Jag älskar frågor om mitt skrivande och slänger mig förstås över den här.
Sonja, min kära Sonja.
Innan jag skrev ett ord om henne såg jag framför mig hur två väninnor gick i en tredje - död - kvinnas fotspår. I min bild befann sig dessa kvinnor i London (jag ser dem fortfarande framför mig och då är de något äldre än vad mina karaktärer till sist blev. En av dem har rutig knälång kjol och jag ser dem bara från sidan bakifrån:)
När jag väl bestämde mig för att börja skriva så var det den bilden jag bar på.
Första kapitlet som bara är på en sida har jag inte en aning om hur jag kom på. Det rann ur fingrarna när jag väl öppnade dokumentet och så kom också Sonja till. Hon fick en stor och betydande roll manuset igenom tack vare det korta kapitlet. Det fanns alltså ingen som helst plan. Hon bara dök upp. Det är något med mina fingrars kontakt med datorn som gör att fantasin sätter igång.
I kapitel två träffar vi Susanne, och hela det kapitlet är urklippt ur ett ratat manus. Hon var en för bra karaktär för att skrotas.
När hon väl var på plats behövde hon kompletteras med två kvinnor som i mångt och mycket var hennes motsats, och så föddes Rebecka och Maggan.
Jag planerar ingenting innan jag skriver, allt kommer under tiden jag har fingrarna mot tangenterna, men hittills har jag alltid haft en bild framför mig innan jag börjar skriva.
I den första var det London, i Sonjas hemlighet var det en man på ett hotellrum som såg ut genom ett fönster(och så blev det också.)
I nästa bok som kommer i vår, hade jag en bild av en äldre kvinna. Mer än så vill jag inte berätta än. Jo, ni kan få veta att hon heter Elsa.
Och i näst-nästa bok kör en kvinna ut ur ett garage. Hon heter Sara.
Jag bygger mina berättelser runt karaktärerna, allt annat är kulisser, och vilka karaktärerna är har jag klart för mig väldigt tidigt i manuset, egentligen så fort de dyker upp.
Det gör att jag "vet" hur de kommer att bete sig och hur de förhåller sig till sina relationer. Jag vet också varför.
Och sexet då?
Tja, det kommer när det är dags, när karaktärerna är sugna på det. Det finns inget spekulativt i det alls. I näst-näst-nästa bok kanske det inte blir något alls.
I de andra två är det redan för sent.
Tyvärr fick aldrig Sonja ha sex i böckerna, jag tror annars att hon hade varit en rätt vågad kvinna.
Ungefär så.
Tack Izabella. Girl, You got me going!
5 kommentarer:
det låter så lätt när du beskriver det, men det är det ju inte
Jodå!:)
Kul inlägg!
Är så impad över att du inte planerar innan! Jag skulle aldrig palla det.
Nina; jag beundrar er som vet vad era manus ska handla om. Mitt sätt kallas att "upptäcktsskriva"(discovery writing) har jag fått lära mig.Ju längre jag kommer in i manuset, desto mer kan jag tänka framåt i jättestora drag, men inte mer än så.
Tack för svar på frågan Åsa!
Skicka en kommentar