spelat hockey med Brynäs vid ett tillfälle. Eller ja; spelat och spelat, det beror väl lite på hur man ser det kanske...
Först och främst hade jag lite problem med åt vilket håll jag skulle hålla klubban, alltså om jag var rightare eller leftare. Till sist viftade jag med den rakt framför mig, det kändes bäst så.
Problem två kom vid matchstart där mina vita - omsorsgfullt slipade - konståkningsskridskor med hundra taggar inte riktigt ville hänga med i snabba stopp och svängar. Piruetter för att lura motspelarna var dessvärre inte att tänka på.
I paus kom en av spelarna med ett örhänge och ett läppglans som hade ramlat ur mina alltför stora matchbrallor, och när jag till sist vred benet ur led fick jag bäras av isen...
En mycket kort karriär som ledde till att jag inte kunde gå ordentligt på tre månader.
Om det var värt det?
Nej, verkligen inte.
Jag hittade aldrig det andra örhänget.
4 kommentarer:
Hahaha, vad roligt!
Så här i efterhand ja:)
Bra argument att ta till nu när sonen säger att han ska börja träna hockey igen. Ska genast väcka honom... ;)
Bra Anna:)
Skicka en kommentar