lördag 23 juni 2012

Det verkar som om de flesta författare

har drömt om att skriva en bok så länge de kan minnas.
Det kan inte jag komma ihåg att jag drömde om.
Snarare skulle jag nog ägna mig åt något sceniskt. Om det sedan handlade om sång, musik, dans eller teater spelade ingen roll. Allt var roligt och allt var möjligt.

Jag hade inte skrivit många ord utanför mitt huvud när jag skrev Casanovas Kvinna, men efter det fanns det ju ingen hejd.
Så man behöver inte ha haft författardrömmen sedan man var liten för att skriva en bok vid 46.
Man kan ha drömt om att bli variéartist också.

5 kommentarer:

Joanna Björkqvist sa...

Om sanningen ska fram är det nog själva drömmen som är det viktigaste - drömmar bygger bra författare, tror jag...

Och du, jag har så trevligt med Sonjas väninnor och ler åt all alkohol som flödar; champagne, rött och vitt vin, whiskey, GT, Strawberry daiquiri ... Jag ligger helt i lä där! Men ler hela tiden!

Åsa Hellberg sa...

HaHa, ja, för att inte prata om hur jag ligger i lä som inte har druckit en droppe på fem år...

Robert W sa...

Jag ville bli brandsoldat när jag var liten. Det blev jag inte. Men jag säljer ju brandlarm förstås...

En dag ska jag få ut mina böcker också, så det så!

Åsa Hellberg sa...

Robert; såklart du ska!

Liz Wennberg sa...

Jag har vilja bli författare länge. När vi flyttade till huset och det var dags att ta tag i rensningen hittade jag brev som jag skrivit när jag var runt fjorton år. Då drömde jag om att bli författare. Första refuseringen var nog runt 1998.