Högt upp i luften

i en linbana är inte min grej, helt ärligt var jag komplett skiträdd.

Sonen fnissade förtjust men insåg snabbt att det inte var en lysande idé att på något sätt förstärka min rädsla med att gunga korgen eller sätta sig på en annan plats än i mitten mitt emot mig när jag var övertygad om att obalans skulle få vajern att gå av 24 meter över den trygga marken.

Här är vi på aningens lägre höjd, men björnen vid dammen syns nästan inte om du inte klickar på bilden.

Lejonkungen ser ni väl i alla fall?

Och herr tiger som sover sött.

Jag hoppade över den traditionella schnitzeln....

för att istället satsa det som på menyn kallades inkokt lax.

Jag skulle kalla den urkokt.

Hemma igen.

Vet ni hur skönt det är?