Den sprillans nya skinkan

står i ugnen och dagens skrivpass är avklarat.
Ett noll till mig, vem jag nu tävlar emot.

Simona ger idag skrivtips på sin blogg. Naturligtvis är de utmärkta och inte alls i linje med mitt eget arbete.
Men precis så tror jag att det är. Vi hittar vårt sätt eget sätt att arbeta på.

Jag styrs enbart av en sak; vart jag ska. Målet vet jag exakt, även om jag inte har formulerat sista meningen.
Vägen dit är däremot allt annat än utstakad.
Jag släpper trådar lite här och där, och de skriver jag ned allteftersom. De är inte tydliga för mig från början.
Däremot har jag inte någon tråd som inte fyller en funktion, inte heller en enda onödig scen (hoppas jag att min redaktör håller med om). Allt måste driva mot målet.

Problemet med manus två är att det hör ihop med Sonjas testamente, men måste kunna läsas utan att man först har läst ettan.
Det är en utmaning som heter duga.

Nu ska jag ta ut skinkan.
Tjohej.