är likt livet på landet.
Jag vet, eftersom jag har efarenhet av båda.
Livet lunkar på, man hejar på personalen på Konsum och grannarna är lika nyfikna här som på en lilla orten.
Man stånkar och stönar över låga pensioner, höjda matpriser och att ungdomarna inte har byxor som döljer rumpan.
Man lägger håret en gång i veckan, har joggingbrallor när inget annat krävs och köper trisslotter för att man vill bli rik.
Man är som folk är mest. Farsta eller Fjällbacka, det är ingen större skillnad helt enkelt.
Kommer man däremot de 8 kilometrarna in till stan händer det däremot helt plötligt grejer. Tempot ökar, pulsen går upp och av joggingbrallor syns inte en skymt. Inte av trisslotter, hejande i närbutiken eller nyfikenhet heller.
Det är banne mig som att komma till ett annat land.
Jag kan fortafarande, efter 25 år, känna mig alldeles bortkommen i stadskärnan; som om jag inte hör hemma alls.
Och sanningen är att det gör jag nog inte heller. Jag trivs allra bäst i min förort.
Den är ju så förbaskat lik Fjällbacka.
4 kommentarer:
Jag kan tycka att det är jobbigt med den där avsaknaden av att hälsa på grannarna eller arbetskolleger i samma hus.
Det verkar som folk tror att man ska invadera deras liv och hem bara för att de svarar på ett hej.
Jag tycker det är ren artighet och kanske i bostadsområdet en lite extra försäkring om trygghet för när man hälsar på grannen så blir han/hon en person - i stället för ett "den".
Skönt för dig att du bor där det känns bra - det är du väl förunnad
kram Sanna
Sanna; du skulle bo i Farsta:)!
Ja, själv bor jag i Vålberg, och jag gillar att killarna på macken känner igen mig och vet att jag inte fattar ett jota om vad som kan vara fel på bilen. Jag behöver inte visa bibliotekskortet när jag vill låna en bok, för de plockar fram mitt namn på datorskärmen ändå. (Det gör de även för mina barn, för de kan deras namn också.)
Personalen på Konsum hejar när man kommer in och jag kan köpa jultidningar av barn som jag känner igen som grannbarn. (Fast i år köper jag av mina egna barn.) För ett par dagar sedan gick jag över till grannen med plommon. Vi har ju fått tomatplantor och blommor av honom.
Om det är så i Farsta, så kanske nollåttorna inte är så hemska som jag inbillar mig :)
Fast du är ju från Fjällbacka, så du är väl vaccinerad mot de värsta av storstadens olater ;)
Hej Robert...och heja Vålberg låter det som:)
Nollåttorna är alldeles vanliga faktiskt, möjligtvis lite bättre på att ta för sig än vi landsortsbor, men det handlar nog om att överleva i storstadskonkurrensen.
Skicka en kommentar