Katten & jag

En man ringer på dörren och berättar att man vill ha tillgång till min balkong för att snygga till golvet, det tillsnyggade får dock inte beröras på 24 timmar.

Det förstår jag - men inte min katt.
Det är bara en av många småsaker som min katt inte förstår.

Vi har fortfarande problem med samstämmigheten nattetid, där katten tycker att jag ska vara vaken - och jag vill sova.
Skriker han inte så kräks han lite här och där som en del av den komplott han har satt ihop för att störa min nattsömn eftersom han vet att jag vaknar och kommer springande med hink och trasa.

Min finaste matta är nu placerad på balkongen, eftersom den numera ser ut som den klösbräda den har blivit behandlad som.

Skulle jag, mot all förmodan, kliva upp ur sängen när jag väl har lagt mig på kvällen hanterar han mig som om han vore en vakthund och jag en inkräktare; han flyger på mina bara ben och greppar dem med sina klor ute. Om han inte har kräkts förstås, då är han mänskligt lugn.

Min vanligtvis lugna stämma fungerar på de flesta, dock inte katten.
När jag till sist låter som en vrålapa lyssnar han.
Jag har då nått den adrenalintopp han är ute efter och det får honom att somna gott.

Att jag då är fullständigt klarvaken bekymrar honom inte för ett ögonblick.