som tillsammans med underbara författaren Caroline Engvall ( boken "14 år till salu" från Kalla Kulor)berättar om hur hon blev våldtagen och aldrig vågade berätta det för någon. Istället tog hon på sig skulden och sökte bekräftelse av män på nätet.
Anette, du är en fantastisk tjej!
fredag 16 oktober 2009
Morgonfunderingar
Som ni såg i ett tidigare inlägg efterlyste jag " sittställning under datorarbete " och om jag med den här högst ovetenskapliga undersökningen ska dra några slutsatser sitter ALLA med vänster fot under höger ben.
Varför vänster under höger och inte tvärtom?
Några fler enkäter kommer inte att levereras från mig, i alla fall inte idag.
Jag har fullt upp med frys.
Just nu har jag joggingbrallor, morgonrock och en tjock fleecetröja på mig i mitt absolut svinkalla hem; stänger man av elementen och har balkongdörren öppen på natten blir det just så frysigt på morgonen.
Ryktet säger att det är halt och att stockholmarna som vanligt inte kan hålla sig på benen så här i början av säsongen.
Det betyder att det är helt rätt val att hålla sig inomhus idag.
Jag är för ung för att ha broddar på skorna.
Varför vänster under höger och inte tvärtom?
Några fler enkäter kommer inte att levereras från mig, i alla fall inte idag.
Jag har fullt upp med frys.
Just nu har jag joggingbrallor, morgonrock och en tjock fleecetröja på mig i mitt absolut svinkalla hem; stänger man av elementen och har balkongdörren öppen på natten blir det just så frysigt på morgonen.
Ryktet säger att det är halt och att stockholmarna som vanligt inte kan hålla sig på benen så här i början av säsongen.
Det betyder att det är helt rätt val att hålla sig inomhus idag.
Jag är för ung för att ha broddar på skorna.
torsdag 15 oktober 2009
Jag har en arbetskompis
som skriver på en bok och jag har fått den stora äran att läsa hans första utkast. Den här veckan har jag inte haft tid - för jag vill läsa allt i ett svep - men i morgon ska jag äntligen få ta tag i hans manus.
Superspännande.
Idag var det en sådan där favorithöstdag och promenaden till min mottagning var inte lång men skön i höstsolen.
Det var veckans sista promenad dit, i morgon är jag ledig...nja, inte riktigt kanske, men några klientbesök blir det inte.
Däremot en hel del utvecklingsarbete i form av papperspyssel, föredragsfnulande och mailutskick med läxor till klienter.
Dessutom har jag egna läxor att redovisa inför sista kursen i november. Då är ett och halvt års coachutbildning klar, och det känns nästan tomt.
Tur då att det finns mängder med andra utbildningar, seminarier och kortkurser man kan hänge sig åt.
Man är ju aldrig klar, varken som coach...eller människa.
Som sagt. Tur.
Superspännande.
Idag var det en sådan där favorithöstdag och promenaden till min mottagning var inte lång men skön i höstsolen.
Det var veckans sista promenad dit, i morgon är jag ledig...nja, inte riktigt kanske, men några klientbesök blir det inte.
Däremot en hel del utvecklingsarbete i form av papperspyssel, föredragsfnulande och mailutskick med läxor till klienter.
Dessutom har jag egna läxor att redovisa inför sista kursen i november. Då är ett och halvt års coachutbildning klar, och det känns nästan tomt.
Tur då att det finns mängder med andra utbildningar, seminarier och kortkurser man kan hänge sig åt.
Man är ju aldrig klar, varken som coach...eller människa.
Som sagt. Tur.
Hur har ni det med ältandet?
Vrider och vänder ni på det som har hänt i en förhoppning om att det ska ändras bara ni tar ett varv med detaljerna en gång till?
Har du svårt att lägga saker och ting bakom dig?
Vill du gärna tänka på gamla oförätter och känna att du minsann har blivit illa behandlad.
Är du en ältare tillhör du troligtvis merparten av befolkningen, alltså är du precis likadan som de flesta andra.
Motsatsen finns också:
"Det som har hänt har hänt och det är väl inget att grubbla över"... säger de som är rädda för konflikter och smärta och så sopar de undan alla problem som om de vore opåverkade av vad som händer i deras liv.
Jag tillhör den senare delen. Eller tillhörde ska jag väl säga, även om jag tenderar att dra åt "äsch, nu går vi vidare, det var väl inte så farligt"-typen fortfarande.
Inget av det är särskilt sunt, varken att fastna i ältande eller att sopa under mattan eftersom båda egentligen gör lika ont, även om sopaundermattan kanske istället visar sig som aggressivitet eller astma.
Det sunda måste trots allt vara att älta klart och sedan lägga bakom sig, ändå är just det så svårt.
När sätter man punkt?
När har man kommit över?
När är man klar med det som har hänt?
Jag har inga svar. Min väg är inte din väg.
För min egen del vill jag känna mig fri, och det gör jag bäst när jag inte känner av några bojor.
Så jag varken ältar eller sopar under mattan längre.
Det är min frihet.
Har du svårt att lägga saker och ting bakom dig?
Vill du gärna tänka på gamla oförätter och känna att du minsann har blivit illa behandlad.
Är du en ältare tillhör du troligtvis merparten av befolkningen, alltså är du precis likadan som de flesta andra.
Motsatsen finns också:
"Det som har hänt har hänt och det är väl inget att grubbla över"... säger de som är rädda för konflikter och smärta och så sopar de undan alla problem som om de vore opåverkade av vad som händer i deras liv.
Jag tillhör den senare delen. Eller tillhörde ska jag väl säga, även om jag tenderar att dra åt "äsch, nu går vi vidare, det var väl inte så farligt"-typen fortfarande.
Inget av det är särskilt sunt, varken att fastna i ältande eller att sopa under mattan eftersom båda egentligen gör lika ont, även om sopaundermattan kanske istället visar sig som aggressivitet eller astma.
Det sunda måste trots allt vara att älta klart och sedan lägga bakom sig, ändå är just det så svårt.
När sätter man punkt?
När har man kommit över?
När är man klar med det som har hänt?
Jag har inga svar. Min väg är inte din väg.
För min egen del vill jag känna mig fri, och det gör jag bäst när jag inte känner av några bojor.
Så jag varken ältar eller sopar under mattan längre.
Det är min frihet.
När jag är
hemma och jobbar sitter jag i min soffa med datorn i knäet, vänster ben uppvikt och foten instoppad under det högra benet.
Foten är inte riktigt förtjust i det där, och efter ett par timmar protesterar den om inte ljudligt så väldigt nära.
Nu har denna konstiga sittställning tagit ut sin rätt och foten har sagt "lägg av".
Jag tror i alla fall att det är därför jag linkar fram. Det kan också vara en vanlig ålderskrämpa men jag väljer att tro på det förstnämnda.
Strunt samma.
Fortsättningsvis ska jag sitta rakt och fint med båda fötterna i golvet för säkerhets skull.
Var sitter (står) ni när ni använder er dator. Sitter ni fint och rakt på en skrivbordsstol?
Foten är inte riktigt förtjust i det där, och efter ett par timmar protesterar den om inte ljudligt så väldigt nära.
Nu har denna konstiga sittställning tagit ut sin rätt och foten har sagt "lägg av".
Jag tror i alla fall att det är därför jag linkar fram. Det kan också vara en vanlig ålderskrämpa men jag väljer att tro på det förstnämnda.
Strunt samma.
Fortsättningsvis ska jag sitta rakt och fint med båda fötterna i golvet för säkerhets skull.
Var sitter (står) ni när ni använder er dator. Sitter ni fint och rakt på en skrivbordsstol?
onsdag 14 oktober 2009
Jaha
Så snart ännu en dag till ända.
Själv har jag varit diversearbetare idag, där större delen har ägnats åt coaching både på mottagningen och via telefon.
Allra helst vill jag ju träffa klienterna live, men när det inte går och de själva tycker att telefon är ett alternativ så fungerar även det.
Där jag normalt brukar titta på kroppsspråk, gester och ögon får jag i telefon lyssna betydligt mer på hur saker sägs, om rösten går upp eller ned, om klienten pratar på in- eller utandning , utöver att lyssna på det som verkligen sägs.
Verbal kommunikation är bara en pyttig del av det vi förmedlar, och via telenätet är det svårare. Men som sagt, det är betydligt bättre än att vara helt ensam med sina funderingar.
Ensamma tankar tenderar att gå runt och ständigt bestå av samma innehåll.
Får vi vädra dem med någon brukar vi - om vi är öppna för det - kunna få nya infallsvinklar..
Och får vi nya infallsvinklar ger vi oss möjlighet att göra nytt.
Och när vi gör nytt tänker vi nytt.
Och vi tänker nytt känner vi nytt.
Work both ways.
Bra va?
Själv har jag varit diversearbetare idag, där större delen har ägnats åt coaching både på mottagningen och via telefon.
Allra helst vill jag ju träffa klienterna live, men när det inte går och de själva tycker att telefon är ett alternativ så fungerar även det.
Där jag normalt brukar titta på kroppsspråk, gester och ögon får jag i telefon lyssna betydligt mer på hur saker sägs, om rösten går upp eller ned, om klienten pratar på in- eller utandning , utöver att lyssna på det som verkligen sägs.
Verbal kommunikation är bara en pyttig del av det vi förmedlar, och via telenätet är det svårare. Men som sagt, det är betydligt bättre än att vara helt ensam med sina funderingar.
Ensamma tankar tenderar att gå runt och ständigt bestå av samma innehåll.
Får vi vädra dem med någon brukar vi - om vi är öppna för det - kunna få nya infallsvinklar..
Och får vi nya infallsvinklar ger vi oss möjlighet att göra nytt.
Och när vi gör nytt tänker vi nytt.
Och vi tänker nytt känner vi nytt.
Work both ways.
Bra va?
I månadens Tove
är undertecknad månadens författare.
Numret kom i butik igår och har Karin Mannerstål på omslaget.
Jag gillar inredningstidningar, särskilt när man får titta in hos andra och se hur de har det hemma.
Jag antar att det är samma tjusning som att åka runt och kika in hos andra när det är mörkt ute och de har alla lampor tända.
Hammarby sjöstad är perfekt.
Gigantiska fönster och många lampor.
Själv skulle jag bli tokig om någon kunde se in hos mig, så den stadsdelen kommer aldrig att komma på tal för min del.
Men kikar in hos andra gör jag gärna...jag undrar vad det säger om mig?
Ni kan kika på mig i Tove, det är så långt jag sträcker mig i offentlighet.
Mitt hem tillhör familjen.
Numret kom i butik igår och har Karin Mannerstål på omslaget.
Jag gillar inredningstidningar, särskilt när man får titta in hos andra och se hur de har det hemma.
Jag antar att det är samma tjusning som att åka runt och kika in hos andra när det är mörkt ute och de har alla lampor tända.
Hammarby sjöstad är perfekt.
Gigantiska fönster och många lampor.
Själv skulle jag bli tokig om någon kunde se in hos mig, så den stadsdelen kommer aldrig att komma på tal för min del.
Men kikar in hos andra gör jag gärna...jag undrar vad det säger om mig?
Ni kan kika på mig i Tove, det är så långt jag sträcker mig i offentlighet.
Mitt hem tillhör familjen.
Otrohet
Det har skrivits spaltmeter om det genom åren, alltför sällan om alla oss som är utsatta för det tycker jag.
Våra upplevevelser och känslor blir marginaliserade och istället får vi, som i helgens Aftonbladet Söndag, läsa om kvinnor som väljer upptagna män och hur jobbigt det kan vara att komma tvåa.
Eller så kan man följa kvinnor på tidningens Amelias forum, som bedrar sina män - men istället använder uttrycket "jag älskar två män". Det blir ju lite snyggare så förstås.
Jag har träffat en oändlig mängd kvinnor och män som har blivit bedragna och deras smärta är enorm. Sveket är så gigantiskt att det påverkar varje aspekt av deras liv. Ofta har de "kommit" på sina partners, väldigt få har frivilligt berättat...
Precis som jag har de fått löften om att "nu har jag berättat allt" och så har det bara kommit halvsanningar.
Lögnerna har tagit plats i deras förhållande, precis som mitt, och kanske är det just detta som är det mest smärtsamma och som gör att intimiteten går förlorad.
Om man inte kan få sanningen från den man älskar, och som säger sig älska en själv, vem kan man då lita på?
Och vad gör man med alla minnen?
Fantastiska semestrar där partnern tydligen har haft sms-kontakt med sitt vänsterprassel.
Bröllopsdagar där partnern har smitit iväg för att träffa den andra.
Barns födelesedagar där den andra har ringt och lagt på luren när någon annan än bedragaren har svarat i telefon.
Det tar tid att komma över otrohet, lång tid.
Och förutsättningen heter "alla kort på bordet".
Det är skillnad på "men vi hade aldrig sex" till "vi hade en relation i tre år", särskilt om man lägger mellanskillnaden som ytterligare en lögn mellan sig och sin partner.
Och otroheten betydde visst något.
För det som blev bedragen kan den ha betytt allt.
Smärtan måste få ta plats; att sopa under mattan är bara att flytta smärtan till ett nytt ställe där den istället kommer att gro och bli en varböld.
Vi måste känna att vår smärta blir hörd och sedd av den som har bedragit oss.
Vi måste få prata, vara otröstliga och arga.
Vi måste få ärlighet, ömhet och tröst.
Till sist, när vi är redo, kan vi göra ett omval.
Vi kan välja vår partner på nytt utifrån nya förutsättningar som inkluderar otroheten - och att "det" också kan hända vår familj.
Vi kan välja vår partner på nytt om vi känner ärligheten och uppriktigheten.
Då först kan vi lämna det bakom oss.
Då först kan vi säga att vi förlåter, i meningen att vi inte längre kommer att låta detta påverka vårt liv.
Om båda parter väljer självutveckling, självkännedom och självkänsla under krisen kan otroheten ha varit det bästa som har hänt vårt förhållande. Då kan all smärta ha varit värt det trots allt.
Men bara då.
PS, det ligger en hel del spam i det här inlägget och jag ser inte längre era kommentarer, så skriv inget i kommentarsfältet för säkerhets skull. Kommentera på min andra blogg om du vill.
Våra upplevevelser och känslor blir marginaliserade och istället får vi, som i helgens Aftonbladet Söndag, läsa om kvinnor som väljer upptagna män och hur jobbigt det kan vara att komma tvåa.
Eller så kan man följa kvinnor på tidningens Amelias forum, som bedrar sina män - men istället använder uttrycket "jag älskar två män". Det blir ju lite snyggare så förstås.
Jag har träffat en oändlig mängd kvinnor och män som har blivit bedragna och deras smärta är enorm. Sveket är så gigantiskt att det påverkar varje aspekt av deras liv. Ofta har de "kommit" på sina partners, väldigt få har frivilligt berättat...
Precis som jag har de fått löften om att "nu har jag berättat allt" och så har det bara kommit halvsanningar.
Lögnerna har tagit plats i deras förhållande, precis som mitt, och kanske är det just detta som är det mest smärtsamma och som gör att intimiteten går förlorad.
Om man inte kan få sanningen från den man älskar, och som säger sig älska en själv, vem kan man då lita på?
Och vad gör man med alla minnen?
Fantastiska semestrar där partnern tydligen har haft sms-kontakt med sitt vänsterprassel.
Bröllopsdagar där partnern har smitit iväg för att träffa den andra.
Barns födelesedagar där den andra har ringt och lagt på luren när någon annan än bedragaren har svarat i telefon.
Det tar tid att komma över otrohet, lång tid.
Och förutsättningen heter "alla kort på bordet".
Det är skillnad på "men vi hade aldrig sex" till "vi hade en relation i tre år", särskilt om man lägger mellanskillnaden som ytterligare en lögn mellan sig och sin partner.
Och otroheten betydde visst något.
För det som blev bedragen kan den ha betytt allt.
Smärtan måste få ta plats; att sopa under mattan är bara att flytta smärtan till ett nytt ställe där den istället kommer att gro och bli en varböld.
Vi måste känna att vår smärta blir hörd och sedd av den som har bedragit oss.
Vi måste få prata, vara otröstliga och arga.
Vi måste få ärlighet, ömhet och tröst.
Till sist, när vi är redo, kan vi göra ett omval.
Vi kan välja vår partner på nytt utifrån nya förutsättningar som inkluderar otroheten - och att "det" också kan hända vår familj.
Vi kan välja vår partner på nytt om vi känner ärligheten och uppriktigheten.
Då först kan vi lämna det bakom oss.
Då först kan vi säga att vi förlåter, i meningen att vi inte längre kommer att låta detta påverka vårt liv.
Om båda parter väljer självutveckling, självkännedom och självkänsla under krisen kan otroheten ha varit det bästa som har hänt vårt förhållande. Då kan all smärta ha varit värt det trots allt.
Men bara då.
PS, det ligger en hel del spam i det här inlägget och jag ser inte längre era kommentarer, så skriv inget i kommentarsfältet för säkerhets skull. Kommentera på min andra blogg om du vill.
tisdag 13 oktober 2009
Per Holknekt
såg ni honom i "Kysst av spriten" på Svt igår?
Detta briljanta program tar bara fler och fler poäng och missade du det så hittar du det på Svt Play om du klickar här.
Jag har sett honom öppna sig om detta förut hos Malou, och vet att jag bloggade om det då också. Han har gjort en jäkla resa, och även om jag tyvärr inte klär i hans vackra kläder, så är ju Odd Molly en framgångssaga som heter duga.
Inte så illa av en kille som hade förlorat allt.
Detta briljanta program tar bara fler och fler poäng och missade du det så hittar du det på Svt Play om du klickar här.
Jag har sett honom öppna sig om detta förut hos Malou, och vet att jag bloggade om det då också. Han har gjort en jäkla resa, och även om jag tyvärr inte klär i hans vackra kläder, så är ju Odd Molly en framgångssaga som heter duga.
Inte så illa av en kille som hade förlorat allt.
Adlibris Topplista Inbundna självbiografier
Och vem har glidit in på listan över de inbundna självbiografierna tror ni?
Plats nummer 9.
Jag blir så oerhört stolt och glad!
Plats nummer 9.
Jag blir så oerhört stolt och glad!
SNÖ!
Ja inte riktigt fritt fall kanske, men en och annan flinga singlade ned utanför fönstret hos min coach.
Visst är det härligt?
Jag vill verkligen inte propagera för Jul när vi knappt har nått mitten av oktober men varuhusen gör sitt bästa för att fresta med adventsstakar och julkulor, och naturligtvis kan jag inte låta bli att peta på dessa när jag ändå går förbi.
Ikea hade nya röda mattor med inbyggda lampor, och det är klart att om man som jag är ett riktigt julmonster så känns det oerhört frestande att ha en sådan under granen.
Plastgranen.
Världens bästa påfund om ni frågar mig.
Jag lämnar julen därhän nu, men kommer garanterat att återkomma både till dekorationer, adventskonserter och tomtegubbar i december.
Det är snöns fel.
Egentligen skulle det här inlägget ha handlat om något helt annat.
Visst är det härligt?
Jag vill verkligen inte propagera för Jul när vi knappt har nått mitten av oktober men varuhusen gör sitt bästa för att fresta med adventsstakar och julkulor, och naturligtvis kan jag inte låta bli att peta på dessa när jag ändå går förbi.
Ikea hade nya röda mattor med inbyggda lampor, och det är klart att om man som jag är ett riktigt julmonster så känns det oerhört frestande att ha en sådan under granen.
Plastgranen.
Världens bästa påfund om ni frågar mig.
Jag lämnar julen därhän nu, men kommer garanterat att återkomma både till dekorationer, adventskonserter och tomtegubbar i december.
Det är snöns fel.
Egentligen skulle det här inlägget ha handlat om något helt annat.
Idag
ska jag till stan tidigt för att besöka min egen coach och därefter ska jag träffa mina egna klienter.
Kvällens releasefest har blivit uppskjuten vilket gör att jag kan träffa eftermiddagens sista klient i lugn och ro... och utan mascara, läppstift och högklackade skor. Skönt. Det är kul med smink, men vid rätt tillfälle.
Det ryktas om att det har snöat i norra Stockholm, är det möjligt?
Kvällens releasefest har blivit uppskjuten vilket gör att jag kan träffa eftermiddagens sista klient i lugn och ro... och utan mascara, läppstift och högklackade skor. Skönt. Det är kul med smink, men vid rätt tillfälle.
Det ryktas om att det har snöat i norra Stockholm, är det möjligt?
måndag 12 oktober 2009
Höstens Gruppcoaching
är nu färdigplanerad och startar v 44.
Måndagen 26/10 startar gruppen (max fem personer) som vill komma över otrohet och torsdagen 29/10 startar gruppen (max fem personer) som vill arbeta med sin självkänsla.
Vi träffas en gång per vecka - tre timmar per gång - i tio veckor och jag kan lova att det blir både roligt, jobbigt, spännande och lärorikt.
Vill du vara med så hör av dig på info@hellbergcoaching.se .
Mer information om coaching och priser hittar du på min hemsida.
Klicka på bilden av mig till höger.
Måndagen 26/10 startar gruppen (max fem personer) som vill komma över otrohet och torsdagen 29/10 startar gruppen (max fem personer) som vill arbeta med sin självkänsla.
Vi träffas en gång per vecka - tre timmar per gång - i tio veckor och jag kan lova att det blir både roligt, jobbigt, spännande och lärorikt.
Vill du vara med så hör av dig på info@hellbergcoaching.se .
Mer information om coaching och priser hittar du på min hemsida.
Klicka på bilden av mig till höger.
Vi som älskar för mycket
är arbetstiteln på mitt föredrag.
Jag tror nämligen att vi är oerhört många och jag tror att vi hittas i många olika sammanhang:
Jag tror nämligen att vi är oerhört många och jag tror att vi hittas i många olika sammanhang:
- Vi som väljer redan upptagna partners.
- Vi som väljer missbrukare.
- Vi som sitter och väntar vid telefonen.
- Vi som väljer aktiviteter som främst roar vår partner.
- Vi som alltid väljs som samtaltspartners när våra vänner behöver prata ut.
- Vi som alltid finns till hands.
- Vi som inte kan säga nej.
- Vi som inte kan vara ensamma.
- Vi som är tidigast på arbetet och går hem allra sist.
- Vi som är klassmammor, fotbollstränare, ordförande i bostadsrättsföreningen och dessutom heltidsarbetande.
- Vi som är svartsjuka, avundsjuka eller känner oss som offer.
- Vi som inte kan ta egna beslut.
- Vi som inte vågar vara ärliga.
Jag skulle såklart kunna göra den här listan precis hur lång som helst, och alla har vi säkert en liten dos av allt emellanåt.
Men många - alltför många - sitter fast i det här med en önskan om att kunna ta sig därifrån och just de skulle jag vilja föreläsa för och inspirera till att ta ett första steg mot en förändring.
Det går att förändras. I know.
Måndag
och jag är på den som om helgen inte har funnits.
Dagen består av blandade uppgifter som coach och administratör. En del ska göras hemifrån och annat på kontoret med det nya fina skrivbordet från Ikea.
I mitt källarförråd har jag ett bord som jag ärvde av min mormor och som var hennes och morfars vardagsrumsbord. I alla år stod det framför soffan i huset i Fjällbacka, och i alltför många år har det nu stått i mitt förråd.
Idag ska det flyttas till mitt grupprum och där kommer det att passa alldeles perfekt.
Har ni några spännande planer för kommande vecka?
Själv ska jag på min egen releasefest i morgon då Casanovas Kvinna presenteras tillsammans med Charlotta von Zweigbergks "Cirkus 50".
Dagen består av blandade uppgifter som coach och administratör. En del ska göras hemifrån och annat på kontoret med det nya fina skrivbordet från Ikea.
I mitt källarförråd har jag ett bord som jag ärvde av min mormor och som var hennes och morfars vardagsrumsbord. I alla år stod det framför soffan i huset i Fjällbacka, och i alltför många år har det nu stått i mitt förråd.
Idag ska det flyttas till mitt grupprum och där kommer det att passa alldeles perfekt.
Har ni några spännande planer för kommande vecka?
Själv ska jag på min egen releasefest i morgon då Casanovas Kvinna presenteras tillsammans med Charlotta von Zweigbergks "Cirkus 50".
söndag 11 oktober 2009
Grupp-coaching
I morgon kommer jag att lägga ut information på hemsidan om de grupper som startar i slutet av oktober. Det finns fortfarande några platser kvar om du vill få stöd och peppning i grupp.
Den ena gruppen kommer att arbeta med att komma över otrohet och den andra med att stärka sin självkänsla.
Till min egen hemsida kommer du om du klickar på bilden av mig till höger.
Den ena gruppen kommer att arbeta med att komma över otrohet och den andra med att stärka sin självkänsla.
Observera att inga av dessa grupper kommer att arbeta anhöriga till sexmissbrukare, de grupperna finns på Dysberoendekliniken och du hittar mer information om det på www.dysberoendekliniken.se
Till min egen hemsida kommer du om du klickar på bilden av mig till höger.
Min föreläsning från bokmässan
som jag la ut på youtube - i två delar - har nu visats 200 ggr, vilket ju är helt fantastiskt.
Har du inte sett den, och är intresserad, kan du klicka här.
Har du inte sett den, och är intresserad, kan du klicka här.
Min
högst levande skruvmejsel och jag är nu klara med skrivbordet och det blev alldeles utmärkt måste jag säga.
Invigning sker i morgon mellan klientbesöken då det bland mycket annat ska skrivas besöksloggar.
Något helt annat; min händer är fullständigt knastertorra - eftersom jag är en tvättoman - och jag behöver tips på världens bästa handcréme.
Invigning sker i morgon mellan klientbesöken då det bland mycket annat ska skrivas besöksloggar.
Något helt annat; min händer är fullständigt knastertorra - eftersom jag är en tvättoman - och jag behöver tips på världens bästa handcréme.
Nej
jag är inte klar med städningen på långa vägar, man kan säga att jag har tagit en mycket lång paus.
Men nu är det på det igen... efter att jag har monterat skrivbord vill säga.
Det kommer flera trevliga klienter till mitt kontor i morgon och då ska det vara klart. Alltså är det lika bra att stöka iväg den uppgiften direkt på morgonen eftersom vissa familjemedlemmar fortfarande sover.
Sverige förlorade igår, men ärligt talat vet jag personligen inte om jag tycker att det är så himla viktigt.
Det är roligare att tänka på hur vi har glatt danskarna.
Men nu är det på det igen... efter att jag har monterat skrivbord vill säga.
Det kommer flera trevliga klienter till mitt kontor i morgon och då ska det vara klart. Alltså är det lika bra att stöka iväg den uppgiften direkt på morgonen eftersom vissa familjemedlemmar fortfarande sover.
Sverige förlorade igår, men ärligt talat vet jag personligen inte om jag tycker att det är så himla viktigt.
Det är roligare att tänka på hur vi har glatt danskarna.
lördag 10 oktober 2009
Vi har laddat
med nya chips från Estrella, Dill & Sourcream.
Jag har tjyvsmakat och....helt okej.
Efter en långpromenad på Skogskyrkogården hann vi precis tillbaka till bilen innan det blev mörkt, och nu är det skönt att vara tillbaka inne i värmen. Elementen är maxade och på fötterna har jag mina allra tjockaste sockor.
Min allra varmaste jacka har jag inte tagit fram än - men den näst - så idag frös jag mest om tårna.
Nästa promenad kommer jag att inte att ha tunna gympadojor utan stövlar, tjocka vantar och långkalsonger.
Jag bli så förfärligt ynklig när jag fryser.
Jag har tjyvsmakat och....helt okej.
Efter en långpromenad på Skogskyrkogården hann vi precis tillbaka till bilen innan det blev mörkt, och nu är det skönt att vara tillbaka inne i värmen. Elementen är maxade och på fötterna har jag mina allra tjockaste sockor.
Min allra varmaste jacka har jag inte tagit fram än - men den näst - så idag frös jag mest om tårna.
Nästa promenad kommer jag att inte att ha tunna gympadojor utan stövlar, tjocka vantar och långkalsonger.
Jag bli så förfärligt ynklig när jag fryser.
Ibland
återkommer sorgen i mig med full kraft. Den knyter sig runt min kropp och tvingar sig på mig.
Den är obarmhärtig i sin smärta och trots att den är välbekant idag tar den ofta andan ur mig.
Skillnaden mot då är att jag inte blir rädd, jag vet att sorgen fyller sitt syfte.
Den är min egen påminnelse om vad jag inte vill tillbaka till.
Då - när den förlamade och var alltför brutal för mig att bära.
Då- när jag bara hade en lösning på att få bort den.
Då- när hans smärta fick bli viktigare än min egen.
Då- när en annan människa var viktigare än jag.
Sorgen vill mig väl och idag är vi vänner.
Den är obarmhärtig i sin smärta och trots att den är välbekant idag tar den ofta andan ur mig.
Skillnaden mot då är att jag inte blir rädd, jag vet att sorgen fyller sitt syfte.
Den är min egen påminnelse om vad jag inte vill tillbaka till.
Då - när den förlamade och var alltför brutal för mig att bära.
Då- när jag bara hade en lösning på att få bort den.
Då- när hans smärta fick bli viktigare än min egen.
Då- när en annan människa var viktigare än jag.
Sorgen vill mig väl och idag är vi vänner.
Favoritdrycker
I vilken tidning man än slår upp så finns det tips på både drinkar och vin. Det är inte systembolaget eller alkoholleverantörerna som gör den reklamen, det gör tidningsredaktionerna alldeles själva.
Det finns många sätt att legitimera alkoholbruk, och detta är väl ett av dem antar jag.
Nåväl, jag avstår helt och dricker allra helst Gevalia och vatten. Just vatten är en särdeles favorit och ska serveras lagom kylt - absolut inte iskallt - allra helst i ett mycket stort dricksglas.
Det händer att jag blir sugen på Cola, speciellt om jag äter en stor köttbit, men oftast blir det mitt älskade vatten även då.
Kaffet måste vara exakt doserat för att passa mig, och till fyra koppar vatten tillsätter jag 3 1/2 strukna skopor med kaffepulver.
Perfekt!
Det finns många sätt att legitimera alkoholbruk, och detta är väl ett av dem antar jag.
Nåväl, jag avstår helt och dricker allra helst Gevalia och vatten. Just vatten är en särdeles favorit och ska serveras lagom kylt - absolut inte iskallt - allra helst i ett mycket stort dricksglas.
Det händer att jag blir sugen på Cola, speciellt om jag äter en stor köttbit, men oftast blir det mitt älskade vatten även då.
Kaffet måste vara exakt doserat för att passa mig, och till fyra koppar vatten tillsätter jag 3 1/2 strukna skopor med kaffepulver.
Perfekt!
Själva drickandet har jag också små regler runt; i mitt fall dricker jag det först när det har svalnat något så att jag i princip kan svepa hela koppen. Detta svepande upprepas tre gånger under loppet av en kvart varje morgon och sedan är jag nöjd resten av dagen.
Just nu är jag också nöjd, för röjandet börjar ge resultat.
Jag tycks faktiskt ha ett rätt snyggt vardagsrumsbord.
Alldeles strax
åker städrocken på och en en kvinna kan börja gno.
Just idag känns städningen som lustfylld och jag erkänner villigt att om det inte gör det så blir det heller inte särskilt mycket gjort.
Alltså kommer både skurhink och dammvippa att utnyttjas maximalt, och ikväll när Sverige förhoppningsvis kommer att dänga Danmark i fotboll så kommer händer att viftas i det ajaxdoftande hemmet och sterainljusen kommer att fladdra av alla upphetsade glada utrop när vi gör mål på mål på mål.
För övrigt kan jag berätta att fästingarna fortfarande inte har gett upp, alltså bör ni som gillar att promenera i skogen fortfarande vara lite alerta.
Det problemet har ju inte riktigt jag, någon skogsmulle kommer jag aldrig att bli.
Just idag känns städningen som lustfylld och jag erkänner villigt att om det inte gör det så blir det heller inte särskilt mycket gjort.
Alltså kommer både skurhink och dammvippa att utnyttjas maximalt, och ikväll när Sverige förhoppningsvis kommer att dänga Danmark i fotboll så kommer händer att viftas i det ajaxdoftande hemmet och sterainljusen kommer att fladdra av alla upphetsade glada utrop när vi gör mål på mål på mål.
För övrigt kan jag berätta att fästingarna fortfarande inte har gett upp, alltså bör ni som gillar att promenera i skogen fortfarande vara lite alerta.
Det problemet har ju inte riktigt jag, någon skogsmulle kommer jag aldrig att bli.
fredag 9 oktober 2009
Tillbaka från utflykten till Ikea
med ett litet, billigt och alldeles utmärkt skrivbord i bakluckan.
Där ligger det fortfarande kvar och kommer så att göra till på söndag då jag tänkte sätta fast benen på bordskivan.
Enklast möjliga montering är min melodi.
På hemvägen slank jag förbi matbutiken och köpte ett kilo räkor och väldigt fet majonnäs.
Jag vet att jag har hävdat att räkor ska ätas på v-kusten, men jag gör ett försök till.
Alla i familjen har ju inte samma rigida inställning som jag...
Att det egentligen var hushållspapper jag behövde hör liksom inte hit och får skrivas upp på ett allt mer växande glömskekonto.
Jag köpte trots allt servetter på Ikea.
Där ligger det fortfarande kvar och kommer så att göra till på söndag då jag tänkte sätta fast benen på bordskivan.
Enklast möjliga montering är min melodi.
På hemvägen slank jag förbi matbutiken och köpte ett kilo räkor och väldigt fet majonnäs.
Jag vet att jag har hävdat att räkor ska ätas på v-kusten, men jag gör ett försök till.
Alla i familjen har ju inte samma rigida inställning som jag...
Att det egentligen var hushållspapper jag behövde hör liksom inte hit och får skrivas upp på ett allt mer växande glömskekonto.
Jag köpte trots allt servetter på Ikea.
Anna har läst Casanovas Kvinna
"Läste mig igenom den ganska snabbt då Åsa skriver på ett både intressant och lättläst sätt. Hon berättar med sina egna ord, "sin story", om att vara medberoende.
I detta fallet handlar medberoendet om hennes kärlek till en notoriskt otrogen man och hur hon kämpat för deras relation så att hon nästan gått under själv. Men istället för att lämna honom väljer hon att kämpa ännu hårdare. De söker båda hjälp. Han för sitt sexmissbruk och hon för sitt medberoende.
Man/jag förundras över att hon orkar. Varför lämnar hon honom inte? Är kärleken så stark eller vad styr henne? Och naturligtvis bottnar det i något som går djupare. Längre tillbaka. Hon får hjälp att inse att hon måste arbeta med sig själv. Lära sig sätta gränser och bli medveten om vad som påverkat henne och hennes val i livet. Hur vill hon leva sitt liv? Först därefter kan de tillsammans försöka kämpa vidare. Och det gör dem verkligen. Kämpar. De håller ihop ännu...
Fast nu har Åsa lärt sig var hennes gränser går och kommit långt med sin självinsikt. Idag arbetar hon själv som coach och stöttar andra.
Starkt av Åsa att vilja dela med sig av sin historia. Jag kunde känna både sympati men också en hel del frustration när jag läste den. Det är ett intressant ämne som inte nödvändigtvis behöver handla om sexmissbruk utan även andra sorters missbruk. Men här lyfter istället Åsa fram dilemmat/problematiken med att vara den som står nära och är medborende. En väl läsvärd bok!"
Tusen tack Anna.
Ni hittar Annas blogg om ni klickar här
I detta fallet handlar medberoendet om hennes kärlek till en notoriskt otrogen man och hur hon kämpat för deras relation så att hon nästan gått under själv. Men istället för att lämna honom väljer hon att kämpa ännu hårdare. De söker båda hjälp. Han för sitt sexmissbruk och hon för sitt medberoende.
Man/jag förundras över att hon orkar. Varför lämnar hon honom inte? Är kärleken så stark eller vad styr henne? Och naturligtvis bottnar det i något som går djupare. Längre tillbaka. Hon får hjälp att inse att hon måste arbeta med sig själv. Lära sig sätta gränser och bli medveten om vad som påverkat henne och hennes val i livet. Hur vill hon leva sitt liv? Först därefter kan de tillsammans försöka kämpa vidare. Och det gör dem verkligen. Kämpar. De håller ihop ännu...
Fast nu har Åsa lärt sig var hennes gränser går och kommit långt med sin självinsikt. Idag arbetar hon själv som coach och stöttar andra.
Starkt av Åsa att vilja dela med sig av sin historia. Jag kunde känna både sympati men också en hel del frustration när jag läste den. Det är ett intressant ämne som inte nödvändigtvis behöver handla om sexmissbruk utan även andra sorters missbruk. Men här lyfter istället Åsa fram dilemmat/problematiken med att vara den som står nära och är medborende. En väl läsvärd bok!"
Tusen tack Anna.
Ni hittar Annas blogg om ni klickar här
Ja,
jag ska vaccinera mig mot svininfluensan, och hör på nyheterna att intresset för att göra det har minskat (?).
Personligen har jag inte tid att bli sjuk och jag kan också ärligt säga att jag dessutom är rädd för att bli Jättesjuk.
Inte för att jag tillhör någon riskgrupp utan mer för att jag har anammat den allmänna - emellanåt överdrivna - rädslan att bli kopplad till en konstgjord lunga och kanske till och med dö.
Jag vill inte det, så ja tack Spruta.
Kom hit du bara.
Jag är inte redo för externa lungor än.
Däremot är jag redo för en förmiddag på Ikea och räds inte ens kassaköer.
Hylla 8, fack 67, here I come.
Personligen har jag inte tid att bli sjuk och jag kan också ärligt säga att jag dessutom är rädd för att bli Jättesjuk.
Inte för att jag tillhör någon riskgrupp utan mer för att jag har anammat den allmänna - emellanåt överdrivna - rädslan att bli kopplad till en konstgjord lunga och kanske till och med dö.
Jag vill inte det, så ja tack Spruta.
Kom hit du bara.
Jag är inte redo för externa lungor än.
Däremot är jag redo för en förmiddag på Ikea och räds inte ens kassaköer.
Hylla 8, fack 67, here I come.
torsdag 8 oktober 2009
Nej, inte heller detta år
känner jag till den som fick nobelpriset i litteratur. Däremot läste jag en recension av Herta Müllers senaste roman i dagens DN, och fick lite lust att läsa...ända till jag insåg att recensenten hade läst den på tyska och att den inte fanns i översättning.
Nåväl, en svensk översättning lär väl komma nu när hon har fått det finaste av litteraturpriser.
Någon gång måste jag ju läsa någon som sägs ha "ett fantastiskt språk". Allra helst har jag hittills plöjt bra historier och struntat lite i snygga formuleringar.
Ska det bli någon mer bok från mig måste jag nog vidga mina litterära vyer, och varför inte göra det med något från Frau Nobelpris?
Nåväl, en svensk översättning lär väl komma nu när hon har fått det finaste av litteraturpriser.
Någon gång måste jag ju läsa någon som sägs ha "ett fantastiskt språk". Allra helst har jag hittills plöjt bra historier och struntat lite i snygga formuleringar.
Ska det bli någon mer bok från mig måste jag nog vidga mina litterära vyer, och varför inte göra det med något från Frau Nobelpris?
Kusin Christian Hellberg
lagar mat - grillar - på fyran just nu, och sommarbilderna känns långt borta. Själv har jag på mig en morgonrock över joggingbrallorna och tröjan; svinkallt är vad det är.
Och på tal om matlagning så bjuds det på någon slags wok hemma hos coachen idag, i alla fall är det sådana grönsaker...
Gott är det, särskilt om man häller mängder med mango & ananas sweet chili sås över.
Christian (i alla fall hans sambo) kommer att leverara ännu en Hellbergare i november, och det kan behövas.
Den här pyttelilla familjen tar tacksamt emot varje nytt tillskott. Alla mina eventuella kusinbarn ligger ju liksom på honom att skaka fram.
Har man bara en kusin så blir det så.
Hur många kusiner har du?
Och på tal om matlagning så bjuds det på någon slags wok hemma hos coachen idag, i alla fall är det sådana grönsaker...
Gott är det, särskilt om man häller mängder med mango & ananas sweet chili sås över.
Christian (i alla fall hans sambo) kommer att leverara ännu en Hellbergare i november, och det kan behövas.
Den här pyttelilla familjen tar tacksamt emot varje nytt tillskott. Alla mina eventuella kusinbarn ligger ju liksom på honom att skaka fram.
Har man bara en kusin så blir det så.
Hur många kusiner har du?
Ny spännande dag
med mail och samtal om medberoende och sexmissbruk. Jag varvar det med att plocka upp tvätten och ska snart ge mig av mot stan för ett parsamtal.
Parsamtal har vi ofta när det kommer nya par till kliniken, och vi är alltid en missbrukarterapeut och en anhörigterapeut med i de samtalen eftersom båda i paret behöver känna trygghet och ha någon att identifiera sig med.
För paret är detta samtalet svårt och de är ofta nervösa, såsom jag var när jag gick till mitt första samtal.
De brukar dock infinna sig en lättnad när man märker att vi inte dömer, att vi själva har suttit där och att vi förstår hur svårt paret har det.
Att dela med sig av det mest intima är så svårt, samtidigt som det är oerhört skönt att äntligen få berätta om sig och sina upplevelser, och de flesta brukar vilja fortsätta att prata; men då i en grupp med likasinnade.
Missbrukaren går i sin grupp och den anhöriga i sin.
Däremellan möts man i parsamtal när man behöver.
Att bli sedd och lyssnad på - kanske för första gången - är oerhört skönt.
Jag vet i alla fall att det var så för mig:
Jag som skulle klara allt själv.
Jag som aldrig var ledsen.
Jag som kunde hantera allas problem.
Idag är jag precis tvärtom:
Jag klarar inte allt själv.
Jag är ledsen ibland.
Jag kan inte hantera andras problem.
Skönt!
Parsamtal har vi ofta när det kommer nya par till kliniken, och vi är alltid en missbrukarterapeut och en anhörigterapeut med i de samtalen eftersom båda i paret behöver känna trygghet och ha någon att identifiera sig med.
För paret är detta samtalet svårt och de är ofta nervösa, såsom jag var när jag gick till mitt första samtal.
De brukar dock infinna sig en lättnad när man märker att vi inte dömer, att vi själva har suttit där och att vi förstår hur svårt paret har det.
Att dela med sig av det mest intima är så svårt, samtidigt som det är oerhört skönt att äntligen få berätta om sig och sina upplevelser, och de flesta brukar vilja fortsätta att prata; men då i en grupp med likasinnade.
Missbrukaren går i sin grupp och den anhöriga i sin.
Däremellan möts man i parsamtal när man behöver.
Att bli sedd och lyssnad på - kanske för första gången - är oerhört skönt.
Jag vet i alla fall att det var så för mig:
Jag som skulle klara allt själv.
Jag som aldrig var ledsen.
Jag som kunde hantera allas problem.
Idag är jag precis tvärtom:
Jag klarar inte allt själv.
Jag är ledsen ibland.
Jag kan inte hantera andras problem.
Skönt!
Snart
ligger det rena sockor i lådan.
Tvättstugan fick jag ha alldeles för mig själv så här tidigt på morgonkvisten och då går det undan minsann.
Jag har verkligen försummat både tvätt och hem den sista tiden, men nu ska det bli ändring på det. Under helgen ska jag skrubba golven med en tandborste och tidningshögarna ska förpassas till pappersinsamlingen innan jag dränks av DN´s bilagor.
Nu för tiden är det morgontidningen som dräller lite här och där.
När jag arbetade som produktchef hade jag dessutom mängder av prenumerationer på diverse månads- och veckotidningar för att bevaka vad som hände på reklammarknaden, och då kan vi snacka om tidningshögar.
Just nu överväger jag att även skippa DN, det är tyvärr oftast så att den blir liggande oläst. Å andra sidan gillar jag att läsa den på helgerna, så jag vet inte riktigt hur jag ska göra.
Dagens fråga:
Har ni en morgontidning och i så fall vilken?
Läser ni den varje dag?
Tvättstugan fick jag ha alldeles för mig själv så här tidigt på morgonkvisten och då går det undan minsann.
Jag har verkligen försummat både tvätt och hem den sista tiden, men nu ska det bli ändring på det. Under helgen ska jag skrubba golven med en tandborste och tidningshögarna ska förpassas till pappersinsamlingen innan jag dränks av DN´s bilagor.
Nu för tiden är det morgontidningen som dräller lite här och där.
När jag arbetade som produktchef hade jag dessutom mängder av prenumerationer på diverse månads- och veckotidningar för att bevaka vad som hände på reklammarknaden, och då kan vi snacka om tidningshögar.
Just nu överväger jag att även skippa DN, det är tyvärr oftast så att den blir liggande oläst. Å andra sidan gillar jag att läsa den på helgerna, så jag vet inte riktigt hur jag ska göra.
Dagens fråga:
Har ni en morgontidning och i så fall vilken?
Läser ni den varje dag?
onsdag 7 oktober 2009
Nu stänger coachingbutiken för idag
men jag vill avsluta med min tacksamhetslista.
Jag är tacksam att jag får dela med mig av mina erfarenheter, och att jag har fått modet att göra det.
Jag är tacksam för min familj och all kärlek den ger mig.
Jag är tacksam för att programledarna idag hanterade ämnet med värdighet, värme och intresse.
I morgon bitti klockan sju får jag tvätta.
Sov gott!
Jag är tacksam att jag får dela med mig av mina erfarenheter, och att jag har fått modet att göra det.
Jag är tacksam för min familj och all kärlek den ger mig.
Jag är tacksam för att programledarna idag hanterade ämnet med värdighet, värme och intresse.
I morgon bitti klockan sju får jag tvätta.
Sov gott!
Två
cheeseburgare och en mellanpommes är vad jag har ätit idag. Förutom frukostmackorna och tre koppar Gevalia förstås.
Det känns att jag har glömt bort att dricka vatten och just nu häller jag i mig en halvliter samtidigt som jag försöker hålla koll på treans 2 1/2 män.
I morgon har jag lite uppdrag på kliniken i stan, och på fredag ska jag till Ikea på skrivbordsjakt.
Utöver det börjar höstens gruppcoahing ta form, och jag ska hitta lämpliga dagar för just det.
Som det ser ut i dagsläget kommer den gruppen som har varit utsatta för otrohet att träffas på måndagar 16-19, och den gruppen som vill stärka sin självkänsla träffas samma tid på torsdagar.
Men jag är inte färdigtänkt på det...förrän på måndag.
Sedan är det ju det där med föreläsningar också, som i alla fall i huvudet börjar ta någon slags form.
Hurra!
Jag har inte för lite att göra.
Det känns att jag har glömt bort att dricka vatten och just nu häller jag i mig en halvliter samtidigt som jag försöker hålla koll på treans 2 1/2 män.
I morgon har jag lite uppdrag på kliniken i stan, och på fredag ska jag till Ikea på skrivbordsjakt.
Utöver det börjar höstens gruppcoahing ta form, och jag ska hitta lämpliga dagar för just det.
Som det ser ut i dagsläget kommer den gruppen som har varit utsatta för otrohet att träffas på måndagar 16-19, och den gruppen som vill stärka sin självkänsla träffas samma tid på torsdagar.
Men jag är inte färdigtänkt på det...förrän på måndag.
Sedan är det ju det där med föreläsningar också, som i alla fall i huvudet börjar ta någon slags form.
Hurra!
Jag har inte för lite att göra.
Vilken dag.
Och vilka fina kommentarer och mail jag har fått.
Jag är djupt berörd av responsen, känner med alla de som mår så dåligt just nu, och önskar att jag kan förmedla något slags hopp om att det går att må bättre; till och med bra och till sist riktigt bra.
Men det är inget hokus pokus över tillfrisknandet från medberoendet, det är hårt jobb som gäller om man vill bli fri. Det är dock värt insatsen man lägger in när resultetet kan bli frihet, vare sig man är kvar i relationen eller inte.
Att arbeta med sig själv är aldrig förgäves.
Jag är djupt berörd av responsen, känner med alla de som mår så dåligt just nu, och önskar att jag kan förmedla något slags hopp om att det går att må bättre; till och med bra och till sist riktigt bra.
Men det är inget hokus pokus över tillfrisknandet från medberoendet, det är hårt jobb som gäller om man vill bli fri. Det är dock värt insatsen man lägger in när resultetet kan bli frihet, vare sig man är kvar i relationen eller inte.
Att arbeta med sig själv är aldrig förgäves.
Till dig som har hittat hit idag
och som kanske såg mig i morse, och kände igen dig, vill jag ge några ord på vägen:
Du är inte ensam, vi är många som förstår vad du går igenom.
Det beror inte på dig att din partner missbrukar sex.
Du är en tillräckligt vacker, klok och snäll människa...det är inte ditt fel.
Du kan heller inte göra din partner frisk, det enda du kan göra är att fokusera på dig själv och se till att du tar hand om dig själv: Be om hjälp. Berätta för någon du litar på.
Även om du tror att du klarar det här själv så behöver du stöd av någon som kan stötta dig i det du väljer att göra med ditt liv...oavsett om du väljer att stanna eller att gå.
Jag vet att det går att må bra igen och jag vet också att det är upp till dig.
Du är värd att må bra.
Din partner är värd att må bra.
Ni har varsin väg att vandra, men kanske också en väg tillsammans.
Du är inte ensam!
Du är inte ensam, vi är många som förstår vad du går igenom.
Det beror inte på dig att din partner missbrukar sex.
Du är en tillräckligt vacker, klok och snäll människa...det är inte ditt fel.
Du kan heller inte göra din partner frisk, det enda du kan göra är att fokusera på dig själv och se till att du tar hand om dig själv: Be om hjälp. Berätta för någon du litar på.
Även om du tror att du klarar det här själv så behöver du stöd av någon som kan stötta dig i det du väljer att göra med ditt liv...oavsett om du väljer att stanna eller att gå.
Jag vet att det går att må bra igen och jag vet också att det är upp till dig.
Du är värd att må bra.
Din partner är värd att må bra.
Ni har varsin väg att vandra, men kanske också en väg tillsammans.
Du är inte ensam!
Casanovas Kvinna på Tv 4
och ytterligare ett äventyr är avklarat.
Taxin hämtade 7.15 och redan 30 minuter senare var jag framme vid tv-huset där jag blev mött av studiovärdinnan Malin som ledde mig direkt till sminket.
Efter en fantastisk makeup - som jag aldrig skulle ha klarat att lägga själv - sa jag hej till vår stadsminister som var där samtidigt och blev sedan visad till fikarummet där jag fick vänta på min tur.
Under triss-skrapet blev jag placerad vid bordet hos Jenny Östergren som var oerhört sympatisk och varm, och där och då rann den värsta nervositeten bort.
Själv tyckte jag att det gick bra, och jag är tacksam för att det var mitt medberoende som var i fokus istället för sexmissbruket.
Taxi hem, och nu sitter jag i min soffa och tittar på ett fång gladiolus som jag fick när jag kom hem.
Resten av dagen är jag ledig från klienter, men har en hel del att pyssla med ändå. Jag behöver varva ned, och gör det bäst hemma i min ensamhet.
Ps, länk till programmet kommer.
Taxin hämtade 7.15 och redan 30 minuter senare var jag framme vid tv-huset där jag blev mött av studiovärdinnan Malin som ledde mig direkt till sminket.
Efter en fantastisk makeup - som jag aldrig skulle ha klarat att lägga själv - sa jag hej till vår stadsminister som var där samtidigt och blev sedan visad till fikarummet där jag fick vänta på min tur.
Under triss-skrapet blev jag placerad vid bordet hos Jenny Östergren som var oerhört sympatisk och varm, och där och då rann den värsta nervositeten bort.
Själv tyckte jag att det gick bra, och jag är tacksam för att det var mitt medberoende som var i fokus istället för sexmissbruket.
Taxi hem, och nu sitter jag i min soffa och tittar på ett fång gladiolus som jag fick när jag kom hem.
Resten av dagen är jag ledig från klienter, men har en hel del att pyssla med ändå. Jag behöver varva ned, och gör det bäst hemma i min ensamhet.
Ps, länk till programmet kommer.
tisdag 6 oktober 2009
Sprang nästan in till frisören
och bad om att få bli av med mörk och konstig utväxt samt tre centimeter hår, så nu är jag äntligen tillbaka i min helt onaturlig blonda färg och ska strax till stan för att träffa gruppen som jag leder på tisdagar.
Taxin till tv4 kommer 7.15 i morgon och 8.15 ska jag sminkas.
Tur... för något glåmigare får man faktiskt leta efter.
Taxin till tv4 kommer 7.15 i morgon och 8.15 ska jag sminkas.
Tur... för något glåmigare får man faktiskt leta efter.
TV 4 och nyhetsmorgon
i morgon onsdag och det ska bli oerhört spännande.
Måste måla naglarn, vi hörs sen.
Måste måla naglarn, vi hörs sen.
Hur ofta träffar ni
era vänner?
Mina bästisar är spridda över landet; Göteborg, Norrköping, Halmstad och Stockholm.
Då kan man ju kanske tro att jag träffar i alla fall Stockholmarna en hel del, men där tror man fel.
En av mina vänner bor 10 minuters gångväg från mig och inte ens henne träffar jag mer än helt apropå i livsmedelsbutiken.
Vi rings, det är så vi gör.
Ibland rings vi inte på ett halvår; andra gånger flera gånger på en vecka lite beroende på vad som händer i vårt liv just då.
Vi ringer när vi vill och plockar upp tråden där vi var sist utan några som helst konstigheter. Inga skyldigheter, inget "men nu var det väl din tur att ringa".
Jag har världens bästa vänner och är oerhört tacksam för det.
Mina bästisar är spridda över landet; Göteborg, Norrköping, Halmstad och Stockholm.
Då kan man ju kanske tro att jag träffar i alla fall Stockholmarna en hel del, men där tror man fel.
En av mina vänner bor 10 minuters gångväg från mig och inte ens henne träffar jag mer än helt apropå i livsmedelsbutiken.
Vi rings, det är så vi gör.
Ibland rings vi inte på ett halvår; andra gånger flera gånger på en vecka lite beroende på vad som händer i vårt liv just då.
Vi ringer när vi vill och plockar upp tråden där vi var sist utan några som helst konstigheter. Inga skyldigheter, inget "men nu var det väl din tur att ringa".
Jag har världens bästa vänner och är oerhört tacksam för det.
Kysst av spriten (2)
Såg ni det igår?
Det var lika bra som förra veckans program.
"Shit, vad han blev nykter", sa sonen på slutet när han skulle beskriva hur pappan blev när han blev AA-list istället för alkoho-list.
Kolla programmet här.
Det var lika bra som förra veckans program.
"Shit, vad han blev nykter", sa sonen på slutet när han skulle beskriva hur pappan blev när han blev AA-list istället för alkoho-list.
Kolla programmet här.
måndag 5 oktober 2009
Jag har ofta
gått emot mina egna känslor och just när det gällde att tillfriskna från medberoendet var det helt rätt.
Min instinkt har alltid varit att rädda och ta hand om, vilket inte är en bra kombination med missbruk.
Förnuftsmässigt visste jag detta, känslomässigt var det desto svårare att inte agera på det jag kände så starkt.
Alltså var jag emellanåt tvungen att låtsas att jag var mycket friskare än jag egentligen var, det vill säga göra som förnuftet sa trots att känslorna skrek nej.
I tillfrisknandet var förnuftet min största tillgång och när jag lät det ta över hände det också saker med mina känslor.
Det blev det okej för mig att sätta gränser, inte lyssna på offerramsor eller agera soptunna för diverse som ville ut; och till sist var det känslorna som sa till mig när min gräns var nådd, inte förnuftet.
Så; lyssna på ditt förnuft om du sitter i den sitsen jag satt.
Ditt förnuft vill dig väl.
Dina känslor i medberoendet är missbrukarens bästa vän och födkrok...
Min instinkt har alltid varit att rädda och ta hand om, vilket inte är en bra kombination med missbruk.
Förnuftsmässigt visste jag detta, känslomässigt var det desto svårare att inte agera på det jag kände så starkt.
Alltså var jag emellanåt tvungen att låtsas att jag var mycket friskare än jag egentligen var, det vill säga göra som förnuftet sa trots att känslorna skrek nej.
I tillfrisknandet var förnuftet min största tillgång och när jag lät det ta över hände det också saker med mina känslor.
Det blev det okej för mig att sätta gränser, inte lyssna på offerramsor eller agera soptunna för diverse som ville ut; och till sist var det känslorna som sa till mig när min gräns var nådd, inte förnuftet.
Så; lyssna på ditt förnuft om du sitter i den sitsen jag satt.
Ditt förnuft vill dig väl.
Dina känslor i medberoendet är missbrukarens bästa vän och födkrok...
Fåtöljerna fungerade
och så också min dator med det nya mobila bredbandet. Jag kunde inte skicka mail dock, bara ta emot. Idag var det inga problem, men jag måste fixa till det senare.
Dagens lunch intogs i centrumet och bestod av en räkmacka.
Ja, jag vet. Det är väl ingen mat för en hel kvinna, men det var allt som hanns med. Dessutom gillar jag räkor, ägg och majonnäs. Till denna anrättning drack jag en kopp kaffe, och eftersom det var före 12 så hoppas och ber jag om att det har gått ur kroppen när jag ska lägga mig ikväll.
För övrigt drömde jag om Carolina Gynning och hennes numera dumpade pojkvän i natt, de få timmar jag sov; men jag kan inte för mitt liv komma på varför. Jag vet dock att jag vaknade och var glad att det bara var en dröm...
Jag är inte duktig på att tyda drömmar. Är du det så finns kommentarsfältet till ditt förfogande.
Dagens lunch intogs i centrumet och bestod av en räkmacka.
Ja, jag vet. Det är väl ingen mat för en hel kvinna, men det var allt som hanns med. Dessutom gillar jag räkor, ägg och majonnäs. Till denna anrättning drack jag en kopp kaffe, och eftersom det var före 12 så hoppas och ber jag om att det har gått ur kroppen när jag ska lägga mig ikväll.
För övrigt drömde jag om Carolina Gynning och hennes numera dumpade pojkvän i natt, de få timmar jag sov; men jag kan inte för mitt liv komma på varför. Jag vet dock att jag vaknade och var glad att det bara var en dröm...
Jag är inte duktig på att tyda drömmar. Är du det så finns kommentarsfältet till ditt förfogande.
Ah, Fullmåne
Då behöver jag inte längre fundera på nattens få timmar av sömn.
Fullmåne är lika illa som kaffe, men det senare kan man i alla fall undvika.
Det är värre med månen.
Å andra sidan är det inte fullmåne särskilt ofta, och jag kunde ha varit betydligt tröttare tillika på dåligt humör.
Men icke sa nicke, jag sörplar Gevalia och tycker att just den här måndagen är toppen.
Fyra grader just nu, perfekt promenadväder när jag knatar iväg till mitt nya kontor om ett tag.
God morgon!
Fullmåne är lika illa som kaffe, men det senare kan man i alla fall undvika.
Det är värre med månen.
Å andra sidan är det inte fullmåne särskilt ofta, och jag kunde ha varit betydligt tröttare tillika på dåligt humör.
Men icke sa nicke, jag sörplar Gevalia och tycker att just den här måndagen är toppen.
Fyra grader just nu, perfekt promenadväder när jag knatar iväg till mitt nya kontor om ett tag.
God morgon!
söndag 4 oktober 2009
I morgon är det en ny vecka
och coachen sitter just med schemat för att få till den så smidigt som möjligt.
Fyran har aviserat en eventuell morgonsoffa och prat om Casanovas Kvinna på onsdag; och turligt nog - om det nu blir så - har jag planerat att vara ledig just den dagen.
En av mina äldsta vänner från Fjällbacka kom på besök till kontoret idag. Vi har känt varandra sedan lekis och följdes åt fram till vi gick ur gymnasiet 1980 i Strömstad. Jag gjorde ett snabbt överslag och kom fram till att vi har känt varandra i 41 år.
41 år.
Var ni ens födda då?
Fyran har aviserat en eventuell morgonsoffa och prat om Casanovas Kvinna på onsdag; och turligt nog - om det nu blir så - har jag planerat att vara ledig just den dagen.
En av mina äldsta vänner från Fjällbacka kom på besök till kontoret idag. Vi har känt varandra sedan lekis och följdes åt fram till vi gick ur gymnasiet 1980 i Strömstad. Jag gjorde ett snabbt överslag och kom fram till att vi har känt varandra i 41 år.
41 år.
Var ni ens födda då?
Söndag
Om ni tror att den här coachen latar sig så tror ni helt fel.
Står just i startblocken för att attackera kontoret och se till att det är besöksvänligt i morgon. Det lilla (men blytunga) bordet från balkongen ska få följa med, så också en lampa som idag står i köksfönstret.
Det är alldeles för mycket lysrör i mina rum, och de kommer inte att användas annat än när jag ska städa. All övrig tid ska det lysa milt från ditplockade lampor.
Det känns som jag varken har haft tid för att redovisa min tacksamhet eller komma med uppmuntrande tillrop på ett tag, men tro på intet sätt att jag kommer att sluta med det.
Jag ägnar mig åt det viktigaste först, och just nu är det kontoret.
I morgon är en ny dag.
Står just i startblocken för att attackera kontoret och se till att det är besöksvänligt i morgon. Det lilla (men blytunga) bordet från balkongen ska få följa med, så också en lampa som idag står i köksfönstret.
Det är alldeles för mycket lysrör i mina rum, och de kommer inte att användas annat än när jag ska städa. All övrig tid ska det lysa milt från ditplockade lampor.
Det känns som jag varken har haft tid för att redovisa min tacksamhet eller komma med uppmuntrande tillrop på ett tag, men tro på intet sätt att jag kommer att sluta med det.
Jag ägnar mig åt det viktigaste först, och just nu är det kontoret.
I morgon är en ny dag.
lördag 3 oktober 2009
Nu hänger tavlorna
på kontorsväggen och i morgon ska jag piffa till resten.
Något skrivbord har jag inte hittat än, men det är heller inte det viktigaste.
Gardiner, mattor och bekväma stolar har en mycket högre prioritet och det är väl betecknande för hur jag tänker på samtal vs. administration.
Att lyssna på klienter är så oerhört mycket mer givande än att bokföra; men jag inser att de där rollerna är lite beroende av varandra, så jag har i alla fall införskaffat ett dokumentskåp.
Jag har aldrig varit med om längre köer än idag på Ikea.
Fler kassor skulle öppnas först 20 minuter senare, så folk var ruskigt irriterade.
Inte jag dock.
Jag stod där snällt i min kö - med tavlorna fint placerade i min vagn - och lyssnade på alla upphetsade röster.
Kön bredvid gick betydligt fortare än min, men jag tog det lugnt.
Varför hetsa upp sig?
En timma senare - tillbaka på kontoret - var jag på väg att slänga en taveljävel i väggen när bakstycket fastnade i alla piggar som man ska vika in.
Piggar som gör sönder hela fingertopparna.
Han som lämnade kön av irritation på Ikea tog lugnt och sansat över mitt taveljobb, och i hans händer gjorde piggarna precis som de skulle; vek in sig så att bakstycket hölls på plats.
Det är väldig tur att vi är tålmodiga på varsitt sätt, då blir saker och ting nämligen gjorda trots allt.
Något skrivbord har jag inte hittat än, men det är heller inte det viktigaste.
Gardiner, mattor och bekväma stolar har en mycket högre prioritet och det är väl betecknande för hur jag tänker på samtal vs. administration.
Att lyssna på klienter är så oerhört mycket mer givande än att bokföra; men jag inser att de där rollerna är lite beroende av varandra, så jag har i alla fall införskaffat ett dokumentskåp.
Jag har aldrig varit med om längre köer än idag på Ikea.
Fler kassor skulle öppnas först 20 minuter senare, så folk var ruskigt irriterade.
Inte jag dock.
Jag stod där snällt i min kö - med tavlorna fint placerade i min vagn - och lyssnade på alla upphetsade röster.
Kön bredvid gick betydligt fortare än min, men jag tog det lugnt.
Varför hetsa upp sig?
En timma senare - tillbaka på kontoret - var jag på väg att slänga en taveljävel i väggen när bakstycket fastnade i alla piggar som man ska vika in.
Piggar som gör sönder hela fingertopparna.
Han som lämnade kön av irritation på Ikea tog lugnt och sansat över mitt taveljobb, och i hans händer gjorde piggarna precis som de skulle; vek in sig så att bakstycket hölls på plats.
Det är väldig tur att vi är tålmodiga på varsitt sätt, då blir saker och ting nämligen gjorda trots allt.
OS i Rio
Känns som om det vore en bra resa 2016.
Just nu har jag ändå för mycket att göra.
Och vad är Brasilien när man kan åka till Ikea en kall lördag i oktober?
Vad säger ni?
Copacabana eller bokhyllan Billy?
Just nu har jag ändå för mycket att göra.
Och vad är Brasilien när man kan åka till Ikea en kall lördag i oktober?
Vad säger ni?
Copacabana eller bokhyllan Billy?
fredag 2 oktober 2009
Rapport från målarlägret
Nu är det vitt.
Orkar inte mer idag.
I morgon 10.00 ska jag köpa konst på Ikea.
Klart slut.
Orkar inte mer idag.
I morgon 10.00 ska jag köpa konst på Ikea.
Klart slut.
Målaren är redo
Men färgen (är vit en färg?) saknas och affären öppnar först kl 10.
Under tiden funderar jag på om jag ska ha en stor eller liten roller. Just nu lutar det åt liten eftersom ytan som ska målas över är enochenhalv gånger enochenhalv meter.
Det är en alldeles lagom yta att måla utan att tröttna.
Ett helt rum är inte min grej eftersom det är tålamodskrävande och just den egenskapen besitter inte jag.
Därav alla stickade ärmar och bakstycken som aldrig blev en hel tröja på 80-talet när stickeri var något alla ägnade sig på. Mössor blev till pannband och av halsdukarna blev det alltid ingenting.
Därför är det lite lustigt att jag fick ihop en hel bok, för då märkte jag inte av det där med bristande tålamod alls. Jag skrev till jag var klar och dessutom passade jag på att ha rätt kul under tiden, även om ämnet kanske inte fick mig att gapflabba...
Så, åter till mina enochenhalv meter vägg; det kommer att bli superbra när det är klart.
Vita stora fåtöljer blev istället marinblå lika stora och de kommer att matcha den vita väggen alldeles utmärkt inbillar jag mig.
Ps, frost i morse. Mysigt va?
Under tiden funderar jag på om jag ska ha en stor eller liten roller. Just nu lutar det åt liten eftersom ytan som ska målas över är enochenhalv gånger enochenhalv meter.
Det är en alldeles lagom yta att måla utan att tröttna.
Ett helt rum är inte min grej eftersom det är tålamodskrävande och just den egenskapen besitter inte jag.
Därav alla stickade ärmar och bakstycken som aldrig blev en hel tröja på 80-talet när stickeri var något alla ägnade sig på. Mössor blev till pannband och av halsdukarna blev det alltid ingenting.
Därför är det lite lustigt att jag fick ihop en hel bok, för då märkte jag inte av det där med bristande tålamod alls. Jag skrev till jag var klar och dessutom passade jag på att ha rätt kul under tiden, även om ämnet kanske inte fick mig att gapflabba...
Så, åter till mina enochenhalv meter vägg; det kommer att bli superbra när det är klart.
Vita stora fåtöljer blev istället marinblå lika stora och de kommer att matcha den vita väggen alldeles utmärkt inbillar jag mig.
Ps, frost i morse. Mysigt va?
torsdag 1 oktober 2009
Flytt
Efter 78 timmar på Ikea- och 7 timmars kö för att betala - kom vi äntligen fram till lokalen.
Jag tog fram mina nya fina nycklar och insåg efter att ha provat varje nyckel på knippan -till sist även den som går till min egen lägenhet och den till fastighetens soprum - att de nycklar jag kvitterade ut i går eftermiddag uppenbarligen inte fungerar på ytterdörren till min nya lokal.
Vi blev något brydda; och efter moget övervägande och två samtal till en telefonsvarare gav vi upp och körde hela lasset till mitt lägenhetsförråd.
Precis när vi hade stuvat den sista pinalen av 350 ringde telefonen...
Nu är vi rätt sega typer, så vi tog helt enkelt nya tag och lassade tillbaka alla stolar, fåtöljer, mattor, lampor och resten av inredningen tillbaka på flaket och körde till lokalen där nya, fungerande nycklar inhämtades.
I morgon ska jag spackla och måla.
Sa jag att jag köpte en perfekt vas till mina älskade Gladiolus?
Jag tog fram mina nya fina nycklar och insåg efter att ha provat varje nyckel på knippan -till sist även den som går till min egen lägenhet och den till fastighetens soprum - att de nycklar jag kvitterade ut i går eftermiddag uppenbarligen inte fungerar på ytterdörren till min nya lokal.
Vi blev något brydda; och efter moget övervägande och två samtal till en telefonsvarare gav vi upp och körde hela lasset till mitt lägenhetsförråd.
Precis när vi hade stuvat den sista pinalen av 350 ringde telefonen...
Nu är vi rätt sega typer, så vi tog helt enkelt nya tag och lassade tillbaka alla stolar, fåtöljer, mattor, lampor och resten av inredningen tillbaka på flaket och körde till lokalen där nya, fungerande nycklar inhämtades.
I morgon ska jag spackla och måla.
Sa jag att jag köpte en perfekt vas till mina älskade Gladiolus?
Rosa Bandet
Idag är bröstcancerdagen, och resten av oktober sker diverse insamlingar inte minst genom försäljning av Rosa bandet.
Årets band är designat av Gerth Wingårdh (som dagligdags designar hus tror jag), och i bandet finns även blindtext detta år.
Jag behöver minst tre och köper mina på Lindex.
Familjens Grand old lady
(nej, det är inte jag) är på vift någonstans runt Medelhavet och har inte hörts av sedan avresan i onsdags.
Det finns flera tänkbara anledningar till detta:
1. Hon har bustrevligt och tänker inte ett dugg på oss här hemma.
2. Det där med landsnummer har på något sätt undgått henne.
3. Telefonen är borttappad/snodd/slängd.
(4. Att vi hade en överenskommelse om att höras i helgen och att jag har förträngt just det.)
Personligen har jag en förhoppning om alternativ 1.
Old ladies ska ha buskul och jag ser fram emot Montenegro när jag blir lika Grand som min mamma.
Det finns flera tänkbara anledningar till detta:
1. Hon har bustrevligt och tänker inte ett dugg på oss här hemma.
2. Det där med landsnummer har på något sätt undgått henne.
3. Telefonen är borttappad/snodd/slängd.
(4. Att vi hade en överenskommelse om att höras i helgen och att jag har förträngt just det.)
Personligen har jag en förhoppning om alternativ 1.
Old ladies ska ha buskul och jag ser fram emot Montenegro när jag blir lika Grand som min mamma.
Nu var lokalen
betydligt mindre än jag kommer ihåg.
Så där brukar det vara; jag förstorar i minnet och blir väldans förvånad när det var "så där litet problemet var" eller "så där litet det såg ut".
Vi kommer att få plats, det är det viktigaste.
Jag hittade ett litet skrivbord på Ikea.se som jag tror passar alldeles utmärkt i min kontorshörna och nu måste jag bara hitta något slags mobilt bredband som funkar så att min dator kommer till nytta även på kontoret.
Klockan 10 är det intervju.
Jag hoppas att journalisten inte har med sig en fotograf just idag; coach Åsa har nämligen inte för avsikt att piffa till sig eftersom det är Ikea och flytt som gäller efteråt, och just mascara känns som det bara är i vägen när jag ska bära fåtöljer, mattor och lampor.
1 oktober i dag, bra va?
Så där brukar det vara; jag förstorar i minnet och blir väldans förvånad när det var "så där litet problemet var" eller "så där litet det såg ut".
Vi kommer att få plats, det är det viktigaste.
Jag hittade ett litet skrivbord på Ikea.se som jag tror passar alldeles utmärkt i min kontorshörna och nu måste jag bara hitta något slags mobilt bredband som funkar så att min dator kommer till nytta även på kontoret.
Klockan 10 är det intervju.
Jag hoppas att journalisten inte har med sig en fotograf just idag; coach Åsa har nämligen inte för avsikt att piffa till sig eftersom det är Ikea och flytt som gäller efteråt, och just mascara känns som det bara är i vägen när jag ska bära fåtöljer, mattor och lampor.
1 oktober i dag, bra va?
onsdag 30 september 2009
Tack Tinto
Tinto, min "lillasyster" som jag aldrig har träffat, bloggar också om ni inte redan har hittat till henne. Klicka här för att komma till hennes blogg.
Hittade just detta hos henne, och återigen blir jag påmind om varför jag gör det här arbetet
med att prata om vårt speciella missbruk och medberoende:
För en liten stund sedan satte jag på datorn här hemma.Slog på Youtube och Åsas föredrag.
Bad sambon att lyssna med ett halvt öra för att på så vis "slippa" läsa boken från pärm till pärm.
Några minuter in i föredraget såg han på mig och sa med grötig röst:
"Det är som att det var du som stod där. Det kunde lika gärna varit din historia."
Tårarna rann på insidan.
Tack Åsa.
Tack så otroligt mycket för att du finns och för det arbete du gör.
Tack för att du ger alla oss som ännu inte vågar, en röst.
Ett värde.
Tack för att du visar vägen.
När föredraget var slut såg han på mig och sa:"Jag kanske borde ta och läsa den där boken ändå..."
Hittade just detta hos henne, och återigen blir jag påmind om varför jag gör det här arbetet
med att prata om vårt speciella missbruk och medberoende:
För en liten stund sedan satte jag på datorn här hemma.Slog på Youtube och Åsas föredrag.
Bad sambon att lyssna med ett halvt öra för att på så vis "slippa" läsa boken från pärm till pärm.
Några minuter in i föredraget såg han på mig och sa med grötig röst:
"Det är som att det var du som stod där. Det kunde lika gärna varit din historia."
Tårarna rann på insidan.
Tack Åsa.
Tack så otroligt mycket för att du finns och för det arbete du gör.
Tack för att du ger alla oss som ännu inte vågar, en röst.
Ett värde.
Tack för att du visar vägen.
När föredraget var slut såg han på mig och sa:"Jag kanske borde ta och läsa den där boken ändå..."
Nu ska jag strax
promenera 300 meter till min nya lokal och hämta nycklarna och promenera 300 meter hem igen.
Så mycket mer av benrörelse blir det inte idag.
Träning står fortfarande på agendan som ett måste, men av någon anledning väldigt lång ned trots att ryggen skriker efter lite styrka.
Jag skulle kunna promenera till gymmet på väg till - eller från - min nya arbetsplats, och på papperet är det en alldeles lysande idé.
I verkligheten kan det bli annorlunda.
Vi får se när jag väl är installerad.
Här avges inte löften som jag sedan väljer att inte hålla.
Vad lovar ni och inte håller?
Så mycket mer av benrörelse blir det inte idag.
Träning står fortfarande på agendan som ett måste, men av någon anledning väldigt lång ned trots att ryggen skriker efter lite styrka.
Jag skulle kunna promenera till gymmet på väg till - eller från - min nya arbetsplats, och på papperet är det en alldeles lysande idé.
I verkligheten kan det bli annorlunda.
Vi får se när jag väl är installerad.
Här avges inte löften som jag sedan väljer att inte hålla.
Vad lovar ni och inte håller?
Marie S har läst Casanovas Kvinna
"Boken är personlig och väldigt öppen, ärligt kärleksfullt skriven.
Åsa berättar om hur det är att leva med någon som har ett missbruk, i detta fall ett sexmissbruk.Det finns en baksida på alla mynt och även hos oss kvinnor (och män) som väljer att stanna kvar och fortsätter att älska den som gör oss så illa.
Åsa berättar parallellt i boken mycket avskalat och utlämnade om sig själv och hur hennes livsväg och livsval gjort henne till den hon var i just den stunden hon mötte sin "Jonas", att det kanske finns det som gör att två sökande trasiga själar hittar varandra, att det möjligen inte är en tillfällighet att just dessa två möts.
Boken beskriver hur det kan vara i ett liv som medberoende till en missbrukare och i synnerhet en sexmissbrukare, med ett missbruk som gör att det involveras många andra (även för mig/dig som partner till sexmissbrukaren) okända människor i relationen och hur kärleken till personen, inte missbruket, kan leda till att du hela tiden släpper efter på dina personliga gränser.
Hur ett medberoende långsamt bygger upp ett fanatiskt kontrollbehov som till slut tar över hela livet, alla tankar, alla dagar.Jag blev väldigt tagen över många delar av boken och grät mig igenkännande igenom en del kapitel.
En stark kärlekshistoria, för störst av allt är kärleken !... det går inte att hjälpa någon som inte själv vill bli hjälpt, den enda jag kan hjälpa är mig själv..
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.Mod att förändra det jag kan.Och förstånd att se skillnaden."
Tusen tack Marie.
Ni hittar hennes blogg om ni klickar HÄR.
Åsa berättar om hur det är att leva med någon som har ett missbruk, i detta fall ett sexmissbruk.Det finns en baksida på alla mynt och även hos oss kvinnor (och män) som väljer att stanna kvar och fortsätter att älska den som gör oss så illa.
Åsa berättar parallellt i boken mycket avskalat och utlämnade om sig själv och hur hennes livsväg och livsval gjort henne till den hon var i just den stunden hon mötte sin "Jonas", att det kanske finns det som gör att två sökande trasiga själar hittar varandra, att det möjligen inte är en tillfällighet att just dessa två möts.
Boken beskriver hur det kan vara i ett liv som medberoende till en missbrukare och i synnerhet en sexmissbrukare, med ett missbruk som gör att det involveras många andra (även för mig/dig som partner till sexmissbrukaren) okända människor i relationen och hur kärleken till personen, inte missbruket, kan leda till att du hela tiden släpper efter på dina personliga gränser.
Hur ett medberoende långsamt bygger upp ett fanatiskt kontrollbehov som till slut tar över hela livet, alla tankar, alla dagar.Jag blev väldigt tagen över många delar av boken och grät mig igenkännande igenom en del kapitel.
En stark kärlekshistoria, för störst av allt är kärleken !... det går inte att hjälpa någon som inte själv vill bli hjälpt, den enda jag kan hjälpa är mig själv..
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.Mod att förändra det jag kan.Och förstånd att se skillnaden."
Tusen tack Marie.
Ni hittar hennes blogg om ni klickar HÄR.
God middag
Morgonens tidiga möten har satt agendan för dagen, och när ni sussade som bäst satt jag i bilen mot stan för sista gången.
Ja, inte riktigt, för jag arbetar fortfarande där kvällstid med anhöriga till sexmissbrukare, men min egen verksamhet bedrivs från och med på måndag i Farsta.
Utöver intervjun i morgon så är det lokalpyssel jag ska ägna mig åt de närmaste fyra dagarna.
Skåp ska flyttas, möbler inhandlas och levereras, och en ruta på en vägg (?) ska målas över så att jag trivs i mina två rum.
Småsaker som vattenglas, handdukar till min toa, kylskåp och kaffebryggare behöver jag också fixa.
9.30 på måndag kommer första klienten och då ska det vara klart.
Ja, inte riktigt, för jag arbetar fortfarande där kvällstid med anhöriga till sexmissbrukare, men min egen verksamhet bedrivs från och med på måndag i Farsta.
Utöver intervjun i morgon så är det lokalpyssel jag ska ägna mig åt de närmaste fyra dagarna.
Skåp ska flyttas, möbler inhandlas och levereras, och en ruta på en vägg (?) ska målas över så att jag trivs i mina två rum.
Småsaker som vattenglas, handdukar till min toa, kylskåp och kaffebryggare behöver jag också fixa.
9.30 på måndag kommer första klienten och då ska det vara klart.
tisdag 29 september 2009
Casanovas Kvinna; att leva med en sexmissbrukare
Jag var tvungen att dela upp den i två delar, nedan har ni del två.
Är du klient hos mig
kommer du att sitta i en sådan här nästa vecka.
Stolarna till grupprummet är jag inte klar med än. Sex av dessa får tyvärr inte plats, men det finns många andra som också är bekväma.
Den här till exempel:
Från facebook
"Jag somnade alldeles för sent igår. Kunde inte sluta läsa. fängslande både som roman och ur ett mer seriöst förhållningssätt. Om ni andra inte har införskaffat Casanovas kvinna än, gör det!"
Tusen tack H.
Tusen tack H.
Kysst av spriten
Såg ni det på Svt igår?
Frågan är om inte det kommer att vara årets viktigaste programserie, inte för de som fortfarande dricker kanske men för anhöriga, tillnyktrande och en allmänhet som fortfarande tror att missbruk handlar om karaktär snarare än en sjukdom.
Ja, missbrukare kan älska. Mamman igår ville inte göra sin dotter något illa; ändå var det precis det hon gjorde.
I sitt missbruk gjorde hon sin dotter förfärligt illa...och ändå står dottern där idag med den oerhörda gåvan och förmågan att kunna sätta gränser, ställa krav- men också med förmågan att kunna förlåta när hon äntligen hade blivit hörd och sedd.
Det var då och nu är nu...
Två otroligt modiga och tuffa tjejer; en mamma och hennes dotter.
Har du missat programmet så hittar du det här: http://svtplay.se/t/116448/kysst_av_spriten
Frågan är om inte det kommer att vara årets viktigaste programserie, inte för de som fortfarande dricker kanske men för anhöriga, tillnyktrande och en allmänhet som fortfarande tror att missbruk handlar om karaktär snarare än en sjukdom.
Ja, missbrukare kan älska. Mamman igår ville inte göra sin dotter något illa; ändå var det precis det hon gjorde.
I sitt missbruk gjorde hon sin dotter förfärligt illa...och ändå står dottern där idag med den oerhörda gåvan och förmågan att kunna sätta gränser, ställa krav- men också med förmågan att kunna förlåta när hon äntligen hade blivit hörd och sedd.
Det var då och nu är nu...
Två otroligt modiga och tuffa tjejer; en mamma och hennes dotter.
Har du missat programmet så hittar du det här: http://svtplay.se/t/116448/kysst_av_spriten
Ny intervju
På torsdag är det intervjudags igen, och listan på publicerade artiklar börjar nu bli lång: Må bra, Aftonbladet Söndag och Bohusläningen.
Nästa torsdag (8 okt) kommer Amelia ut, och hur lång pressläggning det är på artikeln jag gör nu på torsdag vet jag inte än.
Jag är så glad att ämnet intresserar, vi kan inte tala nog mycket om vår problematik.
Nästa torsdag (8 okt) kommer Amelia ut, och hur lång pressläggning det är på artikeln jag gör nu på torsdag vet jag inte än.
Jag är så glad att ämnet intresserar, vi kan inte tala nog mycket om vår problematik.
Makt
Den enda makt jag vill ha idag är den över mig själv. När jag ägnar mig åt att kontrollera andras förehavanden ger jag upp den makten och låter någon annan ta över mitt liv.
När jag hatar, föraktar eller förnedrar andra har jag låtit dem ta över det som är jag.
Varför gör vi så, ger bort det allra viktigaste och finaste vi har; oss själva?
Vad skulle hända om vi valde förlåtelse istället för hat? Kärlek istället för förakt? Vad skulle hända om vi slutade att lägga fokus på vårt illamående och istället la tyngdpunkten på välmående?
Så länge mina tankar ligger på någon annan än mig själv kan jag inte förändras, och det både låter- och är - oerhört egoistiskt. Men så varken hatar, föraktar eller förnedrar jag andra heller.
Jag har inte tid med den energiförlusten, och är inte heller intresserad av att ge bort makten över mitt eget liv till någon annan.
Allt blev ju så oerhört mycket bättre när jag valde att bli egoist och köra bilen själv.
"Egoismens motsats är altruism, som innebär att självuppoffrande tjäna andra; att främja andras intressen och inte sina egna; att göra det andra vill och inte det man själv vill. Altruism innebär alltså att existera för andras skull. Därför att självuppoffring är destruktivt är altruismen en destruktiv och människofientlig etik. Den rätta etiken är etisk egoism, som innebär att varken offra sig själv eller andra; att vara egennyttig, men inte på andras bekostnad; att handla i eget intresse och samtidigt respektera andras rätt att göra det samma. Detta innebär att alla människor existerar för sin egen skull. Varje individ äger sig själv och har rätt att leva sitt eget liv. Det innebär att erkänna att jag är den viktigaste personen i mitt liv, och att du är den viktigaste personen i ditt liv"
Från egoist.se
När jag hatar, föraktar eller förnedrar andra har jag låtit dem ta över det som är jag.
Varför gör vi så, ger bort det allra viktigaste och finaste vi har; oss själva?
Vad skulle hända om vi valde förlåtelse istället för hat? Kärlek istället för förakt? Vad skulle hända om vi slutade att lägga fokus på vårt illamående och istället la tyngdpunkten på välmående?
Så länge mina tankar ligger på någon annan än mig själv kan jag inte förändras, och det både låter- och är - oerhört egoistiskt. Men så varken hatar, föraktar eller förnedrar jag andra heller.
Jag har inte tid med den energiförlusten, och är inte heller intresserad av att ge bort makten över mitt eget liv till någon annan.
Allt blev ju så oerhört mycket bättre när jag valde att bli egoist och köra bilen själv.
"Egoismens motsats är altruism, som innebär att självuppoffrande tjäna andra; att främja andras intressen och inte sina egna; att göra det andra vill och inte det man själv vill. Altruism innebär alltså att existera för andras skull. Därför att självuppoffring är destruktivt är altruismen en destruktiv och människofientlig etik. Den rätta etiken är etisk egoism, som innebär att varken offra sig själv eller andra; att vara egennyttig, men inte på andras bekostnad; att handla i eget intresse och samtidigt respektera andras rätt att göra det samma. Detta innebär att alla människor existerar för sin egen skull. Varje individ äger sig själv och har rätt att leva sitt eget liv. Det innebär att erkänna att jag är den viktigaste personen i mitt liv, och att du är den viktigaste personen i ditt liv"
Från egoist.se
Det gick åt fanders
med youtube...efter en dryg timma.
Surt.
Men inte tillräckligt för att ge upp.
Provar igen...kan ju alltid tömma diskmaskinen så länge.
Och ta fram fåtöljen.
Tvätta och ta en promenad.
Pappersarbetet?
Sen.
Surt.
Men inte tillräckligt för att ge upp.
Provar igen...kan ju alltid tömma diskmaskinen så länge.
Och ta fram fåtöljen.
Tvätta och ta en promenad.
Pappersarbetet?
Sen.
Jo tack
"utvecklingsdagen" framskriver som planerat.
Jag har börjat ladda ner föreläsningen på youtube och det tar ett par timmar tydligen. Under tiden plockar jag fram alla papper och pärmar för att få lite ordning, kikar på tv4 soffan och läser de 25 bloggar jag följer.
Inte samtidigt dock, det där med många bollar i luften stämmer inte. Vi människor gör alltid bara en sak i taget, om än i några sekunder.
Just nu bloggar jag, och i bakgrunden skvalar tv´n.
Jag hade tänkt att ge er min tacksamhetslista men just nu är den så lång att jag bara redovisar just det; att jag har en enormt mycket som jag är tacksam för.
Jag har börjat ladda ner föreläsningen på youtube och det tar ett par timmar tydligen. Under tiden plockar jag fram alla papper och pärmar för att få lite ordning, kikar på tv4 soffan och läser de 25 bloggar jag följer.
Inte samtidigt dock, det där med många bollar i luften stämmer inte. Vi människor gör alltid bara en sak i taget, om än i några sekunder.
Just nu bloggar jag, och i bakgrunden skvalar tv´n.
Jag hade tänkt att ge er min tacksamhetslista men just nu är den så lång att jag bara redovisar just det; att jag har en enormt mycket som jag är tacksam för.
Det är riktigt kallt
i mitt rum när jag lämnar sängen på morgonen tack vare att jag numera törs ha dörren till balkongen öppen.
Och jag sover som en stock.
Antingen är jag vansinnigt trött eller så är det allt det där kalla som fungerar som sömnmedel.
Oavsett vilket så tänker jag fortsätta att släppa in luft även om den är alldeles buskall på morgonen.
Det känns så underbart kyligt den här morgonen att vantarna nog måste på.
Om jag hittar dem vill säga.
Jag är inte riktigt klar med garderobsbytet från sommar till vinter än, men nu är det väl verkligen hög tid, eller vad säger ni?
Det händer att får möjlighet att utstöta små glädjerop över kläder jag har glömt att jag har, det hänger ju ett och annat plagg på mina galgar.
Just nu önskar jag att jag har glömt en cool skinnjacka längst in i garderoben, även om sannolikheten för det är lika med noll.
Å andra sidan; hur stor var sannolikheten att jag skulle skriva en bok och föreläsa på bokmässan i lördags?
Betydligt mindre än att hitta en skinnjacka bara så där, det kan jag garantera.
Och jag sover som en stock.
Antingen är jag vansinnigt trött eller så är det allt det där kalla som fungerar som sömnmedel.
Oavsett vilket så tänker jag fortsätta att släppa in luft även om den är alldeles buskall på morgonen.
Det känns så underbart kyligt den här morgonen att vantarna nog måste på.
Om jag hittar dem vill säga.
Jag är inte riktigt klar med garderobsbytet från sommar till vinter än, men nu är det väl verkligen hög tid, eller vad säger ni?
Det händer att får möjlighet att utstöta små glädjerop över kläder jag har glömt att jag har, det hänger ju ett och annat plagg på mina galgar.
Just nu önskar jag att jag har glömt en cool skinnjacka längst in i garderoben, även om sannolikheten för det är lika med noll.
Å andra sidan; hur stor var sannolikheten att jag skulle skriva en bok och föreläsa på bokmässan i lördags?
Betydligt mindre än att hitta en skinnjacka bara så där, det kan jag garantera.
måndag 28 september 2009
Award
till mig från Cattis (klicka) som jag hade förmånen att få träffa live på mässan.
I denna award ingår att berätta tio grejjer om mig som ni inte redan vet.
1. I småskolan i Fjällbacka (ettan och tvåan) hette min fröken Kerstin Ekborg.
2. I fjärde klass var jag konferencier för en stor konsert för första gången.
3. Var 12 när jag tillsammans med min sånggrupp uppträdde på Lisebergs stora scen.
3. När jag var 15 rymde jag hemifrån genom att knyta ihop två lakan och hissa mig ned från mitt rum.
4. När jag var 16 var jag tonårstjock, hade småkrulligt permanentat hår och en hel del finnar.
5. Vid 17 lärde jag ut Travoltas danssteg från Saturday night fever till prästens son i Strömstad.
6. Som 18-åring flyttade jag till Göteborg
7. ...och trodde att jag skulle bli artist.
8. Förlorade som 19-åring, i en audition till en tv-serie, mot Maria Lundqvist.
9. Som svar på en test inför test föreslog Mensa att jag nog skulle ägna mig åt annat än intelligenstester.
10. Jag har vunnit 10 000 på en trisslott.
28 september 1994
förliste Estonia, och jag minns att jag var uppe tidigt för att amma min son som då var 1 1/2 månad, samtidigt som man kunde följa det hemska dramat på tv.
Idag är det 15 år sedan.
Idag är det 15 år sedan.
Full fart på coachen
idag, och dagen avslutas i tvättstugan.
I ivern att bli snabbt klar med tvätten glömde jag överdraget till fåtöljen som ska till nya lokalen, alltså måste jag tvätta en skvätt även i morgon.
Det gör dock inte så mycket eftersom den dagen ska ägnas åt eftersatt utvecklingsarbete (det andra kallar administration), och en dutt tvättstuga stör därmed inte alls.
Det har även varit full fart på telefonen idag, och nu börjar veckorna i nya lokalen fyllas på. Härligt.
Enskilda klienter blandas med grupper och då många hör av sig från övriga landet kommer jag också att lägga in telefonklienter; inte optimalt för klienten, men hellre det än att inte ha någon att prata med alls.
Till något helt annat; vad har ni för temperatur runt om i landet? Har ni sett till någon frost?
På text-tv sid 402 kan man se temperaturer för hela landet, och på nästa sida världen runt.
Sånt håller jag på med.
Det, och Fjällbackas webkamera.
En viss galenskap skadar inte i den här branschen.
I ivern att bli snabbt klar med tvätten glömde jag överdraget till fåtöljen som ska till nya lokalen, alltså måste jag tvätta en skvätt även i morgon.
Det gör dock inte så mycket eftersom den dagen ska ägnas åt eftersatt utvecklingsarbete (det andra kallar administration), och en dutt tvättstuga stör därmed inte alls.
Det har även varit full fart på telefonen idag, och nu börjar veckorna i nya lokalen fyllas på. Härligt.
Enskilda klienter blandas med grupper och då många hör av sig från övriga landet kommer jag också att lägga in telefonklienter; inte optimalt för klienten, men hellre det än att inte ha någon att prata med alls.
Till något helt annat; vad har ni för temperatur runt om i landet? Har ni sett till någon frost?
På text-tv sid 402 kan man se temperaturer för hela landet, och på nästa sida världen runt.
Sånt håller jag på med.
Det, och Fjällbackas webkamera.
En viss galenskap skadar inte i den här branschen.
söndag 27 september 2009
Jag hade
inte beställt sömn i soffan i två timmar, det kom ändå.
Och nu är jag jättetrött istället för uppiggad av en kvarts bortdomning.
Jag tar och struntar i tvättstugan 19.00, den finns kvar i morgon också.
I morgon är det det måndag, och för ovanlighetens skull har jag klienter då... eftersom att jag är ledig tors-fre på grund av lokalflytteriet.
Just ikväll är jag sugen på en bra film, gärna smörig och tårdrypande. Eller kanske en deckare? Komedi? Thriller?
Lättare att berätta vad jag inte vill - och aldrig kommer att - se: Rysare, Sience fiction, dubbade svenska krimalhistorier och Ensam mamma söker.
Jag fick med lite tv där, men strunt samma.
Hellre ser jag 18 reprisavsnitt av Rederiet än något av ovanstående.
Och min fråga till er blir förstås; vad vägrar ni se på bio och/eller tv?
Och nu är jag jättetrött istället för uppiggad av en kvarts bortdomning.
Jag tar och struntar i tvättstugan 19.00, den finns kvar i morgon också.
I morgon är det det måndag, och för ovanlighetens skull har jag klienter då... eftersom att jag är ledig tors-fre på grund av lokalflytteriet.
Just ikväll är jag sugen på en bra film, gärna smörig och tårdrypande. Eller kanske en deckare? Komedi? Thriller?
Lättare att berätta vad jag inte vill - och aldrig kommer att - se: Rysare, Sience fiction, dubbade svenska krimalhistorier och Ensam mamma söker.
Jag fick med lite tv där, men strunt samma.
Hellre ser jag 18 reprisavsnitt av Rederiet än något av ovanstående.
Och min fråga till er blir förstås; vad vägrar ni se på bio och/eller tv?
Min film från mässan är för stor för Blogger
När den väl är placerad på youtube - som enligt initierad kan ta filmer på upp till 2 Gb - får ni länken här.
Men inte nu.
Magen skriker efter föda.
Mäktig mat som pizza.
Rysligt gott dan efter dan.
Men inte nu.
Magen skriker efter föda.
Mäktig mat som pizza.
Rysligt gott dan efter dan.
Bilder från föreläsningen, tack Gilla.
Inledningen av seminariet. Pirrig men inte nervös.
Laddad är nog rätt ord.
Väntar på att alla ska sätta sig.
Beskriver hur livets pusselbitar föll på plats när jag insåg mitt medberoende.
Signering, är betydligt gladare än vad jag ser ut.
Morgonrocken
sitter som fastklistrad och de rosa fluffiga tofflorna har aldrig varit bekvämare. Det saknas bara praliner så har ni klart för er hur söndagslyxigt jag har det.
Nåväl, husfrusysslorna finns kvar, och tvättandet sköter inte sig självt hur nöjd jag än känner mig efter mässan.
Divafasonerna kan på sin höjd pågå i ytterligare 20 minuter, sedan tar jag nya tag i det helt vanliga livet.; det som jag är så erhört förtjust i.
Att vara i mig är att vara på en bra plats just nu.
Nåväl, husfrusysslorna finns kvar, och tvättandet sköter inte sig självt hur nöjd jag än känner mig efter mässan.
Divafasonerna kan på sin höjd pågå i ytterligare 20 minuter, sedan tar jag nya tag i det helt vanliga livet.; det som jag är så erhört förtjust i.
Att vara i mig är att vara på en bra plats just nu.
Jag hann inte att också vara fotograf
på mässan, det fick ju vara måtta på arbetsuppgifter.
Det fanns dock andra som var flinkare, och här är deras resultat.
Intervju i montern.
En stund före mig satt Mankell på den stolen, och i kö för att snacka lite stod PC Jersild. Coolt!
Casanovas Kvinna bland andra böcker... Hajjar ni?
Hotellmat.
På mässan fanns inga räkor vad jag kunde se, däremot en Speakers lounge där alla seminariedeltagare kunde vila fötterna och få i sig mat och dryck, så också jag. Kaffe och macka.
Man kan inte anklaga mig för att vara särskilt fantasifull.
För övrigt kan jag meddela att Annika Lantz är en liten smal människa...om nu ni också hade en lite annorlunda bild av just henne.
Det fanns dock andra som var flinkare, och här är deras resultat.
Intervju i montern.
En stund före mig satt Mankell på den stolen, och i kö för att snacka lite stod PC Jersild. Coolt!
Casanovas Kvinna bland andra böcker... Hajjar ni?
Hotellmat.
På mässan fanns inga räkor vad jag kunde se, däremot en Speakers lounge där alla seminariedeltagare kunde vila fötterna och få i sig mat och dryck, så också jag. Kaffe och macka.
Man kan inte anklaga mig för att vara särskilt fantasifull.
För övrigt kan jag meddela att Annika Lantz är en liten smal människa...om nu ni också hade en lite annorlunda bild av just henne.
lördag 26 september 2009
Hemma igen
och är både nöjd och glad.
Det var fantastiskt roligt både att hålla föredrag och att träffa mina bloggvänner Cattis, Karina (som jag tyvärr bara hann hälsa på) och Simona som debuterar nästa år och som gästarbloggar hos skrivarmamman.
Brorsan filmade, och när jag får tid ska jag länka den hit om kvalitén är okej.
En ofantlig mängd vänner dök upp från när och fjärran, och det var oerhört roligt att träffa alla även om tiden var knapp.
Nina vaskade fram ett kort från när jag vankade runt på BB för 15 år sedan och det var onekligen en syn...
Jag blev hämtad på Centralen och när jag kom hem var bordet dukat, ljusen tända och det vara bara för mig att sjunka ned och bli serverad.
Fötterna är som bollar och någon längre sträcka tänker jag inte förflytta mig idag.
Tror faktiskt att jag sitter kvar där jag sitter just nu resten av kvällen, för att baxa mig till sängen efter den här lyxhemkomsten är det nog ingen som har lust med.
Ja just det; jag har fått min första recension av Casanovas Kvinna. 3 av 5 a;n i amelia.
Tusen tack för det.
Det var fantastiskt roligt både att hålla föredrag och att träffa mina bloggvänner Cattis, Karina (som jag tyvärr bara hann hälsa på) och Simona som debuterar nästa år och som gästarbloggar hos skrivarmamman.
Brorsan filmade, och när jag får tid ska jag länka den hit om kvalitén är okej.
En ofantlig mängd vänner dök upp från när och fjärran, och det var oerhört roligt att träffa alla även om tiden var knapp.
Nina vaskade fram ett kort från när jag vankade runt på BB för 15 år sedan och det var onekligen en syn...
Jag blev hämtad på Centralen och när jag kom hem var bordet dukat, ljusen tända och det vara bara för mig att sjunka ned och bli serverad.
Fötterna är som bollar och någon längre sträcka tänker jag inte förflytta mig idag.
Tror faktiskt att jag sitter kvar där jag sitter just nu resten av kvällen, för att baxa mig till sängen efter den här lyxhemkomsten är det nog ingen som har lust med.
Ja just det; jag har fått min första recension av Casanovas Kvinna. 3 av 5 a;n i amelia.
Tusen tack för det.
fredag 25 september 2009
Välkommen till Göteborg
och mitt hotell.
Sitter uppkrupen i min stora säng och har förstås min värsta och äldsta=mjukaste T-shirt på mig. Den lilla makeup jag har haft idag är eliminerad och håret sitter mitt på huvudet i någon slags tofsvariant.
Räkmackan ligger i magen, och jag är redo att putsa på föredraget lite. Gjorde ett tappert försök på tåget, men det gick så där. Alltså tar jag nya tag...efter Idol.
Det här äventyret är riktigt, riktigt roligt och jag ser fram emot morgondagen.
Sitter uppkrupen i min stora säng och har förstås min värsta och äldsta=mjukaste T-shirt på mig. Den lilla makeup jag har haft idag är eliminerad och håret sitter mitt på huvudet i någon slags tofsvariant.
Räkmackan ligger i magen, och jag är redo att putsa på föredraget lite. Gjorde ett tappert försök på tåget, men det gick så där. Alltså tar jag nya tag...efter Idol.
Det här äventyret är riktigt, riktigt roligt och jag ser fram emot morgondagen.
På väg mot Göteborg
och hittar dagens intervju i Bohusläningen på nätet.
Klicka här.
Det är lite bökigt att blogga på tåget, så detta blir mitt enda försök.
Dessutom känner jag mig lätt illamående av att stirra in i en dataskärm, och det är ju trist när jag har bespetsat mig på en obscent stor räkmacka när jag kommer fram.
Jag säger det igen...färska räkor kan man bara äta på västkusten.
Klicka här.
Det är lite bökigt att blogga på tåget, så detta blir mitt enda försök.
Dessutom känner jag mig lätt illamående av att stirra in i en dataskärm, och det är ju trist när jag har bespetsat mig på en obscent stor räkmacka när jag kommer fram.
Jag säger det igen...färska räkor kan man bara äta på västkusten.
Sista inlägg före avresa
Klicka här så kommer du till Kalla Kulor.
Vi får se om jag bloggar från Göteborg. Om inte hoppas jag att alla få en trevlig helg.
Puss & Kram
Vi får se om jag bloggar från Göteborg. Om inte hoppas jag att alla få en trevlig helg.
Puss & Kram
Det måste
bli ett par nya skor.
Planering sprack.
Springer iväg nu.
Grå.
Eller svarta.
Svarta kanske blir bäst.
Hjälp.
Drar nu.
Planering sprack.
Springer iväg nu.
Grå.
Eller svarta.
Svarta kanske blir bäst.
Hjälp.
Drar nu.
Och tror ni
att jag vet vad jag ska ha på mig på mässan än?
Nä.
Alltså plockar jag nu fram ett par nya fina jeans som alldeles säkert måste läggas upp, nya kavajen som jag tror att jag ska ha - och skor som funkar till det.
Under kavajen måste jag också ha något - annars blir det uppståndelse av helt fel anledning - och vad detta "under" ska bestå av har jag än så länge inte den blekaste aning om.
För säkerhets skull tar jag med mig en extra uppsättning som jag vet alltid funkar om nu helspegeln på hotellet brakar sönder av skratt när jag har den nya kavajen på mig.
Nä.
Alltså plockar jag nu fram ett par nya fina jeans som alldeles säkert måste läggas upp, nya kavajen som jag tror att jag ska ha - och skor som funkar till det.
Under kavajen måste jag också ha något - annars blir det uppståndelse av helt fel anledning - och vad detta "under" ska bestå av har jag än så länge inte den blekaste aning om.
För säkerhets skull tar jag med mig en extra uppsättning som jag vet alltid funkar om nu helspegeln på hotellet brakar sönder av skratt när jag har den nya kavajen på mig.
Resdag
och har börjat packa viktiga saker som en mässbadge med mitt namn på, tågbiljetter och mitt eget exemplar av Casanovas Kvinna som har lite vikta hörn här och där.
Filmkameran som min lillebror ska få hantera är laddad (tänkte lägga upp filmen här om den blir okej) och glasögonen putsade inför läsningen på tåget.
Nu åker jag inte förrän i eftermiddag men det är väl lika bra att sätta fart när jag nu ändå inte kunde sova så länge som jag hade planerat. Byx- och skoproblemet måste redas ut, och jag ska ta mig en funderare på om datorn ska packas ned.
Jag dricker lite Gevalia, det brukar lösa alla frågetecken.
Filmkameran som min lillebror ska få hantera är laddad (tänkte lägga upp filmen här om den blir okej) och glasögonen putsade inför läsningen på tåget.
Nu åker jag inte förrän i eftermiddag men det är väl lika bra att sätta fart när jag nu ändå inte kunde sova så länge som jag hade planerat. Byx- och skoproblemet måste redas ut, och jag ska ta mig en funderare på om datorn ska packas ned.
Jag dricker lite Gevalia, det brukar lösa alla frågetecken.
torsdag 24 september 2009
Själv har jag
spelat hockey med Brynäs vid ett tillfälle. Eller ja; spelat och spelat, det beror väl lite på hur man ser det kanske...
Först och främst hade jag lite problem med åt vilket håll jag skulle hålla klubban, alltså om jag var rightare eller leftare. Till sist viftade jag med den rakt framför mig, det kändes bäst så.
Problem två kom vid matchstart där mina vita - omsorsgfullt slipade - konståkningsskridskor med hundra taggar inte riktigt ville hänga med i snabba stopp och svängar. Piruetter för att lura motspelarna var dessvärre inte att tänka på.
I paus kom en av spelarna med ett örhänge och ett läppglans som hade ramlat ur mina alltför stora matchbrallor, och när jag till sist vred benet ur led fick jag bäras av isen...
En mycket kort karriär som ledde till att jag inte kunde gå ordentligt på tre månader.
Om det var värt det?
Nej, verkligen inte.
Jag hittade aldrig det andra örhänget.
Först och främst hade jag lite problem med åt vilket håll jag skulle hålla klubban, alltså om jag var rightare eller leftare. Till sist viftade jag med den rakt framför mig, det kändes bäst så.
Problem två kom vid matchstart där mina vita - omsorsgfullt slipade - konståkningsskridskor med hundra taggar inte riktigt ville hänga med i snabba stopp och svängar. Piruetter för att lura motspelarna var dessvärre inte att tänka på.
I paus kom en av spelarna med ett örhänge och ett läppglans som hade ramlat ur mina alltför stora matchbrallor, och när jag till sist vred benet ur led fick jag bäras av isen...
En mycket kort karriär som ledde till att jag inte kunde gå ordentligt på tre månader.
Om det var värt det?
Nej, verkligen inte.
Jag hittade aldrig det andra örhänget.
Datorn är ivägskickad
och coachen filar naglarna medan regnet smattrar utanför.
Igår tog man äntligen, efter 6 månader, bort den lift som har använts för att föra byggarbetarna upp och ned på fasaden som har renoverats från topp till tå.
Tån är just där min lägenhet befinner sig, och utanför min balkong har liften - storlek gigantisk - parkerats varje natt. Nu är den borta och ljuset har kommit tillbaka.
Ja, inte just nu när himlen äntligen har behagat bli kolsvart och det mullrar så där skönt. Mina stearinljus skiner så fint i mörkret, och att ta en promenad till affären är inte att tänka på just nu.
Jag måste dit idag i alla fall, för lägenheten kommer snart att fyllas av trevliga ungdomar som vill bli gödda, men jag kan vänta till det ljusnar lite...eller ta bilen.
Vi får se; så länge filar jag på medan regnet smattrar utanför.
Igår tog man äntligen, efter 6 månader, bort den lift som har använts för att föra byggarbetarna upp och ned på fasaden som har renoverats från topp till tå.
Tån är just där min lägenhet befinner sig, och utanför min balkong har liften - storlek gigantisk - parkerats varje natt. Nu är den borta och ljuset har kommit tillbaka.
Ja, inte just nu när himlen äntligen har behagat bli kolsvart och det mullrar så där skönt. Mina stearinljus skiner så fint i mörkret, och att ta en promenad till affären är inte att tänka på just nu.
Jag måste dit idag i alla fall, för lägenheten kommer snart att fyllas av trevliga ungdomar som vill bli gödda, men jag kan vänta till det ljusnar lite...eller ta bilen.
Vi får se; så länge filar jag på medan regnet smattrar utanför.
Ingen Bohusläning idag
enligt rapporten hemifrån.
I morgon då kanske.
Just nu är min lillebrors bröllopsfotograf, Tom Svensson, på 4; an och berättar om sin nya bok om tamariner.
Otroliga bilder.
Heja Tom och grattis!
I morgon då kanske.
Just nu är min lillebrors bröllopsfotograf, Tom Svensson, på 4; an och berättar om sin nya bok om tamariner.
Otroliga bilder.
Heja Tom och grattis!
Rosenrött
Någon frågar mig om det alltid är rosenrött och paradislikt hos familjen coach, och det är det förstås inte.
Vi har perioder där vi behöver lugn och ro, vi har perioder av omförhandlingar, vi har perioder av nya tag, vi har perioder av bara vänskap, vi har perioder av tomhet, vi har perioder av enskildhet och vi har perioder av sorg.
Vad vi aldrig har är perioder utan respekt.
Vad vi aldrig har är perioder utan förståelse för varandras problematik.
Vad vi aldrig har är perioder utan kommunikation.
Vad vi aldrig har är perioder utan en grundläggande kärlek.
Ja, det är annorlunda.
Nej, alla kan inte välja det livet som jag har valt.
Ja, jag har valt det med helt öppna ögon.
Nej, jag påverkas inte av vad någon annan tycker om mitt val.
Ni som har följt mig en stund vet att jag själv väljer hur jag ska må, hur jag ska ta det som landar i mitt knä och att min självkänsla inte är beroende av andra.
Ni vet också att jag är djupt tacksam för resan jag personligen har gjort genom smärtan, sorgen och medberoendet.
Min trygghet sitter idag i mig själv, inte i någon annan.
Finare gåva hade jag inte kunnat ge mig själv.
Ungefär så...
Vi har perioder där vi behöver lugn och ro, vi har perioder av omförhandlingar, vi har perioder av nya tag, vi har perioder av bara vänskap, vi har perioder av tomhet, vi har perioder av enskildhet och vi har perioder av sorg.
Vad vi aldrig har är perioder utan respekt.
Vad vi aldrig har är perioder utan förståelse för varandras problematik.
Vad vi aldrig har är perioder utan kommunikation.
Vad vi aldrig har är perioder utan en grundläggande kärlek.
Ja, det är annorlunda.
Nej, alla kan inte välja det livet som jag har valt.
Ja, jag har valt det med helt öppna ögon.
Nej, jag påverkas inte av vad någon annan tycker om mitt val.
Ni som har följt mig en stund vet att jag själv väljer hur jag ska må, hur jag ska ta det som landar i mitt knä och att min självkänsla inte är beroende av andra.
Ni vet också att jag är djupt tacksam för resan jag personligen har gjort genom smärtan, sorgen och medberoendet.
Min trygghet sitter idag i mig själv, inte i någon annan.
Finare gåva hade jag inte kunnat ge mig själv.
Ungefär så...
8 timmar
senare är jag riktigt utsövd och tre koppar Gevalia på det har sett till att jag dessutom är pigg.
Bra, för idag är listan på göra-saker lång, och de inkluderar mer personliga än yrkesmässiga uppdrag.
Bland annat ska sonens gamla dator tömmas på information för att sedan levereras vidare till en kompis; alltså kommer pcdoktorn hit och hämtar hårddisken.
För i världen kunde man sätta in en cd och göra en total återställning, men inte nu inte. Det är så bökigt att jag, som är normalbegåvad på teknik, inte kan lösa det utan hjälp av expertis.
395 pix kommer det att kosta, och det kan det väl vara värt för att få bort all gammal information?
Andra punkter på listan är appplicering av rött nagellack, hyfsande av ögonbryn och koll på skor som jag kan gå i på mässan.
Ett par på scenen och ett par att kliva runt i är planen, å andra sidan är det mycket scen på lördag så de höga klackarna kanske får sitta på till jag ska ta mig till centralen och åka hem.
Jag har tackat nej till att umgås på fredagkvällen i Göteborg och ska istället njuta av mitt eget sällskap på hotellet för att vara laddad inför lördagen.
Alkohol har jag struntat helt och hållet i de senaste två åren, vilket var lika bra eftersom jag ändå bara fick i mig det kanske tre gånger per år.
Det gör å andra sidan att jag inte tycker att partyn är särskilt viktiga, och om jag någon gång är på fest blir jag oftast supertrött när alla andra precis har kommit igång.
Vad ska ni göra idag?
Bra, för idag är listan på göra-saker lång, och de inkluderar mer personliga än yrkesmässiga uppdrag.
Bland annat ska sonens gamla dator tömmas på information för att sedan levereras vidare till en kompis; alltså kommer pcdoktorn hit och hämtar hårddisken.
För i världen kunde man sätta in en cd och göra en total återställning, men inte nu inte. Det är så bökigt att jag, som är normalbegåvad på teknik, inte kan lösa det utan hjälp av expertis.
395 pix kommer det att kosta, och det kan det väl vara värt för att få bort all gammal information?
Andra punkter på listan är appplicering av rött nagellack, hyfsande av ögonbryn och koll på skor som jag kan gå i på mässan.
Ett par på scenen och ett par att kliva runt i är planen, å andra sidan är det mycket scen på lördag så de höga klackarna kanske får sitta på till jag ska ta mig till centralen och åka hem.
Jag har tackat nej till att umgås på fredagkvällen i Göteborg och ska istället njuta av mitt eget sällskap på hotellet för att vara laddad inför lördagen.
Alkohol har jag struntat helt och hållet i de senaste två åren, vilket var lika bra eftersom jag ändå bara fick i mig det kanske tre gånger per år.
Det gör å andra sidan att jag inte tycker att partyn är särskilt viktiga, och om jag någon gång är på fest blir jag oftast supertrött när alla andra precis har kommit igång.
Vad ska ni göra idag?
onsdag 23 september 2009
Ena ögat
är vaket medan det andra har fallit ihop i någon slags dvala. Jag ska klara mig ett par timmar till är det tänkt, men sedan struntar jag nog i att kämpa emot.
Första steget mot sängen tar jag genom att lägga mig ner i soffan, där jag kommer att befinna mig till Anders Bagges glada ansikte tonas ut och Idol övergår i något annat.
Steg två tas då mot sängen och möjligtvis sneglar jag bara en gnutta på Aktuellt och fräcka rånkupper från en annan förort innan jag säger god natt till familjen och stänger det andra ögat.
I huvudet går jag igenom min tacksamhetslista, och sedan är det torsdag.
Första steget mot sängen tar jag genom att lägga mig ner i soffan, där jag kommer att befinna mig till Anders Bagges glada ansikte tonas ut och Idol övergår i något annat.
Steg två tas då mot sängen och möjligtvis sneglar jag bara en gnutta på Aktuellt och fräcka rånkupper från en annan förort innan jag säger god natt till familjen och stänger det andra ögat.
I huvudet går jag igenom min tacksamhetslista, och sedan är det torsdag.
Snabbt hemma
Kollar igenom intervjun i Bohusläningen innan tryck, Amelia ber om pressbilder (intervju i nr 22), skickar samtalsövningar till klienter, avlägger mötesrapport till kollega, mailar lite, gör ännu ett blogginlägg och sedan tillbaka till stan igen.
Hej vad det går undan.
I morgon är det broms och Fokusering på mässan.
Hej vad det går undan.
I morgon är det broms och Fokusering på mässan.
Ännu ett mail...
"Hej Åsa!
Läste precis ut din bok och jag vill tacka dig för en vidunderlig, intressant och smärtsam läsning.Ibland vill man ju inte höra hur jävla stark man är, men nu vill jag säga det till dig- vad du är stark Åsa!Själv har jag ju levt med en man med svartsjuka och jag känner till ganska mycket av det du har upplevt...Tack för dina upplevelser!"
Läste precis ut din bok och jag vill tacka dig för en vidunderlig, intressant och smärtsam läsning.Ibland vill man ju inte höra hur jävla stark man är, men nu vill jag säga det till dig- vad du är stark Åsa!Själv har jag ju levt med en man med svartsjuka och jag känner till ganska mycket av det du har upplevt...Tack för dina upplevelser!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)