lördag 13 juni 2009

Jösses


vilken kraftkvinna jag visar mig vara.

Skrotet lyftes upp och ner som om det vore av bomull. Löpbandet fick jobba så hårt att håret stod som om det vore blåst av en carolafläkt.
Jag såg hur de andra kvinnorna i lokalen avundsjukt tittade på mig och mina muskler, och då jag är en inspirerande coach ropade jag "häng med för tusan" och så gjorde de det.

Ni har just läst min vision av träning, hur det egentligen var tänker jag inte förtälja mer av än att jag var där och att jag lever.

Ikväll blir det chips.

4 kommentarer:

Kia sa...

Haha, men det är väl det som är mental träning, att man ser framför sig hur det ska bli. Snart är du där. Och så mår man ju så bra efteråt :-)

Åsa Hellberg sa...

Japp, precis så. En nagel gick av så nu måste jag klippa och smörja in med fin olja:)

Lida sa...

hm. Du kanske skulle få låna min PeTe för en dag. Men då ryker nog mer än en nagel...

Åsa Hellberg sa...

Lida; risken är överhängande att jag behöver PeTe mer än en dag, och frågan är hur du ställer dig till det?