Det är nu

det börjar. Båtar, både motor - och segeldrivna, glider in i hamnen för att lägga till. För många är Fjällbacka slutmålet, medan andra är på väg mot Strömstad. Trängseln i hamnen ger upphov till både vänskap och slagsmål, kanske mest det förstnämnda nuförtiden.

1980, när jag var nyss fyllda 18 år, var Fjällbacka det hottaste stället på västkusten. Smögen i alla ära, men det var lite "finare" i min by.

Just på midsommar var det kanske inte så fint. Raggare från hela Sverige hade sedan många år bestämt sig för att just Fjällbacka var den bästa platsen för party, och bil efter bil rullade in i samhället.

De campade inte långt ifrån mormor och morfars hus, och efter diverse alkoholintag vinglade de in mot samhället för att ha kul.

Ofta hade kul redan på vandringen, det sjöngs och skålades längs med vägen, och en och annan postlåda fick sätta livet till för att allt var så himla roligt.

När jag var liten satt jag på balkongen och tittade på alla dessa skinnvästklädda partymänniskor som passerade vårt hus på sin väg, närmare dem än så fick jag inte gå.

Emellanåt sprang morfar ner för trappan - ut i trädgården, och jagade iväg busar som hade mage att gå in på hans tomt. Han var rädd om sina buskar och bär, min morfar, och de allra mest dyngfulla såg nog inte riktigt var de landade när alkoholen hade knockat dem.

Till sist satte polisen stopp för spektaklet och motade bort alla amerikanare redan vid infarterna till Fjällbacka, så de rattade söderut i stället och landade någonstans norr om Smögen där de satte nya bopålar varje midsommar.

Det blev lite tomt. Midsommarfesten på mormor och morfars balkong kom liksom av sig när vi inte hade detta skådespel framför ögonen längre.

Havsutsikten hade vi ju tröttnat på långt innan raggarna kom till stan.

Balkongdörren

är från och med idag öppningsbar även om inglasningen inte är klar än och de fina blommorna får vänta ytterligare ett par veckor.

Men jag kan ta ut en stol om jag vill.

Jag kan vädra om jag vill.

Katten kan gå ut om han vill.

Som vi har längtat!

Jag funderar

och letar efter en känsla. Inte så mycket en story som en känsla, just den jag får när jag läser böcker som jag inte vill släppa.
Jag har en hittapåbokidé i huvudet, men hittar inte känslan...alltså avvaktar jag med pennan.
Inte ord kommer att präntas innan känslan är där.
Däremot flyger det runt karaktärer som jag inte har greppat än, kanske ingår det också i den där feelingen som jag saknar just nu?

Kliet i fingrarna vill hugga tag nu, inte vänta på känslor och annat tjafs.

Tur då att det är jag som bestämmer, och herrejösses, man kan ju faktiskt få ut den första boken innan man har skrivit klart den andra.
Eller?

Coaching

Hittade denna länk hos en coachkompis, och vill förstås visa den för er.
Kjell Enhager och Magnus Kull är mina eminenta coh rysligt duktiga lärare på Coach2coach.
Ska man nu utbilda sig till coach är min idé att göra det hos de som kan mest, som hanterar "mästerskapet" som det pratas om på filmen.

Nej

sa jag chefen när jag fick ett samtal om konsultande i morse, den här dagen är coachen ledig. Jag har inga större problem med att säga nej, men som egen företagare är det vanskligt ibland.
Inte idag dock.

Vi har en halv plan på att åka till stan och titta på alla segelbåter, men vi överlåter beslutet åt vädret.
Tonåringarna glider in norrifrån på Centralen vid två, sedan får vi se vad som händer.

Sonen kan inte fatta varför vi måste umgås på midsommar när han vill vara hemma hos en kompis och titta på fotboll och spela någon form av spel.
"Du har inte ens fyllt 15", svarar jag och sätter därmed ner foten gällande familj vs. kompisar den här helgen.
Han ska få åka med en kompis och hennes mamma på en (rest)resa någonstans vecka 28, så lite midsommar med oss klarar han nog galant.

Vi tjurar kort i den här familjen, fem minuters stamp med foten så är det över. Ovänskap är varken min eller sonens grej, troligtvis för att vi båda oroas av konflikter. Å andra sidan är vi båda okej på att ta dem, men det blir inga stora grejer. Stamp, stamp och så är vi klara.

Det är möjligt att det kommer en revolution vid 16 och 48, men av det syns inga tecken - än så länge i alla fall.

Nu ska jag träffa en artificiell sol, något annat finns inte att tillgå i förorten idag.

Idag

smet jag in på biblioteket i förorten och frågade om de hade höstens katalog från Svensk bokhandel. På sidan 109 fanns jag.
Märklig känsla.
Jag sneglade mot bibliotikarierna (svårt ord) och undrade om de hade läst katalogen och sett mig där. De såg inte ett dugg imponerade ut så min berömmelse hade tydligen inte nått dem än.
Texten till debutantporträttet har jag skrivit själv, och som vanlig gick det undan. Det gör det när jag skriver, alltså blir det ofta fel. Fort och fel hänger ihop för mig, och det är något jag är nödd och tvungen att arbeta med om jag ska fortsätta på skrivarbanan.
Jag suger inte på mina formuleringar, de blir som de blir.
Det kallas självkritik och det är bra om man gör något av den. Jag kan förstås också välja att lämna den därhän, men då får jag baske mig sluta kritisera mig själv också.

Okej, slutkläm; jag finns i katalogen som presenterar höstens böcker och jag är förvånad, skitglad och ruskigt tacksam.
Missade citattecken och kommadito bjuder jag på.

Jag är ju för bövelen debutant!

Och tror ni inte

att jag har tagit mig ett par dagars ledigt igen.
Ja gör det, sa jag chefen när jag frågade, och så bestämde vi det.
Egentligen hade jag tänkt att vara ledig på måndag, men det sprack, alltså tog jag ledigt i morgon istället då det passade bättre.

Jag har halva Marian Keyes kvar och den tänker jag sträckläsa från och med morgondagens första kopp kaffe. Eller ikväll om jag inte kan somna. Sonen har bjudit in halva grannskapet och jag har lovat att de ska få stanna länge. Länge som i till 02.
En grabb ska sova över, flickorna ska gå hem.
De är inte fyllda 15, någon måtta på nattöpppet får det ju vara, eller hur?

Ps, det är lustigt hur jag bollar med det där med 15 lite som det behagar mig. "Du har inte ens fyllt 15", säger jag när det inte fås något. "Du är faktiskt snart 15", säger jag däremot när det krävs något. Jag är 47 och borde verkligen veta bättre...

Det svänger

Dansband på fyrans morgon-tv, jannez (jo, de stavar det så).

Är det något jag kan så är det dansband, herrejösses vad man har dansat till dessa i sina dar.
Gästis i Grebbestad. Hunneboparken. Kongressen i Uddevalla

Just Uddevalla var väl ingen hit, eftersom jag skolkade från skolan för att kunna åka de åtta milen dit, men jag väljer att se det som ett bevis på hur oerhört viktigt det var för mig att dansa.
Betänk att jag var med när Saturday night fever hade premiär, och att jag och Travolta satte alla danssteg tillsammans, vilket inte har ett dugg med dansband att göra utan snarare med dansant bredd.

Bugg, disco eller hambo spelar ingen nämligen ingen roll.
Eller, spelade ingen roll.
När jannez nu spelar gungar jag lätt i soffan och inser att det finns dåtid och nutid.
Landar jag någonsin på ett discogolv nu dansar jag som jag gjorde på 80-talet.

Det enda jag har lagt bort är axelvaddarna.

Tacksamhet

För dagens berörande möten, privata och yrkesmässiga.
För att sonen hade en härlig picnik med vänner i Solskenet.
För att min säng har alldeles nytvättade lakan.

Sov gott!

Från förlaget

"Vår kanske viktigaste bok i höst på ett ytterst allvarligt tema är "Casanovas Kvinna" av Åsa Hellberg."

Klippt från ett utskick av Kalla Kulor idag.

Vardag

En vårlik himmel skymtas i Stockholmstrakten och det är nästan lite ståpäls över det.

Jag trodde kanske inte att det skulle vara grått för all framtid, men det baseras på långvarig vädererfarenhet snarare än på några tecken i skyn.

Det är helt okej för mig att ta två veckor av lite vårväder innan sommaren drar igång.
Jag känner mig inte riktigt redo än, och ändå har jag laddat med vita kläder sedan i mars.
Det är nog bristen på våraktiviteter, som att sitta på en uteservering och frysa eller att ligga med en filt över sig på badstranden, som saknas för att det ska kännas som riktig sommar än. Jag behöver mina inledande ritualer för att välkomna det där varma och sköna, och har slarvat med dessa i år.

För er semestersvenskar ska jag skärpa till mig och tar helt enkelt lunchen ute idag i den sextongradiga vårvärmen.

Det är nämligen idag som gäller i den här delen av landet, för i morgon och resten av veckan vankas det tydligen annat igen.

Fredag är härmed omdöpt till midhöstafton.

Den här dagen

är en trist och grå förortsdag.
Inget nytt under molnen, snarare samma gamla vanliga visa.

Tur att jag ska jobba i morgon, tjoho!

Tajming

Det känns som om jag har valt en klockren ledighet under 4 dagar. Det har varit inomhus som har gällt, eftersom jag inte gillar att promenera i skyfall.
Jag gillar inomhus, trots att jag är uppfödd vid hav och skog. Även som liten gillade jag inomhus mest har jag för mig.
När andra längtar efter skogspromenader förstår jag inte riktigt vad de menar.
"Det är så friskt ute", säger vissa och känner uppenbarligen till något som jag har missat.

Här är det friskt inne.
Jag ser på gubbarna som kliver runt i regnet på ställningarna utanför min balkong och det ser inte alls så "friskt" ut, bara kallt och vått.

Inne hos mig är det varmt och skönt. Uppkrupen i soffan med en kopp kaffe och DN är jag väldigt glad att jag inte är balkongreparatör. Å andra sidan kan det ju hända att de också vill ha en kopp kaffe och sitta i min soffa, det har jag inte kollat.

Jag är dock väldigt tacksam att de jobbar med balkongen, när den är klar kommer jag ju att vara ute på den i alla fall.
Det kommer att bli en alldeles utmärkt dos av frisk luft inbillar jag mig.

Så, helt ärligt; är ni ute - eller innemänniskor?

Nja

"Natt på muséet 2" var inte lika bra som ettan sa sonen, själv hängde jag med utan andra förväntningar än att det var kul att gå på bio just med honom.

Efteråt åt vi en massa kött på en restaurang i Heron city så att vi (läs jag) skulle slippa lägga någon tid på matlagning i kväll.
Otroligt bra idé naturligtvis.
En lika bra idé var det att ta ledigt i morgon, eftersom tisdagen bjuder på 12 arbetstimmar på raken.

Jag kommer ju att vara hur pigg som helst tills dess!

Och vinnarna av Casanovas kvinna är...

Ninna och Kia!

Så fort jag har första böckerna i min hand (Augusti) skickar jag dem till er.

Underbara Fjällbacka!

Idag när regnet öser ner i Stockholm skiner solen så här vackert i Fjällbacka. Jag vet att jag har smygläsare (vilket man är när man undviker kommentarsfältet) därifrån och här kommer en hälsning till er.

Underbara regn

Man kan säga att naturen får den dusch den behöver just nu, resten av sommaren kommer nämligen att bli varm och solig.
Med det i åtanke känns denna regnvecka helt okej.

Nästa vecka är det midsommar.
Förra året tillbringade vi den på Kolmården, och det var inte första gången.
Ska man åka dit är just den dagen ett utmärkt val, det är inte så många andra som är där då.
De flesta dansar som små grodor runt midsommarstången på Skansen i trängsel medan vi kan beskåda schimpanser, gorillabebisar, delfiner och björnar i lugn och ro.
Ett utmärkt val av midsommarfirande om ni frågar mig.

Vad vi ska göra i år har vi glömt att prata om, vi får väl helt enkelt ta ett snack med våra tre tonåringar.
Min röst ligger på Kolmården även i år.
Egentligen hade jag velat rösta på Grekland, men för det måste man ha semester.

Det har inte jag, därför nöjer jag mig med en tripp till Norrköping.

I morgon är sista dagen

för att anmäla sig till utlottningen av "Casanovas kvinna". Anmälan sker helt odramatiskt i kommentarsfältet.
Notarius publicus, i form av sonen, anländer 18.00 då lottningen sker under strikta och ofuskiga former.
Tävlingsledningen ber om att få önska lycka till!

Jösses

vilken kraftkvinna jag visar mig vara.

Skrotet lyftes upp och ner som om det vore av bomull. Löpbandet fick jobba så hårt att håret stod som om det vore blåst av en carolafläkt.
Jag såg hur de andra kvinnorna i lokalen avundsjukt tittade på mig och mina muskler, och då jag är en inspirerande coach ropade jag "häng med för tusan" och så gjorde de det.

Ni har just läst min vision av träning, hur det egentligen var tänker jag inte förtälja mer av än att jag var där och att jag lever.

Ikväll blir det chips.

God lördag

Vi står i startgroparna för ett träningspass. Det var ett tag sedan och frågan är hur kroppen kommer att reagera.

Ska jag ta i på riktigt eller mjukstarta?
Ska den mjuka magen få sig en omgång?
Ska jag gå eller springa på löpbandet?

Svaret på alla dessa viktiga frågor kommer jag att ha om enochenhalv timma.
Det är möjligt att jag kommer att ge er ett svar, men det är också möjligt att jag inte orkar.

Hörs vi inte av förrän i morgon så vet ni i alla fall varför.

Det känns

på doften att fästmannen är här. Pepparstekt oxfile´med grönpepparsås, smörstekta grönsaker och potatis till den som vill.

Så där doftar det inte när man värmer en burk gulaschsoppa kan jag informera om.
"Lagar fästmannen mat?" hojtade sonen i mobilen och slängde sig hem från kompisen. Behöver jag säga att han inte hade kommit hem förrän sent om det var jag som skulle hantera slevarna?

Två filmer kommer att avnjutas under kvällen; Valkyria (Tom Cruise) och en brittisk Wallander (Kenneth Branagh).

Fredagsmys va?

Det regnar inte

i Stockholms södra förort, det skyfaller.

Oprah tävlar med dammtrasan och just nu är det dött lopp. En städerska måste ta en paus ibland, you know.
Dagens show handlar om att organisera i sitt eget hemkaos!
Perfekt och inspirerande när det just nu är vad jag försöker med.

Det är skönt att rensa, det känns som skallen blir renare också. Yttre kaos är inte min grej, egentligen...ändå låter jag det bli stökigt.
Hm, det är helt klart så att jag behöver en plan.
Mest för att jag gillar min rena skalle, det är den som tar stryk när jag lever i röra.

Men det artar sig minsann, just nu har jag ett vardagsrumsgolv att gå på och en soffa att breda ut mig i. På bordet framför soffan ligger det som ska ligga där som diverse glasögon, fjärrkontroller och stearinljus.
I sängen ligger alla kuddar prydligt och på överkastet ligger ingenting förutom en katt.

Hall och kök är väl det jag får återkomma om, 38 papperkassar med tidningar är inte särskilt smart att ta ut i skyfall och just nu står de i hallen.
I köket måste den megastora lampan upp igen, sladden fästas utmed taket och krukor ska tillbaka till fönstret. Brödrosten ska...ställas någonstans. Allt detta belamrar just nu köksbordet efter förra veckans fönsterbyte.
En sväng med dammsugare och golvmopp och det kommer att bli så fint, så fint.

Fräscha blommor på det så är knoppen redo för nya utmaningar

Glad

Läste just Malin Persson Giolitos senaste inlägg. Klicka här.

Jag slutade genast att sura och insåg att gnäll kan framföras på många sätt, torrt och konstaterande kan det bli förbaskat roligt.

Arg

Jag läser bloggar, så ofta jag kan faktiskt.
Ofta bloggar om livsöden som vi andra inte är i närheten av.

Och jag känner att jag blir arg och förbannad för att om en procent i bloggsfären handlar om livsöden som berör handlar allt för många procent om gnäll.

Gnäll, gnäll, gnäll.

För vad gör vi som faktiskt har det bra, som inte är ett barn och förlorar en mamma i cancer, som inte har förlorat någon i en bilolycka, som inte har ett barn som har blivit mördat eller inte har barn som sitter häktade?
Är vi tacksamma för det vi har? Nej, vi gnäller!

För min del har jag problem med gnäll när vi egentligen har ofantligt mycket att INTE gnälla över.
Varför fokuserar vi på allt det vi inte har, när vi egentligen har allt det viktiga vi behöver?
Varför?

Coachen har svårt att förstå och behöver er hjälp, för nu är hon förbannad och frustrerad.

Läs gärna vimmelmammans blogg och berätta om ni känner er gnälliga eller tacksamma efteråt.

Sommarlov

Jojomensan, fru coach tar ledigt fredag och måndag bara så där.

Vi ska leka lite sommarlov är meningen, dvs sova länge, äta glass (godisföbudet är nu avverkat) och kanske dra igång elgrillen på spisen.

Någon fungerande balkong kan jag fortfarande inte ståta med, men när jag nu tittar ut genom fönstret har de första glasrutorna placerats på utbyggnaden, så snart mina vänner kan även jag köpa pelargoner.
Rosa tror jag, blekrosa.
Och såna där blå som växer och blir stora och vilda. Något namn på dem har jag inte, men på mitt torg behöver man bara peka tack och lov.
Sedan ska det inhandlas åtminstone ett styck solstol, där coachen ska ligga och dricka kaffe i skuggan, eftersom solen enbart är framme där på förmiddagen.

Semester har jag valt bort den här sommaren, jag tar istället strödagar här och där.
Som nu.

Fre-mån, and I deserve it!

Ja just det

Tävlingstiden går ut på söndag.
Nu ska coachen/skribenten sova.

Omslaget

har Nina Leino gjort och på hennes meritlista finns också "14 år till salu" (72 000 sålda pocket!) och flera av Kajsa Ingemarssons böcker.
Superbegåvad!

500- Tada!

Det blir ingen tävling, det blir ett lotteri.

Vill du ha ett signerat exemplar av denna utmärkta bok när jag får de första böckerna i början av augusti, så skriv något i kommentarsfältet. Jag lottar ut 2 ex.

Halvtid

Ungefär i alla fall.
17.00 åker jag tillbaka till stan för att arbeta, men innan dess tvättas det i det Hellbergska hemmet. De vita byxorna till skolavslutningen är nu vita och fina igen efter bröllop och fotbollsmatch med den lille kusinen, och kommer att bäras till en snygg T-shirt.

Det har varit en dag av allvar i skolan, där rektorn har pratat med åttorna om vad som har hänt och hur skolan tänker när det gäller kvällens skolbal (som niorna ändå ska genomföra) och skolavslutningen på torsdag.
Sonen frågar mig varför jag är så ledsen när jag ändå inte kände flickan som dödades, och hur förklarar man sin föräldrarädsla för sin tonåring?
Att det lika gärna kunde ha hänt i hans klass, eller i fästmannens barns klasser? Att det kommer så nära, när man känner till de inblandade och vissa föräldrar? Att man kan sörja av sympati?

Jag vill inte oroa men ändå förklara...och mest slutar det med att jag säger att jag älskar honom och att jag tycker att han är världens bästa.

Ibland kanske det räcker.

Nedräkning

Detta är inlägg 498 och det närmar sig den utlovade 500-tävlingen.

Vi kan väl bestämma att tävlingen publiceras i morgon?
Jag har några teknikaliteter kvar att peta i.

Dagen går i raketfart, både på kontoret och hemmavid. Enskilda samtal, grupper och administration i form av skatteinbetalningar bland annat. Jag administrerar hemma och coachar på "kontoret". Bra uppdelning som passar mig.
Samtidigt som jag betalar pengar till staten ska jag slänga in en tvätt i maskinen, det gäller att ha många bollar i luften just idag.

Annars gillar jag en sak i taget, med fokus på det jag gör just då. Allt annat blir rörigt.

Hur gör ni?

Dagens tankar

Coachen har inte levererat några munterheter idag. Min tankar är fyllda av alla de känslor jag har upplevt de senaste dagarna; glädje, kärlek, frustration och sorg.
Just nu är jag närmare gråt än skratt, och gråten handlar mer om tacksamhet än om sorg.

Dagens lista är kort, men betyder desto mer:

Min familj.

Det allra värsta

har hänt på sonens skola, en flicka i 9;an är död och två skolkamrater är häktade misstänkta för mord.

Det är en ofattbar tragedi, allra främst för flickans familj och vänner, men också för de två skolkamraterna som jag har förstått är alldeles vanliga ungdomar.
Vad är det som kan gå så ofantligt snett under en nykter fest inför skolavslutningen på torsdag?

På skolan finns nu kurator, präst, föräldrar och sörjande vänner och i morgon är niornas avslutningsbal, den de har sett fram emot hela terminen.

Sonens årskurs har ledigt idag men i morgon ska de dit och vet inte riktigt vad som väntar. Sorg tar sig så många uttryck och jag vet att min son och hans vänner håller kontakt just nu, kanske är det den bästa trösten just för dem.

Hur niorna tröstas vet jag inte.
Tre kamrater är borta, varav en är död.
Det är så ofantligt sorgligt och obegripligt.

Sätta gränser

Det är vardag mina damer och herrar, och låt oss återvända till allvaret en liten stund.

Många av oss som har varit, eller är, medberoende har svårt att sätta gränser mot andra. Vi låter dem kliva över det som är vår integritet, samvete, övertygelse, magkänsla och sunda förnuft. Vi gör våra egna gränser oviktiga eftersom andra betyder mer än vad vi själva gör.

Ibland känner vi inte ens till våra gränser; vi vet inte att vi har rätt att säga nej och att vi har rätt att värna om det som är vårt.
Vi tror att vår hela existens är beroende av vad andra tycker om oss, och vår allra största rädsla handlar om att inte bli accepterade för om vi inte blir det finns vi inte.
Så vi anpassar oss- förminskar oss - förnekar oss, för kanske blir vi omtyckta då. Om vi ger upp allt det som är vi blir blir vi kanske gillade.
Vi tror nämligen att vårt riktiga jag inte går att tycka om, att vi är fundamentalt "fel".

Tack och lov kommer de flesta av oss till en punkt när vi känner att vi inte klarar mer.

Det är svårt att sätta gränser, och allra svårast har vi som har diskvalificerat oss själva i många år.
Vägen tillbaka till oss själva och våra gränser handlar om att säga nej; hit men inte längre. Det här är mitt och det måste du respektera.

I början kanske vi måste känna efter ordentligt innan vi säger nej, vi måste be om betänketid och återkomma.
I nästa steg säger vi kanske nej med en motivation; "Nej, jag kan/vill inte för att...".

I tredje steget kan vi säga nej utan motivering, vi säger bara "Nej tack", eller "Nej, det kan jag inte", eller kanske "Nej, det vill inte jag" eller helt enkelt bara "Nej".

När vi lär oss att säga nej till det som inte känns bra för oss, säger vi Ja till oss själva.
Och när vi säger Ja till oss själva är vi något stort på spåret.

Vi har hittat den väg som är vår, inte någon annans.

Göra sin röst hörd

Hemma vid 15.30 och sedan marscherade undertecknad i rask takt mot röstlokalen.

Det var bara jag och en massa funktionärer där.

Skulle man göra en snabb vallokalsundersökning hade man kunnat konstatera att i mitt valdistrikt vann min kandidat och mitt parti.

Häpp!

Liten blir stor

Jag kommer ihåg när han tultade efter mig vart jag än gick, Åfa kallade han mig innan s var en bokstav han kunde uttala.

Hans lille son har ingen storasyster han kan förfölja, alltså körde han mellan de uppdukade borden med sin trehjuling och ropade hej till alla istället. Emellanåt slog han sig ned i någons knä, strunt samma i vems, snackade lite, tog sig lite mat och drog sedan vidare på sin cykel.

Jag tror inte riktigt att han förstod vilket steg hans föräldrar tog när de högt och tydligt sa ja till varandra där på bergshällen med utsikt över alla ängar och blivande vinrankor. Vi vuxna förstod precis, och i alla fall kom mina näsdukar till användning gång på gång.

Molnen skingrades bara en timma innan vigseln och kanske var det min styvpappa som blåste bort molnen när hans enda barn skulle gifta sig.
Jag tror att han var oerhört stolt och glad för min brors skull när han tittade ner från sin himmel, och jag tror att det var fler än jag som kände att han var där och såg hur bra det har blivit, och hur fint min bror och hans fru har tagit hand om gården och sin lilla fina familj.

Efter vigseln bjöds det på mat, sång och skratt i ladan som var dekorerad med björkar, ljus och filtar för den som tyckte att det var lite kallt.
När bruden överraskade brudgummen med sin vackra sångröst åkte näsdukarna fram igen, min filmkamera skakade när jag försökte filma allt det vackra.

Om jag någon gång har funderingar på hur riktig kärlek kan se ut ska jag ta fram den filmen och ett paket näsdukar.

Hollywood, släng er i väggen!

Psst

"Jag kan inte sova, alltså sitter jag här i min soffa och viskar i väntan på avfärd. Det ska bli så roligt, så roligt, och jag kommer att vara så trött så trött; för tack vare att jag har funderat på allt det där roliga har jag inte kunnat sova. Kan man verkligen ha resfeber i min ålder, för i så fall är det det jag lider av inbillar jag mig.

Strunt samma, idag blir det bröllopsfest, hurra!"

Fredag

Denna dag, en lista.

-Familj.
-Bröllop.
-Kärlek.

Oops, två listor; jag har en för allt jag måste packa ned också.

Sko

Home sweet home

Jag undrar om det finns någon som är mer hemkär än jag.

När jag har varit borta en dag så är det helt underbart att komma hem till förorten. Här har jag allt jag behöver (utom fästmannen, men han är bara ett samtal bort) som sonen, katten, mat, säng, toa och rengöringscreme.
Till och med stöket känns hemtamt och mysigt.

Är jag borta mer än en dag är det däremot trevligt om det är städat och fint när jag kommer tillbaka, så i morgon efter kursen hoppas jag att jag är fit for fight för en rensning.
Vi åker till västkusten sex på lördag morgon och kommer tillbaka söndag eftermiddag, och risken är stor att jag inte har en gnutta energi kvar då; alltså lägger jag krutet på röran i morgon.

Idag ska jag bara vila och njuta av att jag har ett hem att komma till.
Jag har det väldigt, väldigt bra.

Jag väser

"god mor gon", till sonen och han undrar yrvaket om hans mamma har förvandlats till ett monster.
Det har hon inte, men rösten förmår inte med än stötvisa väsljud.

Det blir helt klart en intressant dag.

Dock infinner sig en tacksamhet för att jag inte ska träffa klienter idag, för de mötena hade jag fått ställa in. Inte för min skull, men för klienterna är det inte kul med en coach som inte klarar att samtala. Det är ju liksom precis hela grejen.

Nu ska jag väsa ihop med coachkollegor och de är så pratsamma själva att jag kan hålla en låg profil och förhoppningsvis komma igen med nya (röst)resurser i morgon.

05.20

tyckte min kropp att det var färdigt med sovandet för denna gång. Inte direkt "önskat läge" som vi pratar om inom coaching...men är jag vaken så är jag.

Vilken tur ändå, för jag har inte en aning om vad jag ska ha på mig idag.
Det betyder att det kommer att åka kläder på och att det kommer att åka kläder av.
Ibland är det så himla svårt att välja bland alla blusar, och en slafsig mjuk och skön T-shirt är inte att tänka på.

Och byxor, ska vi prata lite byxor? Just idag får de inte sitta åt någonstans, det räcker med att det känns som om halsen har en stram polotröja på sig, resten av kroppen måste få vara flexibel och avslappnad. Och har jag några sådana flexibla byxor?

Små och väldigt oväsentliga problem denna morgon, jag vet ju att om ett par timmar står jag färdigklädd utan problem.

Nej, vad tror vi om en kopp kaffe?

En lågbloggdag

Jag har helt enkelt inte haft tid, fullt ställ hela dagen och nu måste jag hyfsa till naglarna innan jag dunar in.
Rösten är nu - i princip -helt försvunnen och låt oss hoppas att den kommer tillbaka i morgon då det är coachutbildning hela dagen.
Det är ju inte så att man sitter tyst de två dagarna med coach2coach, tvärtom. Det coachas, diskuteras och hela miljön inbjuder till pratsamhet.

Nu ska jag vara tyst. Knäpptyst.
Tjingeling.

Slemmigt

Ja ni hör ju redan på titeln att det här inlägget handlar om ynklighet och halsont.

Det är samma visa varje år; halsen bestämmer sig för att göra något kreativt av 3 dagars kliande och istället för att göra sig frisk gör den sig av med rösten och lägger till en hosttaggtråd.

Det är helt okej idag, jag är "ledig" och ska ägna mig åt intervjuer bland annat.
Via mail, vilken tur va?

Sedan blir det lite tvättstuga, bröllopstal och nagelpiff.
Inget av detta kräver några röstresurser utan genomförs i lugn och tystnad.
Dessutom tror jag att det kommer att regna i den södra förorten idag- och tack - det passar mig alldeles utmärkt,

Har ni några planer för dagen?

...

Fortfarande isolerade. Frigivningen är beräknad till 16.00.

Det närmar sig

Jag skulle kunna ägna denna dag åt att komma upp i mina 500 inlägg, jag har ju liksom inget annat för mig medan jag är kattvakt och isolerad i mitt vardagsrum.

Detta kommer dock inte att ske, eftersom jag inte är redo än.
En tävling av den dignitet jag ämnar skapa kräver planering och eftertänksamhet, inte hastverk bara för att min bloggimpuls är hög.

Jag har egentligen andra viktiga saker att fundera på, som talet till min lillebror med fru.
Gårdagkvällen ägnade jag åt tankar på detta, och när jag skrattade högt istället för att somna insåg jag att jag var något på spåret men att jag skulle spara idén i huvudet och ta fram den dagtid istället.

I morgon kommer det på pränt, dock inte här eftersom han är här och snokar.
Nu har jag världens bästa lillebror, men det innebär inte att han kommer att få enbart ett hyllningstal.
Som betydligt äldre syster har jag ett och annat att förmedla, trots att jag själv är väldigt ogift.

Jag kommer att tala om för dem hur de ska hantera sina problem, pensionsspara, vikten av äktenskaprådgivning, exempel på samtalstekniker och hur de ska ta hand om sin son så han får en god självkänsla.
Då jag är en förespråkare av tanke, känsla och kropp kan det också hända att de får göra en övning under bröllopsmiddagen. Jag kommer i så fall inte att gå alltför djupt, men en femton - tjugo minuter kommer vi nog att behöva för att hitta den närhet och sårbarhet som övningen syftar till.

Det kan också vara så att jag kommer att trycka på hur viktig utbildning är, att ingenting kommer gratis och att gästhuset bör hållas städat om jag vill komma på besök.

Jag tar, som ni förstår, mitt storasysteruppdrag på mycket stort allvar.

Vad trevligt

När fönstren är bytta kommer det att krävas en storrengöring av de rum som får nya fönster. Jag har slarvat (eller om det är min ursäkt) med städningen tack vare vetskapen om att bytet skulle ske "inom kort".

Man kan väl säga att mina ursäkter är slut strax om jag inte skulle använda mig av att det forfarande kliar betänkligt i halsen.
Igår löste jag det med en alvedonkur och jag antar att en sådan kommer att fungera idag också.

Dagens arbete inleds för min del 17.00 och förhoppningsvis kan jag då titta ut genom nya fönster för att se om jag behöver ett paraply eller inte på min väg till "kontoret".

Nya fönster

kommer att installeras under dagen i sonens rum och i köket.
Vilken tid vet jag inte, under dagen hette det i meddelandet.
Jag stannar hemma och vaktar istället för att lämna ut nycklar, eftersom katten försvann förra gången de var här.

Och medan jag pratar med er här kommer gänget in, lite sura över att jag VÄGRAR låsa in katten - men påföljande klaustrofobisk chock - på toaletten.
Alla fönster kommer att vara öppna, och så även ytterdörren för den ska visst vara svår att hålla stängd emellan springen ut och in.
Istället barrikaderar jag Misse och mig själv, med hans toa och mat, i vardagsrummet. Dit finns ingen dörr men jag har fixat hinder i form av köksstolar, stege, golfbag och stora kuddar.

Håll tummarna för att jag lyckas hålla honom i trygghetszonen.

Listor

Dagens tacksamhet:

Min dator och att jag slapp betala.

Dagens många samtal, modiga samtal, som ger mig oerhört mycket trots att det inte är jag som är klient.

Min mobil.

Bra saker med mig idag:

Jag visade tacksamhet för hjälpen jag fick på Computer city.

Jag var rädd om min ekonomi = rädd om mig själv, när jag säkerställde att det var en "säker" parkeringsplats jag valde.

Jag var snäll mot mig själv när jag var ute i god tid inför första mötet och fick ladda en stund i lugn och ro precis som jag behövde.

Dina listor ser säker helt annorlunda ut, och det är inte formen som avgör. Det avgörande är att du kan se vad mycket fint du gör varje dag, för dig själv och också för andra.

HIO

Fästmannen gjorde en hole in one idag som inte räknas då det var en reservboll han slog eftersom den först utslagna verkade ha försvunnit.
Det hade den inte och då måste den spelas.

Som den coach jag är försöker jag peppa honom att se det fantastiska trots att det inte räknas...och det gick väl inte riktigt hem kanske.
Han är en tävlingsmänniska och det är inte jag.

Surar ni när ni förlorar?
Surar ni när de ni hejar på förlorar?
Är ni kort - eller långsura?

Låt oss kartlägga er surhet, det kan bli riktigt kul.
Liz; börja du!

Dator, avsnitt 368434759

Den är äntligen hemma.

God morgon

Dagen tillbringas på "kontoret" där jag inte har någon dator, bara klienter.

Mellan mina klientmöten läser jag just nu Marian Keyes.
För mig är det perfekt ned - och uppladdning för att vara "rensad" inför nästa klient.
Jag kan inte vara kvar hos "Sven" och hans problematik när jag träffar "Pelle", så jag gör några snabba anteckningar och sedan tar jag fram Keyes några minuter innan "Pelle" kommer.

Det händer att det inte finns någon luft i schemat och då går jag på toa och spolar handlederna med iskallt vatten. Det är mitt eget trick för att nollställa mig själv.

Just idag verkar kallt vatten vara en toppenide´.

Britain´s got talent "the winners"

Susan vann inte, det gjorde dansgruppen Diversity. Jösses vad bra de är!

Bokstäver

Vad hände med att börja ny mening med stor bokstav?

det verkar inte vara lika populärt längre tycker jag mig märka när jag söker mig runt efter information om diverse saker som intresserar mig. men håll med om att det är svårare att läsa när det ser ut så här. det gäller att se punkterna och eventuella frågetecken, och i alla fall har jag svårt att se vad som står i texterna. är det något nytt vi ser eller är det slarv och lathet. är jag kanske en stofil som behöver starkare glasögon för att kunna avgöra var jag ska "läs-andas".

i övrigt är kliet kvar men jag har tilltro till att det är borta i morgon, idag har jag inte ens varit utanför dörren. min soffa och jag är ett med varandra och tänker så förbli till 22.00 då coachen ber sin bön och lägger sig i sängen.

jag kommer aldrig mer att skriva på detta sättet, jag lovar. jag ser inte själv vad det står.

Grattis till mig själv

15 år av morsdagar, i mitt fall 365 per år.

Hur summerar man det; dessa dagar av kärlek, ansvar, fröjd, stolthet och oro?

"Kommer jag att klara det", frågade jag min väninna när han var en ärta i livmodern. Frågan ställdes inte utifrån en oro för ekonomi eller ensamhet. Det gällde mer hur jag skulle vara som förälder, om jag skulle duga.

Skulle jag kunna vara den guide och beskyddare som en barn behöver? Skulle jag, en tidigare rätt vilsen själ, kunna ge det mitt blivande barn skulle behöva av omsorg, kärlek och tillit?

När jag tänker tillbaka idag är jag stolt och glad att det bar. Det var ingen självklarhet, och visst har det svajjat ibland, men mer för mig än för ärtan.

Han är trygg, varm , medkännande och bryter sig alldeles lagom fort ut ur mammagreppet.
Han verkar ta det i den takt som passar oss båda, dessutom med ordval som tyder på att han har fått med sig ett fungerande språk.

För ut ska han ju trots allt, och vi pratar redan om hur kul det blir för honom att få bo själv inom några år.
Han kommer att klara sig fint, det vet jag och det säger jag till honom ofta.
Hur han än kommer att välja att leva sitt liv så är han en bra människa med ett stort hjärta.
Det kan bära långt, och kan också vara hans repstege upp när han faller i gropen som alla gör emellanåt.
En stege som bär under vilka tyngder som helst.

Att stödja honom i byggandet har varit min viktigaste uppgift.
Mycket av byggmaterialet kommer från det jag ger - men sammansättningen får han fixa själv.

Förhoppningsvis har han förmågan att slänga det som eventuellt har varit lite ruttet under 15 år av morsdagar, 365 dagar per år.

Mamma, grattis på Mors dag.

Dagens tacksamhetslista.

Min mamma;

älskar mig.
ställer upp för mig även om det inte alltid har varit lätt.
har humor.
är världen bästa distansmormor.

Tack!

Nå´t på G

men om jag dricker extra mycket kaffe denna morgon tror jag bestämt att kliet i halsen kan gå över.
För säkerhets skull ska jag hålla ned aktivitetsnivån idag, och på sin höjd vara utomhus en stund.

Min kommande vecka är intensiv och avslutas med två dagars kurs igen innan vi åker till västkusten tidigt lördag morgon.

Inte har jag tid med klierier inte.

Mer kusin

Christian, även "Sillen" kallad, finns i dagens Aftonbladet på Alex Schulmans lista över veckans skönaste svenskar.
Som ny chef på restaurang Humlegården har han tydligen lagat alldeles utmärkt mat till herr Schulman, citatet "jag tror faktiskt inte att det kan bli godare norr om Köpenhamn" säger väl ungefär det.

Fästmannen och jag bestämde genast att detta kräver ett restaurangbesök inom kort.

Beach 2009

Japp, då har man inlett årets solsäsong iklädd bikini på förortens badplats.
En fika , en flaska vatten och min nya kompis Carina i min pytteradio från -93.
Fjolårets bikinis verkade passa i år också, de är säkert inte ens från förra året när jag tänker efter. Det skulle inte förvåna mig om de är från samma år som radion.

Fästmannen kom på besök en stund och när vi hade solat alldeles lagom länge för att vara första gången skildes vi åt vid våra bilar.
Väl hemma hittade jag inte min mobil och det tog nog tio minuter att förstå att den troligtvis låg kvar i gräset på stranden och inte på hatthylllan, i badrumsskåpet eller i någon av lådorna i köket.

Och visst, där mitt på stranden bland alla besökare låg den helt ostulen.
Lena Ph och Orup hade ljudit men ingen hade tydligen inte reagerat, i alla fall inte med att ta min lilla fina - för mig så värdefulla - telefon.

Det får bli ettan på tacksamhetslistan i flera dagar framåt.

I väntan

på Carina tänkte jag städa undan lite här idag, men tar inte ett handtag innan frukost, sladdvisning på Computercity, insmörjning, solbad och någon form av energiintag.


Helgen verkar upplagd för att ta fram sin cabriolet och fräsa runt lite.
Den är tvåsitsig, automatväxlad och går som ett jehu.



Det är sådana små drömmar man får unna sig när den egna forden av 2000 års modell har en AC som har lagt av.

Hellre det än att tjura för något som jag inte kan göra något åt utan hjälp av en verkstad.

Vad ska ni göra idag?

Flytta in hos mig Carina Berg

Jag är oerhört förtjust i Carina Berg som programledare, och när balkongen är klar kan hon få komma hit för ett par dagars snattrande. Hon måste ju vara precis lika trevlig privat inbillar jag mig.

Carina Berg kan vara min nya bästis, och det är kan möjligtvis vara bara en tidsfråga innan hon ringer på dörren och vill flytta in.

Jag måste bara få fråga

Silikonläppar, fint eller inte så fint?

Jag måste bara få säga

Goudaost!

Kvällsmat

Ett par mackor med tre lager ost, mm vad gott.
Hellberg d.y åt med sina vänner så jag behöver ta noll hänsyn till någon annan när det gäller mat, och att laga till mig själv = aldrig i livet.

Kroppen slokar och det betyder att jag behöver äta precis just nu.
Inte blogga, inte maila, inte hämta tvätten, inte prata utan bara äta.
Den fysiska reaktionen är påtaglig och just nu är jag darrhänt.

Slutar nog där innan tangenterna vibrerar sönder.

Morgonfika

Vi satt vid norr mälarstrand i solskenet och måsar, människor, småfåglar och en och annan hundvalp fanns i närheten.
"Jobbar inte folk?", sa vi som tyckte att vi jobbade men bara tog en rast.

Fikastunden blev kortare än tiden vi letade efter parkeringsplats, men eftersom vi bor där vi bor är vi vana.
Vi är också vana vid ickeservice och blev därför glatt överraskade över den fina service som glasfirman i Arlandastad visade.
Det var inga problem och inga problem och inga problem.

Sådant gillar både fästmannen och jag, servicemänniskor som vi är.
Bra start på fredagen, och när bara halva dagen hade gått var vi tillbaka och hämtade bilen med den nya framrutan.

Jag är alldeles säker på att den lilla andfamiljen som ville korsa E4; an också var tacksam att stockholmarna idag hade valt trevlighet som sitt ledord. Trafiken stängdes av i höjd med Järva krog, och den lilla familjen kunde därmed utan fara för sitt liv promenera över sex körfält.

Att vi fick ta en lång omväg bjöd vi så gärna på, det gällde ju liv eller död för en hel liten familj.

Inser

att ni troligtvis förgås av nyfikenhet gällande min inlämnade dator.

Jag kan rapportera följande;
idag skulle jag hämta den från servicen där man hade kommit fram till att det inte var något fel, utan att det var min adapter som var sönder.

Det är den inte. Min adapter fungerar finemang, och det har jag givetsvis testat i min lilla dator av samma varumärke, HP.

För detta konstaterande, att det är fel på min adapter som de inte har träffat, ska jag betala 870 kronor.

När jag lämnade in datorn gick den inte att starta, däremot gick fläkten som en idiot i nedstängt läge, alltså var det inget fel på batteriet som verkstaden hävdar var tomt.
Ja, när den kom till dem 3 dagar senare kanske...

Så, om nu laddaren hade varit trasig hade jag fått betala 870 kronor för exakt ingenting, och sedan x antal kronor för en ny laddare.
Att jag har en giltig garanti är inte giltigt ändå, för det var ju inget fel.

Nu är grabbarna på Computercity service minded och sa att om min adapter fungerar måste det alltså vara ett annat fel som verkstaden har missat...och då måste min fina dator tillbaka till dit igen. Och då slipper jag de 870 kronor som det kostade för ingenting. Halleluja och tre veckor till utan min kompis. Dessutom ryker ju hårddisken om jag skickar den igen.

Nä vet ni, det här blir bara en tristrapport.

Klart slut.

Morgonstund

har guld i mund.

Ärligt talat, vem kom på det?

Tidigt, tidigt

ska jag upp i morgon bitti för att återgälda lite av allt det som fästmannen hjälper mig med.
Det blir en biltur till Arlanda för byte av framruta på hans stenskottade bil.

Förhoppningsvis kan jag locka honom att stanna någonstans på väg tillbaka till stan för en morgonfika och lite samvaro innan våra arbeten kallar oss åt varsitt håll.

Ibland får man sno åt sig lite tid när vi är så himla upptagna som vi är just nu, och en kopp kaffe på ett fik är inte fy skam i så gott sällskap.

Sov gott. I morgon är det fredag och utlovat högtryck

Ny övning

för självkänslan i tillägg till de tacksamhetslistor ni nu säkert använder er av för att de visade sig vara så himla bra:

Tre bra saker om dig själv, bra egenskaper. Jag tar exempel från mitt eget liv idag;

Idag var jag snäll när jag diskade på "kontoret".
Idag var jag en bra vän när jag lät henne prata av sig med mig.
Idag var jag schysst när jag öppnade grinden för en mamma som hade händerna fulla.

Behöver ni en uppsättning egenskaper att använda er av kommer förslag här:
Snäll, bra, vänlig, schysst, tillmötesgående, varm, trygg, rolig, trevlig, modig, klok, ödmjuk...



Övningen kommer från Mia Törnblom och hennes bok "Självkänsla nu".
Ett måste i varje människas bokhylla.

Dagen

på "kontoret" blev kortare än jag trodde idag, och därför kunde jag och bilen ta oss hem smidigt utan några köer.

I morse lyssnade jag på favoitkanalen Mix Megapol vilket var det enda roliga med att köra bil till jobbet varje dag förut - i det gamla livet.

Det är onekligen uppfriskande att lyssna på Adam, Gry & Anders. Just nu är Gry ersatt för att hon vilken dag som helst ska få en bebis, men hon kommer tillbaka efter vad jag förstår.

Av någon anledning lyssnar jag aldrig på radio hemma, och det är lite synd för det finns ju en hel del bra, inte minst på P1.
Snart drar sommarpratarna i gång och i år ska jag baske mig lyssna på vart enda program jag har möjlighet till.
Strunt samma vilka som pratar, det är lika bra program varje gång tycker jag.
Årets värdar är inte klara, så någon lista kan ni inte få.
Bara lite längt efter vad som komma skall.

Den är ju på G nu...sommaren.

Vingård 2

Självklart finns det tidningsartiklar även om min lillebrors vingård. Av någon anledning är det inte han som intervjuas, utan hans kusin som är med i projektet, men ni hittar finfina bilder på min bror, den blivande frugan och min lille brorson.

klicka här för att komma till artikeln.

Coach vs politiker

Jag har tagit beslutet om att använda bilen för transport till staden idag. Det fungerar finemang med tunnelbana och det är egentligen vansinne att använda något annat, men ibland är det ett måste med bil.

I Stockholm har vi den fina uppfinningen med biltullar. Det innebär att varje gång du åker in i -och ut ur - staden kostar de pengar.
Jag förstår varför det kostar att åka in i stan, där man vill minska på biltrafiken, men hur tänker man när det kostar lika mycket att åka ut?

Jaja, det är mycket jag inte begriper och skulle jag överbelasta min hjärna med allt jag inte kan göra något åt skulle den få brännskador.

Det vill jag inte.
Jag vill leva i fred med mig själv och andra, och då gäller acceptans av det som jag tycker är tokigheter men som jag inte kan göra något åt... om jag inte vill engagera mig i gatupolitiken.

Det vill jag inte. Jag vill prata med människor som själva vill göra en förändring, inte vara den som med maktmedel förändrar för andra.

Avslutningsvis

Jag är tacksam för:

Dagens alla klientsamtal.
Min nya Tara och ett stort glas kallt vatten som jag tar med mig till sängen.
En nytt avsnitt av Grey´s anatomi som kommer 21.00 på femman.

Väldigt busy

Det är full sjå när jag kommer hem efter en dag på "kontoret", jag har ungefär 2482 bloggar jag måste kolla till exempel.

Alla mina favortiter har uppdaterats och det kan ta en stund att plöja sig igenom all denna trevlighet.
Men det är avkopplande att få fnissa en stund, och vanligtvis är jag klar med min läsning lagom till Two and a half men på trean 19.00.

Är ni nyfikna på vilka som är mina favoriter så finns de listade under "visa hela min profil" till höger.

Rapport och analys

Att buskiga ögonbryn ofta sitter på skalliga killar är den första noteringen för dagen. Vissa har lika mycket ögonbryn i näsa och öron som över ögonen.
(Var kommer det sig att håret växer så bra där men inte på huvudet?)

Andra reflektioner är att vissa noppar sina till knappt skönjbara streck, medan andra plockar till en tjusig båge.
En tredje variant är den kolsvarta till ett blont hår, och fyran den helt oplockade som sitter på hela ögonlocket.

Sedan finns det grå ögonbryn, och de gör tydligen lite som de vill.
Hår spretar hit och dit, och det skulle troligtvis behövas kraftig gele för att hålla de grövre grå stråna i samma riktning.
De grå sitter ofta på lite äldre, rätt förnöjda, personer. Ögonbrynen verkar inte vara deras främsta prioritering.

Hade de förstått att den 47-åriga normalbegåvade kvinnan mitt emot ägnade sig åt att analysera
just ögonbryn, hade de säkert lyft på ett av sina och trott att jag var uttråkad/inte hade andra bekymmer/var skvatt galen .

De kan ha rätt.

Analys: Jag måste verkligen skaffa mig en annan hobby innan detta går helt överstyr.

Lång härlig arbetsdag

men jag tror bestämt att vi hörs sen.

I dag på tunnelbanan tänker jag studera ögonbryn.
Det kan ju bli precis hur roligt som helst.

Ruckade rutiner

Mina försök att vara ledig fredag och måndag spricker ett par veckor framåt vilket känns bra när jag kan hjälpa en kollega som vill vara lite ledig.

Själv har jag inte planerat in någon längre semester, för första gången någonsin. Inga utlandsresor och inget Fjällbacka utöver bröllopet om snart en vecka då vi åker dit lördag och hem söndag. Vi tar också en sväng i juli när mamma fyller 70 år. Det handlar dock om dagar -inte veckor - i år.

Nu rekommenderar ju jag lång semester, men inte till mig själv.
Förra året var jag ledig hela min sons sommarlov och längre, och det var så härligt att jag lever på det även denna sommar.

Jag är fulladdad helt enkelt.

Vad ska ni göra i sommar?

Vi fick

en stund på sängkanten igår där vi avhandlade allt från betygsoro till att inte ha så många kompisar hemma i sommar.
Lättnaden är tydlig när vi har pratat klart och det som har känts så bekymmersamt under kvällen ensam hemma lättade som dimma när det jobbiga väl var uttalat.

Att prata om det som bekymrar är välgörande och jag är av den bestämda uppfattningen att det är en av anledningarna till att vi har fått förmågan att samtala.
Adderar man med en kram på slutet kan man säga att tanke, känsla och kropp har fått sitt just den kvällen, och att det är en rysligt bra början på nästa dag.

Denna morgon kvittras det som om gårdagens tunga bekymmer inte fanns.

Jag har

en endaste bror.

Han bygger om sin gård till vingård, och har just planterat tusentals specialimporterade plantor på gårdens sluttningar.

Det finns alltså både mat - och vinintressen i min familj.

Vad synd att inget av det drabbade mig.

Jag har

en endaste kusin.

Han heter Christian Hellberg och är kock. Duktig sådan med många tv-program och utmärkelser i sin porfölj. Precis som sin tio år äldre kusin har han utvandrat från Fjällbacka och slagit sig ned i Stockholm.

Han har också blivit intervjuad, kolla här om vi är lika?

Intervju

Nu är den avklarad, den första intervjuen.

Fotografen fick börja, och bild efter bild togs i centrumet där vi träffades. Min apelsinblus råkade passa in alldeles utmärkt i omgivningen, så det var ju ett lyckokast. Jag kan inte bedöma bilder på mig själv, men de blev säkert bra. Vi får se i---i slutet av augusti.

Jag känner mig trygg med att prata om det jag berättar om i min bok, och några konstiga eller svåra frågor dök inte upp under intervjuen. Det var mer ett trevligt samtal med en journalist som var nyfiken på "ämnet som jag inte pratar om på bloggen...än".
Hon tyckte också om min bok, hurra, som hon hade läst i helgen.

Har just slängt i mig lite soppa och ska nu ladda om inför tisdagkvällens arbete som jag som vanligt ser fram emot.

Om man

kan sova som ett barn som vuxen så har jag gjort det i natt.
Åtta förträffliga timmar som var precis det jag behövde.

Annars kan jag ha svårt att sova om jag ska göra något spännande, där är jag också som ett barn. Pirr pirr, säger kroppen förväntansfullt och verkar tycka att vi genast ska sätta igång med allt det där roliga.

Idag är det kul mest hela dagen, och det tar sin början iklädd en apesinfärgad blus och stora örhängen 10.00.

Vad tänker ni hitta på idag?

Japp

jag tar en tacksamhetslista innan jag hoppar i säng:

Jag fick frukost på sängen i morse innan fästmannen åkte till jobbet.
Jag fick ett positivt brev från skattemyndigheten.
Jag har en varm, positiv och trygg känsla i kroppen.

Sov gott vänner!

Motivation

Hur hittar man motivation till de förändringar man tror sig vilja göra?

Måsten, krav, hot eller ultimatum kanske?
Det kan nog funka till att börja med, men för en varaktig personlig förändring krävs först, främst och endast egen vilja.
Vilja och ett mål.

Om ditt mål är att andra ska förändra sig - vilket många gånger kan te sig enklare - måste jag tyvärr göra dig besviken. Det går inte. Möjligvis till att börja med (se hot ovan) men inte på längre sikt.

Ändå är det det vi vill; att andra ska förändra sig och göra som vi vill för att det blir så mycket bättre då. För oss.

Nä gott folk.
Fokus på egot och den egna förändringen är det som fungerar, och om vi lägger till vilja och ett mål på det så kan det hända grejer.

Motivation kommer inifrån när vi vill göra en förändring för att nå ett mål, vinna guld istället för silver till exempel.

Och utifrån mitt eget resonemang kan jag nu konstatera att jag inte har någon motivation alls för att göra något mer idag.
Inte ett mål så långt ögat kan nå...och det är ungefär till tv´n tre meter bort.

Jag vill ingenting och det drabbar bara mig själv på ett alldeles utmärkt sätt, jag lägger mig helt enkelt ned på mina fina kuddar.

Det här inlägget spårade helt klart ur. Å vad skönt!

Blondie

Jojo, nu är man blekt igen.
I folieslingor, vilket blir bättre än med färg i mitt redan blonda hår enligt experten.
Det blev riktigt piffigt faktiskt.

Varje gång jag är hos frisören undrar de hur jag vill ha det när själva slingorna och klippningen är klar.
"Fluffigt, absolut inte platt", säger jag och två minuter efter att jag har lämnat salongen ser det ut som om jag har strukit håret med strykjärn runt skalpen.
Mången gång har jag gått direkt hem och tvättat det.

Frisörerna har inte riktigt förstått det där med "upp - och nedknepet".
Alltså; vänd huvud nedåt och blås rötterna torra. Vänd tillbaka, föna med borste lätt och voilà; fint som tusan.

Så nu sitter jag här med mitt fina blonda pannkakehår i tofs och ska gå igång med verksamheten.

Men vi hörs väl sen va?

Susan Boyle part two

Så klart hon seglade vidare.
En aningen skakig inledning men jösses vad hon sjunger när nerverna är i kontroll.

Mardrömmar

I natt var jag övertygad om att det var morgon och när jag väl somnade om drömde jag att jag var svårt sjuk.
Så måndagen började bra med att jag vaknade och var lika frisk som igår.
Behöver jag säga att jag var tacksam?

Dagen består av frisörbesök och hemarbete.
Bland annat ska jag svara på intervjufrågor via mail och just nu funderar jag på mina svar.

Förberedelse är för mig A & O. Ofta har jag det i huvudet, vad det än är jag ska göra, i lång tid innan det blir action. Det får ligga och jäsa ett tag innan det blir en bulle om ni förstår vad jag menar.
Samma sak nu inför intervjuer. Jag vet inte vilka frågor som kommer (utom dessa skriftliga) men jag är ändå förberedd på vart jag vill gå och inte.
Jag funderar, väger, känner och till sist är jag där jag vill vara inför det jag ska göra.

Ungefär så denna måndag morgon.
Vad har ni för er idag?

Trumvirvel och fanfar

I morgon är det Måndag!

Först tacksamhet söndag:

Fästmannen är här och mår bra igen.
Sonen städade sitt rum.
Köttfärssåsen var god.
Många hälsar på här på Hellbergsbloggen.

Vilken härlig avslutning på den långa helgen.

Fästmannen

är på väg och ett "Äntligen" är på sin plats.

Han har levt på filmjölk de senaste dagarna och kommer att serveras både frugans köttfärssås och en massa kärlek.

Hurra!

Mer bra.

Undertecknad kommer att bli månadens författare i ---när boken kommer.

(Det är möjligvis en hårfin skillnad mellan skryt och stolthet.
Säg för bövelen till om jag börjar lukta!)

Ap ap ap

Jag måste verkligen se upp med mina kommateckan.
Den högra handens ringfinger söker sig till tangenten vare sig jag har bett om det eller inte.

Jag skärper helt enkelt till mig.

Hårpiff

Hittills har jag blekt slingor, men har en fundering på att istället färga dem i olika blonda nyanser.
Vad tror ni om det?
Sist blev slingorna lite gula och det var inte särskilt fint.

Bra råd från blondiner- eller andra med färgkunskap - efterfrågas alltså.

Nu över till en klädfråga.
På tisdag ska jag intervjuas och fotograferas inför boksläppet, och har två alternativ; vit -eller apelsinfärgad blus. Båda enkla med lite broderier här och där.
Till den vita är det fint med stora smycken runt halsen. Apelsinen är bäst utan - men med stora örhängen.

Om ni funderar på det, får jag fundera på själva intervjuen.

Godmorgon

Idag är det tomt, fruktansvärt tomt. Ett gigantiskt tomrum - hålrum - där idéerna borde liggga på rad.
"Ekooooooooooooooooo."

Jamendåså.

Låt mig då istället ge er en väderrapport från Stockholm:
Sol och 17 grader, vid kusten någon kyligare. Måttligt sydvästlig vind, avtagande under dagen.
Under kvällen kan det komma in lite moln, men temperaturen håller sig ändå på cirka 14 grader härliga grader. Nu vet ni det.

När det gäller tacksamheten ekar det inte ett dugg, här kommer gårdagkvällens:

Jag är tacksam för allt som händer i mitt liv just nu, det är ljust och oerhört spännande.
Jag är tacksam för min son, som är den bästa skrattaren jag vet.
Jag är tacksam för att jag får en söndag till, men också för att jag ser fram emot måndag och den kommande veckan.

Söndagsbluff

Ett av min små tricks för extra njutning är att inbilla mig att det är söndag, när det i själva verket är lördag.
Effekten av mitt finurliga lureri kommer i morgon bitti när jag förvånat får stänga av väckarklockan och somna om.

Det betyder för min del att den här helgen har bestått av tre fredagar och två söndagar, och jag känner mig oerhört nöjd med det upplägget måste jag säga.

Några frågor på det?

Inledningen

av Marian Keyes nya påminner om Liz sätt att formulera sig.
Bara så att ni vet var ni läste det först.

Och Liz vet ni var ni hittar by now.
I kommentarsfältet härunder bland annat.

Tror

att jag ska köpa en trisslott idag.

Jag är rätt övertygad om att jag vinner, och gör jag inte det så händer det plötsligt en annan dag.

Alla dessa nya chanser hela tiden, visst är det bra?
Det som inte fungerar idag kan helt plötsligt fungera i morgon.

Det är fiffighet på hög nivå det.

Nä

om man skulle ta och kliva upp ur sängen kanske.

Fingerknäpp

Hokus pokus och lite sving med trollspöet är vad jag känner att jag vill göra när jag läser bloggar, forum och andra communities där erhört många kvinnor (i det här fallet) uttrycker sin låga självkänsla; en quick fix som genast ger egenvärde, sunda gränser mot andra och en massa självälsk.
Ändå vet jag att det inte funkar, man måste göra den - emellanåt mödosamma - resan själv.

Att vända år av sjävförakt, otillräcklighet och ovärdighet är inte gjort på en pisskvart, ändå är det "bara" tankar det handlar om.

Tankar som vi själva konstruerar och kanske gjorde redan som knoddar.
Tankar, inte sanningar.

För sanningen är ofta en långt annan.
Och jag har den.
Bra va?

Here goes:
Jag är duger precis som jag är. Jag behöver inte föreställa mig, vara snällare, duktigare, gulligare, trevligare, sötare, smalare, tjockare, längre, kortare, snyggare, vänligare...
Jag behöver inte prestera, vara till lags, anpassa mig, nedvärdera mig, sälja mig.
Mina känslor är precis lika mycket värda som någon annans.
Jag är jag, och av mig finns bara en i hela världen.

Affirmationer fungerar, och om du känner en gnutta tvekan om att du duger så varsågod...bra saker att säga till dig själv när du nästa gång ser dig i spegeln.

• Vad fin jag är idag.
• Jag tycker om mig.
• Vilka glittriga ögon jag har.
• Jag är värd allt gott.
• Jag duger precis som jag är.
• God morgon snygging.
• God natt min allra bästa vän.

Är det svårt?

"Ljug" då till att börja med. Det är helt ofarligt, det är nämligen ingen lögn.

Det är sanningen som du bara inte har sett än.

Stamp, stamp, stamp

Tror ni att fästmannen är frisk idag?

Jag lämnar det ämnet gråtande och går vidare till något helt annat. Lotto.

Jag vill veta vad ni skulle göra om ni vann 50 000 i 25 år framåt?

Chaufför

Det verkar vara mitt nya fredagsuppdrag det där med att hämta ungdomar mitt i natten, eller kl ett kanske inte är just natt, men för mig är det väldans nära...numera.
På discot får man "blåsa" innan man släpps in, en alldeles utmärkt idé tycker jag som på inga villkor accepterar alkohol.

Det är en total no, no.

Sedan får vi väl se vad som händer när det händer. Förhoppningsvis kan mitt förbud skjuta upp debuten något i alla fall. Det skulle få konsekvenser på både månadspeng och utegång, och det alternativet verkar inte lockande i nuläget.

Däremot har kompisar berättat hur häftigt det är, och att blir "skönt" i kroppen, och jag har förstått att det lockar att prova.

Någon häxblandning hemma lär det i alla fall inte bli, eftersom jag valde bort alkohol för ett och ett halvt år sedan.
Dricker man två gånger per år kan det lika gärna kvitta, och så sällan räcker det med en kork för att bli yr i bollen.

Och yr är inte längre lika med kul tycker jag.

Nästa bok

"En förtjusande man" heter Marian Keyes nya. 737 sidor av ren underhållning .

Jag kör igång direkt.