I april

Vi fyller år samma dag, fästmannen och jag.

Det är oerhört praktiskt. Alla nya familjemedlemmar som vi har sammanfört behöver ju inte bry sig om att hålla reda på när den nya partnern fyller år - man behöver bara tänka på sin egen avkomma och muliplicera med två.
Dessutom får jag numera alltid fira min födelsedag med någon form av kalas.

I väldigt många år gjorde jag inte det, eftersom hela min släkt bor på västkusten.
Sedan var det några år där det bara var sonen och jag, vilket han tyckte var trist eftersom det är mycket roligare med ballonger och tjo och tjim oavsett vem det är som fyller.

I år önskar jag mig en solstol till nya balkongen.
Och eftersom jag iskallt räknar med att även fästmannen då får en, har jag därmed två.
Han fick mina julklappslakan, jag får hans solstol.

Det är väl rättvist?