fredag 3 februari 2012

Vi tänker annorlunda när vi ska dö.

Tänk om vi kunde göra det lite tidigare?

6 kommentarer:

Agneta sa...

Tänkvärt.

Fru Venus sa...

Tror säkert att det stämmer. Har svarat dig hos mig ;-)

Simona sa...

Mmm. Jag har funderat mycket på den artikeln och boken idag. Visst är det sorgligt att människor inser vad som är viktigt först när det är för sent? Jag ser det hela tiden och det upphör aldrig att förvåna mig - hur sällan människor lever efter sina egna värderingar. Undrar om jag gör det? Jag skulle vilja välja att vara glad. Att våga följa min dröm och att våga säga ifrån.


(Ikväll ska jag kolla på It´s complicated. Så som Meryl Streep är i den filmen, så vill jag vara. Lugn. Värdig. Tydlig.)

Ebba Range sa...

På andra sidan femtio händer det grejer i de flestas liv - också i mitt och det vore bra bortkastat att inte lyssna på den inre rösten som ropar efter ett gladare och värdigare liv.
Men många täpper till truten på den där rösten och fortsätter trampa i sina egna fotspår.Så synd, så bortkastat ...

Bra med sådana böcker/artiklar som pekar på vår dödlighet och våra livsval.

Åsa Hellberg sa...

Simona; jag tror att du vågar!

Ebba; ja, visst behövs sådana böcker, det tycker jag också. Inte för att så många ändrar sig kanske, men det sår väl i alla fall ett frö.

Märta sa...

Mycket kloka ord. Uppenbara och självklara givetvis men så lätta att glömma där man rusar fram genom livet.