onsdag 29 april 2009

Sätta ner foten

Aj.
Det gör ont att sätta gränser.
Men man måste ju.
Läxläsning beordrades hela helgen, och det bemöttes inte med glädjetjut.
Bara tystnad.
Iskall tysnad.

Ibland känns det som en smäll i en dörr hade varit bättre...för mig.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Gränser e inte helt lätt, antingen har du de i dig redan från början eller så måste du lära dig de.

Åsa Hellberg sa...

Jag vet, och tränar därför mig själv... och andra:)

helene sa...

Man ska ju vara så stadig då och visa att det här är bara en liten gräns som jag har satt och det är bara att gå vidare. Det är inget farligt , fast man är livrädd själv . Hur ska det sluta? Blir det bra det här nu , var det rätt ? osv osv.

Åsa Hellberg sa...

Helene; jag visst är det så.