måndag 30 januari 2012

Igår skickade jag tillbaka manuset till redaktören,

och idag slängde jag mig över tvåan.
Inte för att skriva de sista kapitlen, nej, faktiskt för att börja redigera även den när jag har min redaktörs påpekanden i friskt minne.
För naturligtvis har jag skrivit tvåan på samma sätt som ettan, det vill säga med en massa har, hade, kunde och skulle där det inte alls behövs.

När man skriver som jag och inte går tillbaka i texten förrän hela manuset är nedskrivet, är det både nervöst och spännande att läsa.
Jag har verkligen kämpat med tvåan på ett helt annat sätt än med ettan och var rädd att den var platt och tråkig.
Det är den inte, i alla fall inte under de hundra första sidorna som jag har gått igenom idag.
Hurra.
Tror jag.

11 kommentarer:

Joanna Björkqvist sa...

Vad härligt att du känner så. Hurra från mig med!

Åsa Hellberg sa...

Eller hur?:)

Myra Windahl sa...

Oh ja, så gör jag med. Först skriva allt. Sedan hitta felen, Sedan rätta allt. Sedan fundera lite och invänta feedback. Och så börja om från början igen. Men visst är det kul när saker faktiskt redan är på plats!

Författarvisionären Ebba sa...

Jag hurrar och tror oxå!

De där förtretliga orden 'skulle och kunde' har jag proppat mitt manus med - undrar vad lektören kommer säga om det?

Vilken energi du har = BERÖM!

Fru Venus sa...

Härligt! :-)
Jag har annars dille på "så".

stort och smått sa...

Sååå.... Vad skönt att läsa att även ett proffs inte skriver helt perfekt redan från början! :)

Åsa Hellberg sa...

Myra; det är toppen!

Ebba; idag var det mer roligt än energikrävande, tack och lov:)

Venus; jag tror att vi alla har våra älsklingar.

Agneta; ha, långt ifrån perfekt.

Susanne B sa...

Hurra!

Åsa Hellberg sa...

Hurra!:)

Anneli sa...

Underbart!

Agneta sa...

Spännande Åsa...