På onsdag morgon måste jag ha läst klart min bok om transaktionsanalys, tur för mig då att jag är en speed reader.
Jag kan dock inte skumläsa de sidor som jag upplever som tråkiga. Det är nämligen vad jag gör när jag läser romaner.
Alldeles särskilt skummar jag sidor med miljöbeskrivningar...Zzzz.
Jag får bilder i huvudet ändå, och behöver inte få varken hav, vita vidder, parker eller gatuhörn beskrivna.
Ge mig en rapp dialog och jag vaknar.
Vad upplever ni är överkurs när ni läser?
12 kommentarer:
Härligt.
Jag har kapat nästan alla miljöbeskrivningar i mina manus, för jag fullkomligt hatar sådant.
Överkurs för mej är då författaren håller på att fjanta sej. Det märks på första sidan.
Jag har ett mycket bra exempel på det. En känd svensk författare. Törs inte skriva vem, du kanske känner henne.
Vi blev ombedda att läsa den boken då jag gick kursen Att läsa och skriva kritik på nåt universitet (jag hppade av eftersom jag hade svårt att hålla mej inom kritikens ramar. Jag ville skriva på mitt sätt. Läraren försökte ha kvar mej, jag hoppade av) Hursomhelst vill jag minnas att ingen gillade boken. Totalsågad blev den. Någon försökte väl se det positiva i det. Jag skrev i min kritik att den passar bäst att elda med...
God morgon.
Vad är fjant för dig då?
Fjant-exempel kommer här; IKEA väckarklockan ringde. Hon satte sej upp i Svanensängen hon köpte förra veckan på EM. Den var alldeles för hård. Hon skulle ha stått på sej och sagt att de skulle ta den mjukare, men Martin envisades med att den var bäst, för det hade han läst i Råd och Rön. Det nylagda klickgolvet från Pergo var iskallt. Hon hade inga tofflor, de hade hon fått kasta eftersom deras champion pudel bitit sönder dem.
Martin hade redan stigit upp. Dofterna från Gevalia Bistro spred sej genom hela lägenheten. Hon tålde honom inte. Han tålde inte henne, båda visste de att det var så, ingen gjorde något åt det.
"Hur länge ska vi ha det såhär?"
Martin såg inte ens på henne. Han var fullt upptagen med att plocka fram de nya muggarna från Bruka.
"Svara!"
"Du, jag hinner inte äta frukost", svarade han och tog på sej sin Guccikappa och gick.
Hon noterade att han lämnat kvar sitt VISA kort på köksbänken, hon gick fram och tog det. Allt kändes åt helvete, och inget kunde hon göra åt saken.
Detta var väl ett utmärkt exempel på fjanteri.
(ursäkta eventuella stav- och grammatiska fel, detta är snabbt nedraffsat, måste kasta mej in i ett annat rum, möte väntar!)
Ett lysande exempel.
Tyvärr, får jag väl säga eftersom jag gillar hennes böcker, så är Denise Rudberg inte din typ av författare.
Det är lite copy-paste från henne på din text:)
Haha, i första inlägget syftade jag på hennes bok Storlek 37, de andra är dock rätt okej faktiskt. Jag har läst flera.
Det är hennes första va? Just den tror jag inte att jag har läst, men de andra:)
Du gjorde det bra:)
Näe, jag tror inte det är hennes första, eller...
Jaså, jag gjorde det bra. Fjanterier kanske är bra - trots allt.
Långa dialogstycken tycker jag är aptråkigt. Dåligt skriven dialog hoppar jag också över. Känns det inte äkta, vill jag hellre ha löpande text.
Miljöbeskrivningar kan jag däremot uppskatta, om det som beskrivs tillför något annat till texten mer än att bara skapa rum.
la; men det tillför ju sällan annat än "rum".
Men jag håller med dig om dialog.
Jag läser idag inte ut böcker som jag inte fastnar för de 50 första sidorna, ibland ratar jag till och med tidigare. Gjorde ett undantag med "män som hatar kvinnor", och det visade sig vara ett bra beslut efter 200 sidor:)
Aha, då kanske jag får fortsätta lite till med Män som hatar kvinnor då. ;-)
Jag vidhåller att miljö kan tillföra mer än bara rum. Tät granskog som förmörkar himlen, sugande lera och fuktiga stenbumlingar ger ju en helt annan känsla än ett upprört hav, vindpinade grästuvor och en kall sandstrand.
la; Ja, läs. Det är superbra! Ska läsa de två sista när jag har tid, de är så mastiga att det krävs förberedelse. Ett kapitel om dagen är inte min grej. Antingen läser jag eller så inte:)
Skicka en kommentar