En fjärdedel av dagsmålet avklarat, och nu måste jag sova en timma.
Jag är brutalt osäker på vart den här storyn tar vägen, men jag litar på att jobbet blir gjort till sist.
Hjärtat, hjärnan och jag har ju funkat bra tillsammans tidigare när det har varit femtontusen ord kvar att skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar