fredag 17 april 2009

I tvättstugan

Hon linkar in lite krokig i ryggen, klädd i färgglad basker och beige kappa. Tvättkorgen har hon på rullatorn. Långsamt lägger hon i vittvätten i en av maskinerna. Hon luktar inte så gott, den gamla tanten, så hon behöver nog tvätta.
Det blir nog inte så ofta tyvärr, det ser jobbigt ut för henne.

Jag har arbetat hårt med att inte utnämna mig till allas samarit, så jag säger inte mer än hej där jag står vid min maskin.
Men när hon börjar virra runt och titta ner i den separata centrifugen, förstår jag att något är tokigt.

"Maskinen är sönder, så jag måste hitta en annan", sa hon med näsan i centrifugen och mer till sig själv än till mig.
"Den fungerade förut, jag kan kolla om du vill", sa jag och gick till hennes maskin, tryckte på knappen och startade den.
"Har du haft i tvättmedel?" frågade jag.
"Nej, det har jag nog inte", sa den lilla gumman och började rota i väskan som hängde på rullatorn.
Till sist fiskade hon upp sin plånbok och öppnade den.
"Har du tvättmedlet där?", frågade jag.
Hon såg förvånat först på mig, och sedan på plånboken.
Hon suckade; "nej, jag har nog glömt det. Då får jag gå hem och hämta det."

Jag vet inte vad som hände sedan, jag gick.
Men jag har en svag aning om att hon kan vara kvar när jag ska dit igen om en timme.

Jag vet att den lilla tanten inte är mitt ansvar, men har vi ändå inte ett kollektivt sådant?
Mitt dåliga samvete gnager och jag vet att jag kunde ha hjälpt henne mer än vad jag gjorde.

Fy sjutton för att bli gammal och virrig.
Jag går tillbaka dit nu och kollar hur det går.
Punkt.

Jag får vara medberoende när det gör ont i hjärtat.
Så det så.

2 kommentarer:

helene sa...

Hej Åsa!
En knepig situation för oss medberoende.
Jag brukar försöka tänka att jag kan säga nej precis när jag vill. Även fast jag kommer göra det i helt fel ögonblick,bara för att sätta gräns. Om du förstår .
Det är ju så viktigt att göra gott också.
Jag tycker det känns bra att ge utan att begära ngt tillbaka.
Kram

Åsa Hellberg sa...

Jag förstår precis.
Den lilla gumman var förvirrad, även när jag gick tillbaka.
Hoppas hon har någon familj som kan se till att hon får den hjälp hon behöver.

Kram