pratar man om relationer och om kvinnlig respektive manlig energi.
Temat är förstås oändligt eftersom våra liv i mångt och mycket är byggda på relationer till andra och till oss själva.
Vid kris och katastrof blir det rätt tydligt hur olika vi agerar.
Vissa vill ha konfrontation, en del springer och gömmer sig och andra gråter ur sig skiten.
Det är relativt sällan som båda i paret förhåller sig lika till det som händer.
I alla fall utåt.
Skrapar man ordentligt på ytan brukar dock vissa känslomässiga likheter visa sig.
Den som är vansinnig visar sig vara rädd.
Den som bara gråter visar sig vara rädd.
Den som försöker smita visar sig vara rädd.
Om man förstår att båda är rädda i katastrofen blir det lättare att lyssna på varandra än om den ena gapar och den andra duckar.
Typ.
4 kommentarer:
Rädslan, ensamheten och dödsångesten driver oss människor att göra förbryllande vansinniga negativa handlingar som gör oss ledsna och förbryllade.Man"känner inte igen sig själv."
Men vetskapen om vår egen död gör också att vi även utför stordåd i livet. Utgångsläget och sättet att nå dit kan vara olika för olika individer vare sig man är man eller kvinna. Men vi gör dom.....Se bara på dig själv Åsa.
Ta bort ett förbryllade.....i kommentaren så blir den vettigare.
Fast det är ju så svårt när jag själv är en människa som visar vad jag känner, men min man blir sluten som en mussla och varken säger eller visar något. Det är väldigt frustrerande då det i mina ögon uppfattas som känslolöst. Fast jag vet att det egentligen inte är det. Konstigt det där.
Cosifan; japp:)
Nina; vad spännande, vet du varför han är en mussla?
Skicka en kommentar