Aj. Det gör ont att sätta gränser. Men man måste ju. Läxläsning beordrades hela helgen, och det bemöttes inte med glädjetjut. Bara tystnad. Iskall tysnad.
Ibland känns det som en smäll i en dörr hade varit bättre...för mig.
4 kommentarer:
Anonym
sa...
Gränser e inte helt lätt, antingen har du de i dig redan från början eller så måste du lära dig de.
Man ska ju vara så stadig då och visa att det här är bara en liten gräns som jag har satt och det är bara att gå vidare. Det är inget farligt , fast man är livrädd själv . Hur ska det sluta? Blir det bra det här nu , var det rätt ? osv osv.
4 kommentarer:
Gränser e inte helt lätt, antingen har du de i dig redan från början eller så måste du lära dig de.
Jag vet, och tränar därför mig själv... och andra:)
Man ska ju vara så stadig då och visa att det här är bara en liten gräns som jag har satt och det är bara att gå vidare. Det är inget farligt , fast man är livrädd själv . Hur ska det sluta? Blir det bra det här nu , var det rätt ? osv osv.
Helene; jag visst är det så.
Skicka en kommentar