Dansband på fyrans morgon-tv, jannez (jo, de stavar det så).
Är det något jag kan så är det dansband, herrejösses vad man har dansat till dessa i sina dar.
Gästis i Grebbestad. Hunneboparken. Kongressen i Uddevalla
Just Uddevalla var väl ingen hit, eftersom jag skolkade från skolan för att kunna åka de åtta milen dit, men jag väljer att se det som ett bevis på hur oerhört viktigt det var för mig att dansa.
Betänk att jag var med när Saturday night fever hade premiär, och att jag och Travolta satte alla danssteg tillsammans, vilket inte har ett dugg med dansband att göra utan snarare med dansant bredd.
Bugg, disco eller hambo spelar ingen nämligen ingen roll.
Eller, spelade ingen roll.
När jannez nu spelar gungar jag lätt i soffan och inser att det finns dåtid och nutid.
Landar jag någonsin på ett discogolv nu dansar jag som jag gjorde på 80-talet.
Det enda jag har lagt bort är axelvaddarna.
5 kommentarer:
Tänk! Man tyckte det var snyggt med de där enorma axelvaddarna.
Tack gode guuuuuuuud att jag inte slog på fyran i morse. Tack tack tack. Det var nog att lyssna till hip hop på Z.
Dubbla axevaddar Ninna, dubbla...:)
Liz; du var inte född när jag tyckte dansband var kanon:)
Just det ja. Dubbla var det. Och ibland ännu fler.
Ninna; aldrig mer!
Skicka en kommentar