torsdag 23 februari 2012

Jag har sansat mig lite,

och kan istället konstatera att förlossningen, i alla fall på plats, tog drygt fyra timmar.
Det ska nog Vickan vara glad för.
Eller kanske allra mest Daniel.
Det kan ju ta 30 timmar.

Min medföljerska var trött på eländet redan efter tio timmar. Jag tror hon liknade det vid att sitta i en bunker, hur nu hon kunde veta något om det.
Själv var jag fullt upptagen av att reglera ryggbedövningen och sitta i skräddarställning.
Leende.
Jag var så ofantligt glad för att min bebis äntligen skulle komma.

Min barnmorska sa att jag fick sluta se så glad ut om läkaren skulle fatta att jag var totalslut efter så många timmar,
så då grät jag lite,
snittades
och så kom kronprinsen som förändrade hela mitt liv.

5 kommentarer:

Gafflan sa...

Att föda barn är verkligen ett tufft jobb. Själv hade jag också ryggbedövning med äldsta för efter 36 timmars förlossningsarbete var jag trött men belöningen är ju så enorm när man till slut har sitt barn i famnen oavsett om det tog lång tid eller gick i raketfart. :D

Joanna Björkqvist sa...

Vilken fin historia - att du var så glad!

Känner helt igen mig i glädjen!

Åsa Hellberg sa...

Gafflan; aj då. Gick andra snabbare?

Joanna; det gör nog alla föräldrar ... förhopppningsvis.

Anne Jonsson sa...

Ja det är helt underbara minnen när barnen föddes. Det lilla kladdiga underbart doftande lilla livet som man helt plötsligt håller i sin famn. Går inte med ord att beskriva...Det mest omvälvande i hela mitt liv.
Vi har firat tronarvingefödseln med att äta prinsesstårta, på finporslinet!
Det var jättegott!

Åsa Hellberg sa...

Vi åt glass!:)