Mina apor gillade ni tydligen inte, och då är vi väl inte särskilt lika, ni och jag.
Men det är helt okej. För lika skapar ingen dynamik, antar jag.
Om jag skulle leva med en likadan som jag skulle inte så mycket hända.
Vi skulle ligga i en soffa och läsa hela dagarna, och den enda maten som serverades skulle vara fläskfilé.
Dessutom skulle vi ha samma slags böcker i bokhyllan och enbart se romantiska komedier på bio.
Sjukhusreality skulle vara tv-favoriten och promenader skulle inte finnas ens i vår fantasi.
Våra samtal skulle enbart bestå av ett samstämmigt hummande, och vi skulle veta vad den andre sa, tyckte och tänkte utan att någon behövde öppna munnen.
Nä, tack och lov för fästmannen.
Nog för att vi är födda samma dag, men där slutar våra likheter.
4 kommentarer:
Jodå, jag tyckte att aporna var jättesöta, men kunde inte komma på någon klämmig kommentar :)
Visst är de fina.
Tråkigt att de ska vara i fångenskap, men det kan ju hjälpa arternas överlevnad.
JO jag älskar apor jag tillochmed ropade på min fästman så att han skulle titta !!!
Men sen tog min energi slut orkade bara röra ögonen inget finger.
Apropå skansen, när vi var små och var där med mamma led jag så fruktansvärt av att djuren var fångna så att se dem på bild är mkt bättre tycker jag!
Kramar
Helene; känner du dig fortfarande hängig? Bra då att du vilar.
Krya på dig!
Kram.
Skicka en kommentar