onsdag 4 augusti 2010

Känner inte igen mig.

Läste följande på Amelias forum, där en kvinna sökte stöd för sitt medberoende till en spelberoende.
I ett av svaren kunde man hitta följande kommentar:

"Amelia har jag varit i kontakt med men jag tror att både de och andra tidningar tyvärr inte vill skriva om ett vanligt problem och med fokus på anhöriga, trotts att det kunde hjälpt så många. Skriver de så gör de det på ett glassigt sätt som om hon som skrev Cassanovas kvinnor. Aldrig ett ord om alla de kvinnor som av olika anledningar sitter fast och inte har ekonomi, styrka och mod mm att ta sig loss och som kanske har barn med missbrukaren och känner ett ansvar gentemot barnen och slits i stycke av lojalitetskonflikter."

Man kan man nog säga mycket om det jag har berättat om mitt eget medberoende, men glassigt?

Elvis säger det bäst.

4 kommentarer:

nillas liv på pinnen sa...

Hon har nog inte läst boken.

Kanske utgår hon också från Amelia och liknande tidningars reportage i allmänhet som sällan är speciellt socialrealistiska. De skildrar väl typ aldrig den grupp människor hon efterlyser, utan istället ganska resursstarka individer. Resursstark kan man ju vara i ett samhälle på olika sätt, att man har penger är bara ett. Att man har utbildning, förmåga att uttrycka sig och bli lyssnad till är exempel på andra.


Jag tycker, så här långt i läsningen av din bok, att du är befriande öppen. Det gör att jag kan känna igen mig i en hel del för det du skriver om är allmänmänskliga problem som i just ert fall kom till uttryck genom sexmissbruk/medberoende, men som också kan manifistera sig på många andra sätt i en relation.
Men som sagt, jag återkommer när jag läst klart den.

Anonym sa...

ett bevis på att även medberoende lider av samma förödande och dödande självömkan som missbrukaren oftast gör i sitt aktiva. Sjukdomen ser ganska lika ut på en del plan, om man skalar av de yttre attributen, för både missbrukaren och medmissbrukaren/anhörige. Förnekelsen är nog dock så mkt större hos de anhöriga ofta, för sina egna problem, så att de hellre ser sig själva som enbart offer, och då är det förstås skönt att peka på andra som har tagit tag i sina, och säga att dom inte hade lika stora problem och att det inte var lika "synd om dom" som det är om TS. *skratt*

Jag undrar också om hon har läst din bok.. Isf stängde hon nog alla sinnen, och höll sig fast i sitt dömande och sin självömkan mest hela tiden.

Varma kramar!


/Lizzie

Anonym sa...

Amelia är Amelia, dessutom. En tidning som handlar om pengar. Du har ju ingenting att göra med, vad dom väljer för artiklar. Klart det går trender i en del saker... vågor liksom. Spelmissbruk skrivs det väl visst om; de anhöriga i det kanske har råkat glömmas bort. Men de ha också glömt bort sig själva. TS kunde försöka skriva en bok..?

Men vågor, trender, tidningar och yttre saker. Människor som lider av dessa sjukdomars vidriga effekter, LIDER, Oavsett yttre ansikten.

Jag minns en gång en dam från övre Östermalm, typ.. som satt i sin päls och berättade om hur hemskt det var på mornarna, när hon vaknade längst bort i 12-rummaren, bakfull och skakig, efter en vända till med champangen, och var tvungen att ta sig igenom en låååång korridor, för att komma till återställaren. Och det var knappt hon klarade det! Hennes familj teg ihjäl hennes problem, skickade henne på "vilohem" då och då, och det var därför hon hade kunnat supa ner sig så, år efter år...

Yttre fasaden, vad har den med människors inre smärta att göra?? Lidande som lidande. Inget är mer eller mindre fint än någon annans.

Oj.. i debattagen märker jag! *skrattar* Ska nog gå å ta tag i mina egna sysslor och vara lite nyttig istället.

Kramen!

/Lizzie som ska sluta bre ut sig!

Åsa Hellberg sa...

Nej, hon har nog inte läst boken, däremot den artikeln som Amelia gjorde med mig någon gång i slutet av förra året.

Ett problem som vi generellt har är att de flesta vill dölja sig bakom en anonymitet om de ska berätta sin historia, och i samröre med media kan det vara ett problem; oavsett resursstyrka. Men visst håller jag med om att vi som kan tala för oss har förtur.

Det gör dock inte att vårt problem är mindre; kanske tvärtom många gånger.
Som resurrstark har du oftast en problematik med att tillåta dig vara svag och be om hjälp... vilket är en nödvändig förmåga om du inte ska gå under i en sådan här situation.

Tack för bra reflektioner av er båda, ni är så kloka så (eftersom jag håller med, hehe)