Sonen tränar kickboxning, och det är bra för då kan han försvara sin mamma när hon är i nödläge.
Fästmannen är också en musklig kille, så även han kan stå mig bi om det behövs.
Men säg nu att jag inte har tillgång till dessa träningsgrabbar när det kommer en bov, utan måste klara mig själv?
Ja, då får vi helt enkel hoppas att boven gillar att prata, för då kan jag tänka mig att jag hittar en väg ut.
Han kanske har haft (har) en risig barndom? Det kan vi prata om.
Tjejen kanske har gjort slut eller varit otrogen? Inga problem, det kan vi prata om.
Han kanske är i desperat behov av att slå hårt på något? Inga problem, jag kör honom till boxningshallen samtidigt som jag pratar.
Så länge man kan snacka sig ur situationen är jag hemma skulle jag tro. Problemet uppstår om det är en tyst eller psykopatisk typ, då är mitt babblande troligtvis mer en påfrestning.
Vad gör jag då?
Som före detta snabb vänsterytter borde ju tanken på att springa komma upp, men det troliga är att den före detta vesslan numera är lik en sengångare.
Jag vet inte, jag springer aldrig. Det är 30 år sedan...
Nej, det blir väl till att skrika helt enkelt.
Högt och jävligt så boven springer iväg själv.
3 kommentarer:
Jag skulle säga att jag har en jävligt dålig dag!
(...fast, jag är inte så jävla kaxig då jag är ute på kvällarna. Möter jag en karl håller jag på att skita ner mej)
Är du farligt då?
Tja, man kanske skulle ta å surna till lite, det kanske hjälper.
Nja, jag är ju inte så stor. Tror man kan kasta iväg mej som en trasa...
Skicka en kommentar