Dagens hemmaarbete är avklarat

och om fyra timmar åker jag till Dysberoendekliniken för att träffa min härliga grupp samt alla andra som befinner sig där en onsdagskväll.

För en utomstående så kan samtalsämnena vid fikaborden nog säkerligen verka smått galna eftersom vi pratar om sexmissbruk, självkänsla och medberoende som andra pratar om kaffebröd.
Alla pratar med alla, och att det inte finns något vi och dom är befriande eftersom vi faktiskt sitter i samma båt vare sig vi är anhöriga, missbrukare eller terapeuter.

Jag måste dock kvista till affären först.
För mig är det enklare att ha en grupp på kliniken än att komma på något vettigt att äta...