lite bohuslänska från mig idag, och det kan mycket väl vara så.
Innan min medverkan var jag i fikarummet, och vid bordet bredvid satt två personer som pratade misstänkt likt mitt gamla modersmål.
Eftersom jag inte tycket att man ignorer bohusläningar frågade jag förstås; och minsann, var det inte ett par Smögenbor.
De kunde stoltsera med 100 000 nyvunna kronor, och vi avhandlade både sexmissbruk och det bohuslänska snöläget innan de var tvungna att bege sig hemåt, rika och glada.
Och yes, den dialekten är smittsam.
3 kommentarer:
Den är underbar!
Jag såg dig - och tyckte att både du och "vad han nu heter" fick prata väldigt bra till punkt (för det mesta). Jag hoppas att det kändes så för er också?
Du var bra - och såg inte alls rödkantad ut :)
kram Sanna
Tack Sanna; Han heter Roger Nilsson.
Skicka en kommentar