är att man missar de där små som man är faster till.
I förrgår lärde sig fyraåringen att cykla och tack och lov var min lillebror snäll nog att skicka en liten film på tilldragelsen.
Hej, vad det gick undan på grusvägen.
På gården där min bror bor nu, bodde jag från jag var tretton.
Till närmaste samhälle, Tanumshede, var det tre kilometer raksträcka och uppförsbacke.
Den vägen har jag cyklat en och annan gång.
Och promenerat med min moped som ständigt vägrade fungera.
När det inte var en loppa på tändstiftet - som jag kunde fixa själv till sist - så var det något annat som var fel.
Min cykel var en mini-cykel.
Kommer ni ihåg dem som man kunde fälla ihop på mitten?
Idag tycker jag att alla cyklar ser höga och avancerade ut, men så var det också 20 år sedan jag använde en sådan senast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar