onsdag 27 januari 2010

God förmiddag vänner

Det mulnar i förorten så jag antar att snön är på väg.


Jag jobbade tidigare med Gevalia, och ett år snöade hela Gävle in. Jag tror att det trillade ner bortåt en meter på några timmar, och Brynäs som skulle spela match fick ställa in. Antingen kom de inte iväg eller så kunde inte motståndarna komma.
För att ta sig till pensionärer utanför stan fick man använda bandvagn, och en del av Gevalialagrets tak rasade på grund av tyngden från snön.


Jag fascineras av katastrofväder, av de krafter som släpps lös och som gör oss alla väldigt, väldigt små.
Vi har liksom inte en suck när vädergudarna har bestämt sig för kaos.

Låt oss hoppas att dagens snö inte ställer till några större problem, och att vi som kan välja faktiskt struntar i att åka bil.


Här är en bild från Gävle 1998 som jag har lånat från hem.crossnet.se






Vilket är ditt värsta minne av oväder?

5 kommentarer:

Pennelina sa...

Vatten och vind har varit det som skakat om mest i min närhet.

För några år sedan regnade det så mycket på så kort tid att det var stor katastrof på många håll i Norge. Flera riksvägar och broar blev förstörda och för fastighetsägare och vägföreningar var förödelsen ofattbar.

Vägen från gården vi bodde på ned till huvudvägen var en dryg km lång, och den fick byggas om från grunden. Det var diken i den som var flera meter djupa.

Kram!

Åsa Hellberg sa...

Har du bott i Norge? Var?

Kram Åsa

Anonym sa...

Jag gillar vädret just nu och ser det inte som något katastrofoväder.
Men idag var det tungt - ett mindre träningspass - att cykla :)
kram
Sanna

Åsa Hellberg sa...

Cyklar du Sanna?
Jag har funderat på hur det fungerar på vintern, har man andra däck då?

Kram Åsa

Anonym sa...

DET finns de som har dubbdäck på cykeln under vintern, men inte jag (har aldrig blivit av att skaffa dem. De säger att det är tyngre att cykla med dem och blir det barmark så är det mer osäkert vid en ev. inbromsning än med vanliga däck. Lite ordentlig spårning i däcken är bra - både vinter som sommar så det är det som får gälla för mig.
Sanna