Nu har jag ju en hel del att säga efter ett ha varit borta ett par dagar. Ny inspiration, och mängder med klokskap serverat av mina lärare Per Bjergestam och Kjell Enhager.
Jösses vad de kan mycket.
Och de är inte ens fullärda, i alla fall inte om man frågar dem.
De har egna coacher, handledare, går kurser och utbildar sig så fort det finns en möjlighet.
När man tror att man kan allt stagnerar man, och som coach är inte det särskilt bra. Då sätter man sig över den man tror sig kunna hjälpa.
Och om jag inte inser att jag själv behöver hjälp och utveckling, hur kan jag då tro att det är bra för dig?
Jag längtar redan till nästa utbildningstillfälle i början av juni.
Men här och nu blir det pasta!
4 kommentarer:
Å herregud. Ja, du gör det bra. Verkligen. Jag skulle då inte vilja vara coach (särskilt inte om man faller över Liz)
Liz är världens bästa klient. Du vågar testa nytt, det är allt som behövs:)
Kraaaam
Jaha, där ser man. Jag trodde jag var ett satans hopplöst fall. Du kan få min hjärna då jag dör.
Nä, den ska du nog donera till någon forskare som kan förstå hur den är funtad. Det kan handla om revolutionerande upptäckter:)
Skicka en kommentar