torsdag 22 april 2010

Nu kan man kanske tro

att jag har tagit någon form av sovmorgon, men icke sa nicke.
Här arbetas det på minsann.

Jag försökte mig på lite klädrådgivning idag när färgerna skar sig i mina ögon, men offret för min kritik var inte särskilt nöjd och påpekade syrligt att min senaste utrensning hade gjort att skåpet var tomt på passande t-shirts.
Jag är en påpekare av två saker (vad jag kan påminna mig om just nu):
Kläder (färger) och ord (uttal och böjningar).

I det här hemmet säger vi inte Sveitsch när vi menar Schweiz, inte heller säger vi egängkligen när det korrekta uttalet är egentligen.
Vi kallar amerikanska medborgare amerikaner - eftersom amerikanare är bilar - och vi använder hon, han, honom och henne som sig bör i den här delen av landet.

Ap, ap, ap har jag sagt sedan barnet var tre.
Stackarn.
Å andra sittan sitter talspråket som en smäck.
Frågan är väl om han är tacksam för det, han var inte särskilt vältalig när han gick till skolan....

Vad skulle ni ha gjort; struntat i färgerna eller påpekat det?

5 kommentarer:

HOUSE of ADELA sa...

Haaa....känner igen mig där...både uttal och att påpeka lite fint att dom färgerna ska du nog inte ha i hop lilla gubben...;) Ibland faller det i god jord, ibland inte.;)

Kram Adela

Cattis sa...

Låta bli färgerna. Jag har en dotter som har 25 färger samtidigt och hon älskar att alla tittar på henne och talar om hur glad hon ser ut.

Med tanke på att hon gått svartklädd i fyra år låter jag henne behålla det hon vill på sig, för när jag säger något om det går hon ner sig igen direkt.

kramkram

Åsa Hellberg sa...

Tack... jag ska nog skärpa till mig där ändå.
Men sveitch kommer jag aldrig att gå med på:)

Kram Åsa

Pennelina sa...

Det där med uttal och dialekter... Gubben säger fortfarande yngefär, men slutade faktiskt med dödde under tiden då vi bodde i Norge - där det faktiskt var korrekt.

Mitt masande vad det gäller uttal har att göra med att resten av familjen är dyslektiker, och jag har en tro på att det är lättare att stava ett ord man uttalar rätt. Vet dock inte om det haft någon verklig effekt... mer än möjligen att min familj har blivit intresserad av ord och har ett skapligt ordförråd.

Det är inte illa av en som hoppade av skolan i åttan ;-)

Kramar från Pennelina

Åsa Hellberg sa...

"Jag träffade hon" är okej norrut... här ger det mig ryskningar.
Yngefär har jag aldrig hört, spännande:)

Kram till dig också,
Åsa