fredag 8 oktober 2010

Jag vill påstå att jag

inte är särskilt lättprovocerad, men något som faktiskt får mig att gå i taket är när man lägger fram teorin om att överlevnad från cancer handlar om "livsvilja", "kontakt med sitt inre" eller annan mumbojumbo.
Sicken jävla bullshit. Visa mig den småbarnsförälder som inte vill leva eller den morfar som inte vill uppleva sin pensionsålder.

Överlevnad från cancer är ett lotteri. Vissa överlever, andra gör det inte. Sannolikheten för det förstnämnda ökar vid cellgiftsbehandling om sjukdomen inte har gått för långt.
Det handlar om tur.

Jag har en väninna som trodde mer på healing än cellgifter, inte minst för att håret var så viktigt för henne.
Jag vet inte om hon hade levt idag om hon hade tagit emot gifterna, men att chansen hade varit högre är nog ändå rätt klart.

Vill du dansa för att frigöra dina känslor, fine, gör det. Meditera om du mår bättre av det, gå till en terapeut om du behöver prata, ring dina vänner om du behöver stöd.
Men ta för tusan emot de mediciner som erbjuds.
Det enda din livsglädje ger dig om du ska bota dig själv är att du dör med ett leende på läpparna.

4 kommentarer:

Pennelina sa...

Helt enig! Väntar på besked just nu... på fredag får jag svar :-D

Livet är outgrundligt ibland, så är det bara :-)

Kramar från mig!

Åsa Hellberg sa...

Är det det som du inte pratar om på din blogg?

jag ska tänka på dig på fredag!

Kram Åsa

Pennelina sa...

Bland annat, men det kommer... vill vänta för att inte oroa i onödan.

Själv är jag inte stressad. Lustigt nog. Tror att jag bara har juverinflammation (vilket jag haft flera gånger, även efter jag slutat amma) Går på antibiotika nu, så jag mår bättre för var dag :-D

Kramar från mig :-D

Åsa Hellberg sa...

Vad bra, då är det nog det som är "felet".
Kram