Där jag går rakt in i mental smärta, fegar jag som tusan för fysisk.
Det finns ingen som kan ha så ont i halsen/ryggen/skavsåret som jag, och det är endast vid de tillfällena som jag låter någon dutta med mig.
Mamma är bäst.
Alla andra byter samtalsämne blixtsnabbt och kan inte ha förstått min svåra smärta och att medlidandet i sig är lika bra för den onda halsen som Bafucin.
Troligtvis skulle inte ens mamma skulle stå ut med beklaganden över en spikmatta som jag självmant har lagt mig på.
Är det det som gör att jag tvekar?
7 kommentarer:
Det ligger något sunt i att undvika smärta :-)
kram
Fick en i julklapp, provat en gång. Gjorde INTE så ont som jag trodde. Ska vi köra igång idag med en vila på spimattan varje dag, Åsa?
kramkram
Pennelina; ja visst gör det det? Å andra sidan sägs det att det bara gör ont i början, och att mattan ska vara så bra:)
Cattis; jag ska våga prova!!
En mjukstart är att ha på en tunn t-shirt
Kia; tack. Jag har läst på noga och förstått att det är så man ska göra om man är lika livrädd som jag:)
Kram Åsa
tror inte det är "sån" smärta, utan mer välbehagssmärta. *S* Hoppas du vågar prova. (skulle vilja prova en nån gång, men vill inte köpa för att behöva prova; vill inte köpa innan jag vet att det är skönt) Säg till sen om det var skönt! Jag är okej med smärta, gillar det inte, men klarar av det. Men att vara fysiskt sjuk... ojojoj... *skratt* Blir så otroligt ynklig! Som just nu, t.ex., med nått skitvirus i kroppen. Känns som om jag ska dö nästan. Men psykisk smärta klarar jag bättre. Undrar varför det är så. Intressant iakttagelse! Kram! /Lizzie
Lizzie, jag återkommer när jag har testat.
Första gången ska man göra det mitt på dagen, alltså slapp jag idag;)
KRam Åsa
Skicka en kommentar