Åh, det var så trevligt och jag önskar att vi kunde umgås mycket, mycket mer.
Det härliga är dock att man tar vid där man lämnade sist och det sitter liksom inte fast någonstans med de här tjejerna.
Dessutom träffade jag flera som jag inte har sett på 23 år, och vet ni, de ser precis likadana ut som de gjorde då.
Som femtioåringen på bilden, som jag var kurskamrat med 1986.
Inte en dag äldre annat än i siffror.
4 kommentarer:
Det är så roligt när man träffar just sådana gamla vänner, där tiden liksom stå still (på ett bra sätt) för det blir så prestigelöst och bara trevligt :D
Ja, exakt!
sötaste Åsa! precis så är det, man fortsätter bara där man slutade sist ... det är vänskap ... å värme ... min dotter tyckte du var "hon som såg så ung ut, typ 26 å drack cider" .... å vad jag älskar er alla!!
Och jag älskar din dotter:):)
Kram och ha en underbar resa!!!!!
Vi ses snart.
Puss.
Skicka en kommentar