmar innan de ska presenteras, eftersom jag har fått för mig att "det ordnar sig".
Det har det inte alls gjort, och så har jag fått stå där med ett betydligt sämre resultat än om jag hade lagt ned några dagars arbete till.

Hur lång tid jag behöver för redigering vet jag inte, det kan ta lika lång tid som det har tagit att skriva manuset.

Satan i gatan

vad jag är trött.
Jag vet inte riktigt om det är kroppen eller hjärnan som väcker mig tidigt, vad jag däremot förstår är att de på intet sätt ägnar sig åt samarbete.
Nu funkar det eftersom det jag gör är så oerhört givande. Tröttheten kommer när jag - som nu  - precis har kommit hem.
Jag är ett VRAK som måste äta en macka med mycket ost.

God natt.

Det är bara mörkret

jag tycker är trist. Höst och jag är annars en utmärkt kombination.

Min allra finaste Ikeamatta (!) ska på kemtvätt i helgen och när den är på plats är det bara att köra på med ljus, tunga gardiner och sammetskuddar.
Mjuka kuddar är viktiga för mitt huvud. Det händer ju att det vilar mot sådana.

Idag hinner det inte vila alls.
Det är arbetsdag, först hemma hos coachen och senare på Dysberoendekliniken.
Nu kör vi!

21.15 och det är nästan mörkt.

Fan.
Nu börjar det,

Någon har googlat på

"bananflugor" och om ni inte visste det sedan tidigare så kan jag berätta att jag är en mycket framgångsrik bananflugedödare.
Klicka här för recept från föregående år.

Nu ska jag se Eva Röse fånga mördare på Gotland, i " Maria Wern, Må döden sova."
Sådant läskigt kan jag bara se medan det är ljust ute.

Å andra sidan skulle jag definitivt

kunna städa de här kvadratmetrarna också.
Själv.

Är det inte konstigt att man hittar

mer damm ju mer man städar?
Min slutsats är man man helt enkelt inte bör lyfta på-  eller titta bakom - vissa saker.
Jag har inte ens hunnit ned till golvet än, eftersom jag fastnade i ett hörn i badrummet med mitt nya klorinmedel. Det blev inte ett dugg bättre, och lägenheten och mina händer stinker.

Jag tänker vara klar till Grey´s klockan fem.
Då duger det.

Unge herrn

ska åka till sin farmor ett dygn och själv ska jag skura golv.
I morgon, på torsdag och på fredag är det arbete som gäller och då kommer jag inte ha tid för varken hemvård eller manusskrivande, i alla fall inte i den utsträckning jag har lediga dagar.

Får man gilla sitt egen manus?
Jag gillar i alla fall mitt.
Tror jag.
Någon genomläsning har jag inte gjort än.
Jag väntar med det till jag är helt klar.
Gillandet kan därvidlag vara ett ogillande i slutet av nästa vecka.

Jag gillar skarpt

när mina fördomar kommer på skam, som idag till exempel, när Marit Paulsen berättar om att hon på sin semester spelar golf.
Heja Marit.
Och förlåt.
I min enfald trodde jag att du odlade groddar, slipade plogen och bakade bröd.

Nope,

jag struntar i bok i kväll.
Ögonen går i kors och istället ska jag och sonen äta räkor.
Frysta.
Tyvärr har inte han förstått tjusningen med krabba.

Ibland är det verkligen svårt att förstå att halva ungen är bohusläning.

Två timmar senare

kom jag ut från Södersjukhuset med nytömd knöl.
Det var ju inte alls meningen, så Tjollahopptjollahej att de gjorde allt vid samma besök; undersökning; mammografi, ultraljud och tömning.
12 ml geggig vätska drogs ut..
Förra gången var det 60. Då hängde hela bröstet snett.

Nu ska jag se på Grey´s och sedan skriva bok.
Väldigt bra dag, det här.

Poff, sa det

så försvann strömmen.
Sonen vaknade av att hans fläkt la av. Igår vid midnatt hade ännu en grön gräshoppa hittat in genom hans fönster så han vägrade ha det öppet under natten.
Tack och lov var den bara borta i tio minuter.
Eftersom mitt badrum inte har något fönster är det bökigt att duscha om det inte finns ljus och jag tänkte att det är bäst att vara ren när jag ska till doktorn klockan två.

Det är i och för sig alltid bäst att vara ren.
Och att ha rena underkläder.
Säg det min mormor inte lärde mig...

Väry good morning.

Jag har alltid något att skylla på när jag vaknar tidigt, och idag landar skulden på ett underbart barnskratt från gården.
Det kan liksom inte bli bättre väckning än så.

Ser Maj-Gull Axelsson bli intervjuad i morgonsoffan.
Hon pratar om vad hon vill säga med sin nya bok.
Jag skriver just nu på en som inte vill säga någonting.

Det är okej, va?

I morgon ska jag langa upp

min knöl hos ännu en doktor.
Vad jag har förstått så ska han/hon mest konstatera att den är där, och sedan ska jag få ytterliggare en remiss till mammografi, typ.
Jag är fortfarande inte orolig.
Däremot trött.
Och stolt.
Jag har snart skrivit en hel bok till.

Jag bloggar sällan

om otrohet nu för tiden, ändå är det fler än någonsin som hittar hit tack vare att de har googlat på det.
Det är inte så att jag har skrivit klart om det som drabbar så många, jag är bara just nu så besatt av mitt manus att just bloggandet har fått komma lite i skymundan.
Har ni frågor om otrohet så tveka inte på att maila mig; info@hellbergcoaching.se
Jag läser och besvarar alla mail jag får.

Vi kan annars konstatera att jag är förtjust i att skriva dialog.
Gärna sida upp och sida ned.
Det blir många sidor till sist.
Idag trettio.

Hade jag inte redan sett alla Varg Veum hade jag sett den som går just nu.
Eller Jakten på lycka, på trean.
Jag har sett den också.
Det är bara romantiska komedier som går att se en gång till.
Jag kanske ska ta ett varv Stolthet & Fördom?

Jag kan inte fokusera på två saker.

Alltså skriver jag och låter bli att träna.
I alla fall så som jag borde göra.
Idag har jag gått fort till - och i - mataffären.
Gjorde ett stopp för att köpa nya halogenlampor till badrummet, alla lampor utom två har lagt av, vilket gör mig smått galen eftersom det inte var alls länge sedan jag MED MÖDA bytte allihop.
Jag är trött på spottar och borde ta hit en elektriker som installerade vanliga lampor istället.

På hemvägen blev jag rejält bevattnad och nu har jag tänt en lampa (en sådan där bra som aldrig slocknar) ovanför min dator.
Har jag sagt att jag gillar det här vädret?

En natt hos Hellbergs

01.00 vaknar av att två katter skriker åt varandra. Inser att den ena av dem befinner sig på min balkong.
03.00 har fortfarande inte somnat om.
05.00 vaknar kissnödig.
07.00 katten kräks.
09.00 vaknar av att det regnar.

Perfekt skrivväder.
Nu kör vi!

Sonen äter kolhydratfattig kost,

alltså har jag serverat fläskfilé med grönpepparssås och grönsaker.
Dessutom har han frågat mig om jag också kan tänka mig att bli helt godisbefriad i höst - eftersom det gör det enklare för honom - och det är klart att jag hakar på det.
Jag hänger med på precis allt utom att byta ut mina ostmackor.

Utan dem och mina tre koppar kaffe är hela dagen förstörd.

En gång i tiden jobbade jag som säljare och då ingick Polarbröd i vårt sortiment.
Det hände att vi fick kartonger med prover på nya produkter, vilket en fattig ensamstående mamma tackade alldeles särskilt för.
En gång var vi på fabriken i Älvsbyn.
Hade jag känt Liz på den tiden hade jag hälsat på.
Då hade jag kunnat påpeka att hon får sluta att byta blogg varje vecka.

Jag är gammal och hänger inte längre med.

På 4;an är man i Bohuslän

sedan några dagar, och en och annan bekant har dykt upp.

Idag träffar vi  Lars från Grebbestad, som på bred Bohuslänska pratar om ostron.
Häromdagen fick man lära sig allt om havskräftsfiske av Ingemar från Fjällbacka.
Idel ädel fiskeadel.

De pratar också om svältkatastrofen.
Bilderna gör mig förtvivlad.
Jag jobbar med sorg och smärta varje dag, men att se de barn och föräldrar som lider så oerhört i Somalia är näst intill outhärdligt.
Det enda jag i min hjälplöshet kan göra är att skänka de pengar jag kan avvara.
Ibland är det pyttelite, ibland lite mer.

Snälla, hjälp till ni också.
Hos Simona finns en insamling som första dagen drog in 5000:-!
Eller klicka här för att hitta den insamling jag tipsade om häromdagen, där du kan skänka pengar till Rädda barnen via sms.

Den unge mannen är återbördad till sin moder

och om en vecka och ett år får han flytta hemifrån om han vill.
Det är naturligtvis rena rama galenskapen.
Själv flyttade jag när jag var sexton, i alla fall under veckorna.
Då bodde jag och en klasskompis i Strömstad  i en tvåa med havsutsikt och mögeldoft i badrummet.
Det var också galenskap.
Särskilt som jag hängde mest här.

Jag måste börja sy ihop säcken

så att den inte drar iväg för långt för då blir den här boken omöjlig att hålla ihop på slutet och jag funderar på att vara så strategisk att jag faktiskt gör ett ordentligt synopsis inför de tio sista kapitlen.
Precis som i Casanovas Kvinna är kapitlen korta, max fem sidor.
Jag har mindre än en tredjedel kvar och det börjar bli dags för nedräkning... och därmed kontroll.

Tjolahopp.

Det är alldeles omöjligt

att hålla sina naglar målade och fina när man hamrar på tangenter dag ut och dag in.

Där jag tidigare har varit petig med precis allt i mitt utseende (väldigt självupptaget om vi ska vara helt ärliga) så har jag de senaste 17 år lyckats hålla fast vid en perfektion: Mina naglar.

Fina naglar och bok går helt enkelt inte ihop.
Inte bok och sol heller.
Idag stannar jag inne trots det fina vädret.
Påminn mig gärna om det när det börjar regna och jag klagar...

Nej, inte ville han följa med.

Istället åker jag tillbaka och hämtar honom i morgon eftermiddag eftersom det visst ska bli fint väder i morgon också.
Det struntar jag i.
Jag fäller ned persiennerna.
Ett tidigt samtal i morgon sedan ska jag skriva.
Jag tror vi säger. God natt.

Är det inte själva ---

att jag inte kan sova på morgonen.
Tingeling säger det i örat vid 6.30 och det är förfärligt tidigt när man inte har somnat förrän efter 12.

Ikväll ska jag till Muskö, och enligt ett nyanlänt sms kan det hända att sonen hänger med mig hem.
Inte mig emot.
Det är tomt som tusan när han är borta.

Resten av helgen får det gärna bli regn.
Jag vill gå in i skrivkoma.

Nu ska jag ta en tupplur.

Nu jäklar ska vi bidra,

och jag sätter genast in pengar till Simonas insamling.

Sprid budskapet vidare på din blogg om du har en sådan.
Tillsammans kan vi göra en enorm skillnad!

Klar för idag.

Nu går jag och badar.

Skamfläck.

"Sandra är tjejen som har växt upp på en av Sveriges finaste gator just bredvid Strandvägen i Stockholm. Perfekt yta. Ingen kunde ana att hon lät äldre män våldta henne medan hon låtsades sova över hos sin kompis. 

När Nadja var 15 år spreds bilder på henne i skolan. Kroppen tappade betydelse. Hon kunde lika gärna använda den till det enda hon var riktigt bra på sex. 

Jocke är 17-åringen som låter sig utnyttjas av våldsamma sexköpare. För pengarna försörjer han sig själv och sin pappa. 

Sandra, Nadja och Jocke är en bild av ett nytt Sverige, något vi gärna vill blunda för. Alla var barn när de började sälja och ha sex för att försöka låta ångesten i själen pysa ut. Tyvärr finns Sandra, Nadja och Jocke på riktigt. Berättelser som deras finns överallt runt omkring oss. I alla svenska städer och byar. I alla samhällsklasser. Med hjälp av ord, våld och hot står våra barn ut med allt sexköparna gör med dem samtidigt som de kämpar för att bevara sin största hemlighet. 

Skamfläck är en skakande historia, skickligt sammanflätad av Caroline Engvall, författarinnan bakom försäljningssuccén 14 år till salu. Förutom den mycket starka historien, presenteras även eftersom Caroline sedan debuten har blivit den ledande experten i ämnet ett fråga-svar-block för föräldrar, kompisar och andra engagerade."

Carolin Engvall var min alldeles utomordentliga redaktör till Casanovas Kvinna och jag behöver nog inte förklara vilket hjärta och engagemang den kvinnan har.

Hon är helt enkelt bäst.

Nemo, som skriver klokt om missbruk,

har fått ett mail.
Läs gärna hans utmärkta bok Anfäkta, som handlar om hans egen väg mot nykterhet.

Det här varumärket

måste vara varje designers våta dröm.

Så fullkomligt genialiskt.

Paus,

och sonen ringde för att bjuda mig till Muskö i morgon kväll, där han befinner sig med sin kompis och hans familj.

Ikväll kvistar jag förbi Mc Donalds och i morgon blir jag alltså bjuden på middag.

Det är en mycket bra vecka i det Hellbergska hushållet.

Nu går Hellberg coaching till jobbet.

Jag ska verkligen försöka hålla mina lediga dagar månaden ut, och därefter vara ledig varje måndag fram till jul eftersom jag vill fortsätta skriva.
Det är dock många som söker hjälp just nu så vi får se om det funkar.

Nu kör jag så att det ryker fram till nio i kväll.
Wrooom!

Hur är det möjligt

att en konduktör på SJ slänger av ett 11-årigt barn?

Nu får vi väl för fan ta och skärpa till oss!


Update: Flickan är återfunnen. En hiss för kvinnan som hittade henne och ansträngde sig för att förstå det som SJ
hade funnit så obegripligt.

Jag somnade som en klubbad,

och det var bra eftersom jag ska jobba ikväll.
En sida manus är inte mycket att skryta med, men jag fick igång en scen i alla fall.
Har jag tur hinner jag avsluta den och lite till på torsdag.

Som bloggare är jag just nu en katastrof, but bare with me.
Jag kommer tillbaka när solen har lugnat ned sig.

Jaha.

Det är tisdag, och min känsla är hoppsan hur gick det till när det nyss var fredag?
Det är inte bara tisdag, det är också augusti; den månad där jag vanligtvis har solat klart, har fått nog av somriga kuddar och börjat rota i garderoben efter mörka kläder.

I är det annorlunda.
Det känns som om jag har missat juli.
Nu har jag gjort annat än somrat, och det har på många sätt varit lyckosamt så till vida att jag faktiskt snart har fått ihop en hel roman.
Men solen är jag inte trött på.

Jag gör ett nytt försök med den idag.
Ikväll ska jag jobba.

Intervju med löparen Åsa Hellberg

Journalist: Och hur skulle du beskriva din form?
Åsa: Nu ska jag ju inte toppa den förrän 3 september, därför ligger jag för tillfället lite lågt.
Journalist (förvånat): Hur tänker du då?
Åsa (självsäkert): Precis det jag sa, jag ligger lågt. Vill inte chansa. Skaderisken, du vet.
Journalist: Tänkte inte på det.
Åsa är tyst och väntar på nästa fråga.
Journalist: Hur tror du att det kommer att gå?
Åsa (funderar på sidan 211 i sin nya roman): Med vad?
Journalist (trött): I loppet?
Åsa (ännu tröttare): Jag har inte en aningen. Du kan inte tänka dig att ringa Simona Ahrnstedt istället?

Efter tio sidor verkar min bensin ta slut,

och jag börjar därmed kunna skönja ett mönster.
Ett annat är att när jag har skrivit klart för dagen så är jag skittrött.
I vanliga fall skulle jag så här dags krypa svag och eländig till den lokala butiken, handla mat och sedan tillaga eländet.
Idag när jag är solokvist blir det vad jag haver i kylskåpet.
Ägg.
Sen ska jag sova.

15 minuter på stranden,

och det var ljuset i förorten för idag.
Men jag hann lösa sida 191 och 192.
Nu ska jag bara skriva ned det.

Morsning.

Som vanligt vaknade jag tidigt,

men i morse lurade jag mig att kunna somna om.
Lovely.

Sonen och hans kompis var i stan i lördags och införskaffade sololja.
Ingen solskyddsfaktor.
Hawaiin Tropic.
Behöver jag säga att båda är bleka?

Nu säger aldrig min son till mig att jag är en idiot.
Men de lyfta ögonbrynen, suckarna och grimaserna är lätta att tolka.
Anyway, flaskan de skulle dela på hade åkt med kompisen hem, där hans mamma genast konfiskerade den och  räckte fram en med solskyddsfaktor.

I love sådana mammor.
Det ska bli kul att höra hur många ögonbryn min son törs lyfta mot henne.