en väninna som just har kommit hem från ett 50-års partaj i Jordanien.
Det muntrade onekligen upp eftersom ingen berättar historier som hon.
Själv har jag inte varit utanför landets gränser på tre år och lär nog inte resa de tio närmaste heller. Då är det helt suveränt att ha väninnor som flänger jorden runt och som dessutom har förmågan att berätta om det så att jag nästan kan se, känna och höra hur det hade varit att vara med.
Den kvinnan borde verkligen skriva en bok.
5 kommentarer:
Och varje gång man hör någon berätta så vill man åka till den platsen
Det är bra bra med sådana vänner. Maken har flängt jorden runt ett par varv och när han berättar om strapatsrika resor på fraktfartyg till fjärran paradisöar så upplever jag samma sak som dig :D
Kram
Jag har också en sådan vän ´- som reser mycket i sitt jobb. Han bor utomlands men jag får "höra" mailledes.
Sä levande och kul.
Hoppas du mår bättre i kväll
kram Sanna
Det är så många som borde skriva böcker och som tur är gör några det.
På alanonmötet i onsdags var där 3 nya som bara varit på ett möte innan. De var släkt dessa tre. När vi pratade om just medberoende efter mötet hänvisade jag till dig och din bok och hur du ofta i din blogg tar upp att medberoende är just medberoende. Det spelar ingen roll vilket missbruk den anhöriga har.
OCH DU,
de visste alla 3 vem du är och vilken bok du skrivit.
hurrahurra hurra för Åsa
kramkram
Ja, visst är det kul med dessa berättare.
Cattis; haha, vad kul! Tack.
Skicka en kommentar