En vän har läst min bok

"Boken, språket lätt att ta till sig - berättelsen och parallellberättelsen likaså.
Människans sätt att reagera är alltid relevant och logisk även om det innebär stora svårigheter och trauman.
Ångest, ja tom psykisk ohälsa är i grunden fullständigt friska reaktioner på sjuka stimuli. Att barn- och ungdomsårens upplevelser av stöd eller ickestöd av ens personlighetsutveckling är grundbultari ens vuxenliv kan bara bekräftas av din berättelse.

Å visst blir det tydligt att missbruk och medberoendet är bara två sidor av samma mynt . kanske inte ens två sidor utan samma sida men med olika utgångspunkt/förutsättningar?
Boken andas dock optimism - även de svåraste utmaning kan bemästras om en gemensam vilja och kraft kan mobiliseras. Du har mycket att lära dina medsystrar. Du har mycket att lära oss alla - mönster går igen, temat missbruk/bekräftelsebehov finns i många varianter."

Personen är chef för socialtjänsten på en kommun någonstans i Sverige, alltså inte helt obekant med problematiken medberoende och missbruk vilket väl responsen visar.

Tusen tack!