Jag tänker på missunnsamhet och avundsjuka, och undrar om vi ibland rör ihop dessa begrepp.
I grunden är avundsjuka något bra, den bär en önskan som säger "jag vill också"...Och så försöker jag till jag också kan hoppa längst, eller sparar pengar så att jag kan åka på den där resan. Avundsjukan blir till en drivkraft och det tror jag alla behöver en dos av.
Felanvänd blir avundsjukan missunnsam.
"Jag tycker inte att du förtjänar din framgång, det är orättvis och varför du och inte jag. "
Det svider och gör ont, och istället för att fokusera mig själv ligger alla mina tankar på dig. Skulle du någon gång misslyckas gläds jag:
"Ha, där fick du. Ha, där ser du. Ha, du var inte så bra ändå."
Jag springer till telefonen för att jag måste berätta för någon om ditt misslyckande.
För det är ju så skönt när andra misslyckas, jag blir ju genast så mycket bättre själv då.
Alla känner så emellanåt. Alla låter någon gång en annan flytta in i huvudet och ta plats och energi.
Men när de "gifter sig och ynglar av sig" inne vårt huvud är det bäst att vi ser upp.
Då finns ingenting av drivkraft kvar, bara bitterhet, och det är ingen framgångsfaktor.
Tips: Positiva förebilder ger energi och kraft, och ska du nu ha andra som bor i ditt huvud så se till att de som du låter flytta in betalar dig både skälig hyra, kosttillägg och minst ett skratt om dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar