På den gamla goda tiden var jag världsmästare på att göra många hushållsarbetssaker samtidigt, men det har jag helt slutat med.
Idag var det tvättdag.
Bara det.
Ändå är jag trött efteråt.
Hur sjutton gjorde jag då, när jag gjorde allt?
Hade jag fler armar och ben?
Ett extra huvud?
Jag vill också minnas att jag - samtidigt som jag utförde allt det där viktiga - pratade i telefonen med en väninna och dessutom förde någon form av konversation med mitt barn.
Och märk väl att då var telefonen trådbunden.
Jag hade en mycket, mycket lång förlängningssladd.
Nej, det är bättre nu.
Tvätt, lite trött och så vilar jag.
Vissa skulle kalla mig lat.
Jag kallar mig välmående.
6 kommentarer:
Håller fullständigt med dig om att du är välmående. Jag vilar också myket och vill inte tycka att jag är lat.
Heja oss Cattis!
En bild på en gammal hederlig "bögtelefon" har du lyckats hitta också (om man nu får använda sådana ord på din blogg.)
Jag vilar inte alls. Vila, det är något jag får göra i min etta med jordgolv. Borde jag vila? Hur kan jag ens ställa den frågan? Jag ska skriva. 22.42 är klockan. Kan skriva många timmar till. Vila? Herregudars vad ni är duktiga!
Jag har varit likadan. Känner mig så duktig när jag gör en sak itaget och bara tar det lugnt hemma.
Men ibland så bara smäller det till och så ser man ett rött fartstreck i hela lägenheten.
Och då brukar jag tänka på den gamla goda tiden när jag missbrukade mig själv.
Tänk när det var så här jämt!
Näe usch.
Ja det är en ständig kamp!!!
Robert; Vi hade en limegrön.Visst är de fina?
Liz; Om man tar slut för att man har varit så himla duktig har man inget annat val:)
Helene; Huvudsaken är kanske att veta att man faktiskt kan göra en sak i taget, att det funkar? Fartränderna blir kortare och kortare:)
Skicka en kommentar