fredag 13 mars 2009

Åt fanders

Annika Sörenstam slog ofta bollarna snett från fairway och rätt ut i skogen i början av sin karriär. Nesligt, då hon ofta låg oerhört bra till och det enda som många gånger krävdes för en vinst var par på de sista hålen. Men det gick inte, bollen ville till skogen.

Efter några samtal med sin mentala coach kom det fram att hon, omedvetet, var rädd för talet. Det där som man måste hålla efter tävlingen om man vann.
Hennes kropp hjälpte henne att slippa prata genom att styra bollen mot skogen istället för mot det par som behövdes.
När hon förstod vad som var problemet började hon jobba med just det. Så klart. Hon är ju Annika Sörenstam. Fokuserad, modig och övertygad om att hon ville bli bäst tog hon sig an spöket som uppenbarligen hade styrt henne.

Det är tydligen det vi är allra mest rädda för; att behöva hålla ett tal, en presentation eller något annat som inkluderar att prata inför en skara människor.
Ibland hjälper det inte att vara förberedd eller att låtsas att alla i publiken är nakna. De människor man glatt pratar med på jobbet varje dag blir en hotfull skock så fort de ska sitta tillsammans och lyssna på det vi har att säga.

Går det att träna bort?
Ja det gör det.
Annika är förstås inte det bästa exemplet på att det går, för henne räckte det att bli medveten om sitt problem för att hon skulle börja jobba med det.
Men jag vet många andra som har lyckats genom visualiseringsövningar, avslappningsteknik och ännu mer övning.

Det är inte lätt, men det går.

Inga kommentarer: