om kärlek, eller kanske mer om hur man vet att man verkligen har kommit över kärleken till - i det här fallet - den som svek.
Vi landar i likgiltighet.
Likgiltighet snarare än hat.
Likgiltighet utan någon som helst bitterhet.
Likgiltighet som i att överhuvudtaget inte bry sig om personen längre.
Likgiltighet som i att sveket inte längre gör ont.
Likgiltighet som i att "vad du än väljer att göra så påverkar inte det mig".
Att släppa taget går via hela känsloregistret och i min väns fall gick det inte fort, men det landade i likgiltighet och "någonting måste jag ju ha fallit för en gång i tiden, men jag kommer inte längre ihåg vad det var..."
Min vän vågade be om hjälp, X-et sopade under mattan och skyllde på min vän.
Behöver jag säga att X fortfarande är bitter?
2 kommentarer:
Det var så jag "landade" när det gällde min exman.
Ingenting spelade någon roll längre och alla känslor - besvikelse, ilska, bitterhet, uppgivenhet, harm och känslan av övergivenhet - var borta. Men inte viljan att önska honom gott.
Det var en situation - nu är en annan.
Tack! :)
Sanna
Jättebra Sanna; det är så rätt väg att gå.
Kram Åsa
Skicka en kommentar